Vad tyder detta på?
Igår morse stod det en schampoflaska och en balsamflaska på badkarskanten. Igår kväll fanns det en till schampoflaska och en till balsam.
Vad har då inträffat?? Jag är verkligen inte den skyldige, även om ni tror det. Jag har annat för mej än å släpa hem massa schampo från jobbet.
Kanske mina kära läsare har nån idé om vad som är på gång???
Vad har då inträffat?? Jag är verkligen inte den skyldige, även om ni tror det. Jag har annat för mej än å släpa hem massa schampo från jobbet.
Kanske mina kära läsare har nån idé om vad som är på gång???
Huvudvärk
Jag lever, jag finns och jag lovar att produsera inlägg som aldrig förr. Jag har bara haft huvudet fullt med så mycket annat att jag mitt skrivande har kommit i kläm.
Jag har nu fått bot med denna överbelastning i mitt huvud. 
***
Det händer så mycket i mitt liv just nu att det är sanslöst. Jag låter mej bara följa med i denna underbara tid.
Jag ska ge er en snabb uppdatering på vad som hänt:
* Höst/vinter kollektionen med HairTeam gick som smort och jag är mer än nöjd med mina kreationer. Gå gärna in på www.hairteam.se , klicka på Trender och senaste bildspel så får ni se vad jag och mina två kollegor åstakom på en lunchrast;)
* Jag är ännu mer kär:)
* Thyra hade 1års kalas i Norping i helgen som vi var på. Underbart barn!
* En sjukt rolig jobbresa till London ligger och myser i mitt huvud.
* Innebandyn rullar vidare med lite mer glädje och ett aningens oroväckande knä.
* Alice berättade för mormor (min mamma) att det var en JÄVLA väg å vara lång, efter en bil tur en härlig morgon. (Barnet är 3.5 år och tar efter allt man säger).
* Jag har lyckas krympa 2cm. Jag fick det chockartade beskedet hemma hos mor och far efter en mätning mot dörrlisten. Jag börjar vänja mej vid min nya längd. Jag som alltid rundat uppåt och sagt att jag är 1.70 måste nu försöka tala saning för att inte betraktas som en löngnerska.
* Pertan har klämt ut ett vackert barn vid namn Theo.
* Jag har hällt i mej årets första julmust.
Nu ska jag lägga mej i sängen och vänta på att min fina kommer hem och värmer mina kalla fötter. Han är inte bara snygg han vämer fötter oxå;)
Vänta ni bara det är mycket på gång nu så håll utkik!
///Emma 1.66cm
Jaha!
Kom hem från träningen (som förövrigt var kul och riktigt jobbig). Jag gick in i köket stod vid fönstret, vandrade vidare till sovrummet, hoppade sedan in i duchen. Jag gick runt ett par varv i lägenheten för att känna efter. Vad kände jag då? Typ ingenting konstigt nog.
Jag har sedan jag började i Storvreta D2 (trodde jag iaf att jag började i) spelat mer i D3. För att jag är sämre än dem andra målvakterna? Svar Nej. För att jag har sämre träningsnärvaro? Verkligen inte. För att jag är små skadad? Inte ett skit, har knappt några blåmärken.
Bästa spelare på plan vad är det? Träningsnärvaro bara skit. Och skada det ska man spela med.
Min första tanke om att jag spelat mer i D3 var att jag skämdes. Jag har aldrig spelat där förut och trodde nog aldrig att jag skulle göra det heller. Det var väl kanske inte vad som var sagt från början heller. Nu skäms jag inte ens längre. Jag är mest förvirrad över hur det kan ha blivit såhär.
Att jag skulle bli likgiltig det trodde jag aldrig när det gällde denna sport. Att jag tillslut skulle sluta bry mej fanns inte ens. Att glädjen över det som varit mitt liv i över 17år skulle försvinna fanns inte ens i min vildaste fantasi. Jag har så sjukt många ggr under min spelar karriär kämpat och slitigt för att vara nummer ett. Jag har alltid klarat mina mål. Reglerna har varit stenhårda och följts av alla. Min vinnarskalle har varit min störrsta sporre. Vinnarskallen har jag även fått jobba med många ggr när det kokat över.
Men vart är den nu? Det spelar ingen roll för det finns inga regler och det splear inte längre nån roll om jag är bäst på varje träning.
