Det finns alltid en anledning...
Återhämtning
Nu är det dax att återhämta sig lite. Jag har sovit till klockan tre idag. Enda anledningen till att jag gick upp var att jag skulle hem till Mams å Paps å få käka lite, de va ett tag sen.
Förra veckan trodde jag på riktigt att jag vilken sekund som helst skulle falla ihop och dö av sömnbrist. Det är så sjukt mycket på jobbet och träningar har det varit (känns det som) hela tiden. Att få ihop tiden har inte gått över huvudtaget, Jag har så mycke som ligger över mej så jag vill bara gråta när jag tänker på det. Lägenheten ser ut som skit och jag hinner aldrig städa, har hört att det inte är så poppis att dammsuga efter klockan tolv på nätterna. Å tvätta vad är det? Jag går just nu runt i min reserv trosor, helt underbart att behöva ha fultrosorna när man är nykär;)
Jag måste verkligen lära mej att planera mina dagar. Men hur? Jag kan ju inte planera så det känn ju rätt uteslutet. Jag skulle önska mej en timme mer på dygnet. Jag skulle lägga den efter jobbet så jag hinner i lugn och ro äta innan träningen. Det finns nog inget värre än att stå å stressa hela eftermiddagen på jobbet för att inte bli sen, så jag hinner i tid till träningen. Jaja det löser sig nog på nåt sätt. Värre saker har ju hänt än att man inte får ihop tiden.
Vi hade match i fredags mot Hammarby och det gick väl inte allt för bra kanske. Jag var arg, frustrerad och orkeslös. För min egen del så var det ju inte direkt en av mina topp matcher. Jag var så trött i huvudet att jag knappt visste vad jag höll på med. Känndes som det blev för många frilägen för Hammarby än vad jag kunde hantera just då. Ska jag vara ärlig så känns dem här fredags träningarna förjävliga. Jag har haft fredagar som mina "fria" kvällar. Fredagskvällen är den enda i veckan som jag inte jobbar sent, den enda kvällen som inte någon begär att jag ska göra nåt på. Jag håller just nu på att bearbeta att den kvällen är borta den med.
När jag ändå håller på att erkänna vad jag känner så kan jag erkänna att det blev lite mer innebandy än vad jag räknat med. Jag visste att det skulle bli mera träning och mer seriöst. Jag är helt med på den linjen, men det har blivit betydligt mer än tre pass i veckan. Det skulle funka om jag hade ett normalt jobb med normala tider men det har jag inte. Men men jag har ju gett mej in leken och får leken tåla.
Nu ska jag sluta gnälla och gå hem till min lägenhet som just nu består av tre inneboende. Plin som är så less på allt som heter karlsokar, Lill M som nöd bor hos mej pga karlslokshelvete och så jag