Jag spelade för D3 i lördags för att nästan alla yngre tjejer var på klubb-sm. Jag gick ner ännu en gång på den nivån jag aldrig varit eller velat vara på. Jag spelade och blev förnedrad. Jag tapppade mycket av mitt självförtroende. Jag lovade mej själv efteråt att vara förevigt bäst så kanske jag slipper bli överspelade igen. Men vad spelar det för roll när det inte finns några regler.
Jag kommer harva vidare men tyvärr är glädjen för det jag en gång brunnit för mindre. Kanske glädjen kommer tillbaka, kanske inte men vad spelar det för roll när inget annat spelar nån roll.
Jag har inte gett upp, det skulle jag aldrig göra så länge jag inte lagt hjälmen på hyllan, jag får bara ändra taktik, och inse att innebandy är tydligen inte allt som det var förr.
Natti natti nu ska jag sova, har ju match imorgon. Jag och bänken har blivit som ett med varandra. Vi håller tummarna för att det går bra imorgon och att alla handleder håller. En vinst behöver tjejerna! Heja Heja!!!!!!
Jag har sedan jag började i Storvreta D2 (trodde jag iaf att jag började i) spelat mer i D3. För att jag är sämre än dem andra målvakterna? Svar Nej. För att jag har sämre träningsnärvaro? Verkligen inte. För att jag är små skadad? Inte ett skit, har knappt några blåmärken.
Bästa spelare på plan vad är det? Träningsnärvaro bara skit. Och skada det ska man spela med.
Min första tanke om att jag spelat mer i D3 var att jag skämdes. Jag har aldrig spelat där förut och trodde nog aldrig att jag skulle göra det heller. Det var väl kanske inte vad som var sagt från början heller. Nu skäms jag inte ens längre. Jag är mest förvirrad över hur det kan ha blivit såhär.
Att jag skulle bli likgiltig det trodde jag aldrig när det gällde denna sport. Att jag tillslut skulle sluta bry mej fanns inte ens. Att glädjen över det som varit mitt liv i över 17år skulle försvinna fanns inte ens i min vildaste fantasi. Jag har så sjukt många ggr under min spelar karriär kämpat och slitigt för att vara nummer ett. Jag har alltid klarat mina mål. Reglerna har varit stenhårda och följts av alla. Min vinnarskalle har varit min störrsta sporre. Vinnarskallen har jag även fått jobba med många ggr när det kokat över.
Men vart är den nu? Det spelar ingen roll för det finns inga regler och det splear inte längre nån roll om jag är bäst på varje träning.
Jag spelade för D3 i lördags för att nästan alla yngre tjejer var på klubb-sm. Jag gick ner ännu en gång på den nivån jag aldrig varit eller velat vara på. Jag spelade och blev förnedrad. Jag tapppade mycket av mitt självförtroende. Jag lovade mej själv efteråt att vara förevigt bäst så kanske jag slipper bli överspelade igen. Men vad spelar det för roll när det inte finns några regler.
Jag kommer harva vidare men tyvärr är glädjen för det jag en gång brunnit för mindre. Kanske glädjen kommer tillbaka, kanske inte men vad spelar det för roll när inget annat spelar nån roll.
Jag har inte gett upp, det skulle jag aldrig göra så länge jag inte lagt hjälmen på hyllan, jag får bara ändra taktik, och inse att innebandy är tydligen inte allt som det var förr.
Natti natti nu ska jag sova, har ju match imorgon. Jag och bänken har blivit som ett med varandra. Vi håller tummarna för att det går bra imorgon och att alla handleder håller. En vinst behöver tjejerna! Heja Heja!!!!!!
Ett lyckat utkast!
Ligger å slöar på soffan och tänker på hur sjukt kul det har varit och träna denna vecka. Jag har två skit roliga träningar bakom mej. Dem har varit väldigt givande och bra variation på. Jag fick idag träna på mina efterlängtade utkast. Jag är eller var otroligt svag på mina långa utkast. Om det är nåt jag behövde träna på så var det dem. Å äntligen fick jag det, tack Erica!!!!
Man känner sig inte så komplett som målvakt om man aldrig kastar ut långa bollar. Efter bara ett par kast idag så kom mitt självförtroende tillbaka. Kast armen hade som tur var inte gått å dött på riktigt, den satt bara långt inne (hur blev det där??)
Träning måste vara kul för att man ska vilja träna och denna vecka har varit skit kul. Sen märker man på tjejerna att dem lär sig mycket och att tvåmålspelet blir mer givande när vi haft många olika övningar innan.
Kort och gott; en utav dem roligaste tränings veckorna sen Palme dog.
****
Nu på lördag smäller det. LINA håll i klubban för jag kommer och briljerar i Nortan 13.30 på lördag. Det är Junior-SM i helgen och jag var tydligen inte en junis längre så jag är hemma och spelar D3 match ist. Heja alla Seniorer!!!!
Man känner sig inte så komplett som målvakt om man aldrig kastar ut långa bollar. Efter bara ett par kast idag så kom mitt självförtroende tillbaka. Kast armen hade som tur var inte gått å dött på riktigt, den satt bara långt inne (hur blev det där??)
Träning måste vara kul för att man ska vilja träna och denna vecka har varit skit kul. Sen märker man på tjejerna att dem lär sig mycket och att tvåmålspelet blir mer givande när vi haft många olika övningar innan.
Kort och gott; en utav dem roligaste tränings veckorna sen Palme dog.
****
Nu på lördag smäller det. LINA håll i klubban för jag kommer och briljerar i Nortan 13.30 på lördag. Det är Junior-SM i helgen och jag var tydligen inte en junis längre så jag är hemma och spelar D3 match ist. Heja alla Seniorer!!!!
Wattholmahallens återkomst
Det var början på oktober 2002 som jag spelade Klubb-SM (innebandy) i Wattholmahallen. Det var det sista jag gjorde för Storvreta IBK (den gången). Jag kommer aldrig att glömma när min dåvarnade "SM" tränare röt i åt mej och sa att jag fan kunde bättre än såhär.
Klart jag kunde bättre än såhär men hur skulle jag göra, jag såg inget. Efter två perioder blev jag utbytt. Tränaren böjde sig ner å tittade på mej och frågade om jag inte såg nåt, om det var nåt konsigt med mina ögon?
Det var då jag bestämde mej för att jag aldrig mer skulle stå i mål i Wattholmahallen. Jag tänkte på samma sätt som jag gjorde när jag var 6 år och åt pizza med lekis. Jag fick ont i magen efter pizzan och fick några timmar senare operera bort blindtarmen. Jag trodde att det var pizzan´s fel.
Samma sak tänkte jag 2002 efter att ha blivit utbytt. Min värld rasade samman och jag fick ta mej igenom en lång sjukhus vistelse, många tårar, många oklarheter om vad som hade hänt med min syn.
Nu 6 år senare(och frisk med bra syn) kan jag fortfarande inte ställa mej i målet i Wattholmahallen. Jag har gjort ett försök och det gick bra så länge jag stod i det "andra" målet. Men nu då? Nu finns det inte längre nåt mer skäl att inte behöva stå i målet. Vi tränar varje onsdag i den jävla hallen. Jag ska, jag vill och jag kommer ställa mej i helvetesmålet igen men det tar tid. Trodde inte att det skulle påverka mej så mycket som det tydligen har gjort.
Hade "tur" imorgon att jag inte hade möjlighet att träna. Så jag tränar tidigare med D3-gruppen ist i Allianshallen. Känns skönt att få skjuta upp Wattholma en vecka till.
Tänk att nåt som hände för 6år sen kan sitta så djupt. Nu har iof den sjukdomen (dubbelsidig synnervsinflammation) ärrat mej för livet med diverse följder. Men jag kan leva med dessa följder men tycker att det är jobbigt att behöva möta det jag möte under den "jobbiga" tiden. Men man ska ju göra sånt man tycker är jobbigt för att övervinna dem. Så det gör jag sakta men säkert.
Klart jag kunde bättre än såhär men hur skulle jag göra, jag såg inget. Efter två perioder blev jag utbytt. Tränaren böjde sig ner å tittade på mej och frågade om jag inte såg nåt, om det var nåt konsigt med mina ögon?
Det var då jag bestämde mej för att jag aldrig mer skulle stå i mål i Wattholmahallen. Jag tänkte på samma sätt som jag gjorde när jag var 6 år och åt pizza med lekis. Jag fick ont i magen efter pizzan och fick några timmar senare operera bort blindtarmen. Jag trodde att det var pizzan´s fel.
Samma sak tänkte jag 2002 efter att ha blivit utbytt. Min värld rasade samman och jag fick ta mej igenom en lång sjukhus vistelse, många tårar, många oklarheter om vad som hade hänt med min syn.
Nu 6 år senare(och frisk med bra syn) kan jag fortfarande inte ställa mej i målet i Wattholmahallen. Jag har gjort ett försök och det gick bra så länge jag stod i det "andra" målet. Men nu då? Nu finns det inte längre nåt mer skäl att inte behöva stå i målet. Vi tränar varje onsdag i den jävla hallen. Jag ska, jag vill och jag kommer ställa mej i helvetesmålet igen men det tar tid. Trodde inte att det skulle påverka mej så mycket som det tydligen har gjort.
Hade "tur" imorgon att jag inte hade möjlighet att träna. Så jag tränar tidigare med D3-gruppen ist i Allianshallen. Känns skönt att få skjuta upp Wattholma en vecka till.
Tänk att nåt som hände för 6år sen kan sitta så djupt. Nu har iof den sjukdomen (dubbelsidig synnervsinflammation) ärrat mej för livet med diverse följder. Men jag kan leva med dessa följder men tycker att det är jobbigt att behöva möta det jag möte under den "jobbiga" tiden. Men man ska ju göra sånt man tycker är jobbigt för att övervinna dem. Så det gör jag sakta men säkert.
TID, kan nån dela med sig!
Nu är det ju såhär: Jag önskar mej mer timmar på dygnet!
Jag har inte tid att vänta på tomten så jag undrar om det inte är någon av mina trogna som kan skänka en timme eller två till mej? Jag skulle bara behöva lite mer tid varje dag för att hinna med allt jag borde göra.
Att inte få ihop tiden är det ju inte bara jag som inte klara men just nu är jag i panik behov. Jag vet att allt kommer bli lite bättre efter helgen för då är kollektionen över. Sista visningen är på lördag kväll, sen är det bara å njuta av att det förhoppningsvis gått skit bra. Det har varit skit kul å göra denna höst/vinter kollektion men jag hade ingen anning om att det skulle ta så förbannat mycket tid. Varje minut jag har över på jobbet går till planering.
Jag har även utsett mej själv till värdens bästa människa på att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går.
Jag kan tex, måla naglarna samtidiggt som jag, betalar räkningar, pratar i telefon och äter mat (E såg lite imponerad ut nyss när han såg vilken mångsysslare jag är!). Men jag kan mer; cykla, prata i telefon och äta frukost samtidigt.
Jag tror iaf att jag kan göra många saker samtidigt eller har jag glömt nåt viktigt?
Nu ska jag slappa lite efter en sjukt lång dag med innehållande kurs. Jag är inte bara fullamata med bra info, jag har blivit en bättre frisör oxå. Jag insåg att jag nog är rätt bra på färglära eftersom jag redan kunde det mesta som kursen innehöll.
Imorgon ska Svea bli av med sin kvinnlighet, hon ska stereliseras kl 8.15. Opps även denna dag kommer bli sjukt lång. Slutar jobbet ca 22 imorgon. Tur att jag har ett stort överskott på energi så jag nästan klara såna dagar utan att vilja dö när den är slut.
Jag har inte tid att vänta på tomten så jag undrar om det inte är någon av mina trogna som kan skänka en timme eller två till mej? Jag skulle bara behöva lite mer tid varje dag för att hinna med allt jag borde göra.
Att inte få ihop tiden är det ju inte bara jag som inte klara men just nu är jag i panik behov. Jag vet att allt kommer bli lite bättre efter helgen för då är kollektionen över. Sista visningen är på lördag kväll, sen är det bara å njuta av att det förhoppningsvis gått skit bra. Det har varit skit kul å göra denna höst/vinter kollektion men jag hade ingen anning om att det skulle ta så förbannat mycket tid. Varje minut jag har över på jobbet går till planering.
Jag har även utsett mej själv till värdens bästa människa på att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går.
Jag kan tex, måla naglarna samtidiggt som jag, betalar räkningar, pratar i telefon och äter mat (E såg lite imponerad ut nyss när han såg vilken mångsysslare jag är!). Men jag kan mer; cykla, prata i telefon och äta frukost samtidigt.
Jag tror iaf att jag kan göra många saker samtidigt eller har jag glömt nåt viktigt?
Nu ska jag slappa lite efter en sjukt lång dag med innehållande kurs. Jag är inte bara fullamata med bra info, jag har blivit en bättre frisör oxå. Jag insåg att jag nog är rätt bra på färglära eftersom jag redan kunde det mesta som kursen innehöll.
Imorgon ska Svea bli av med sin kvinnlighet, hon ska stereliseras kl 8.15. Opps även denna dag kommer bli sjukt lång. Slutar jobbet ca 22 imorgon. Tur att jag har ett stort överskott på energi så jag nästan klara såna dagar utan att vilja dö när den är slut.
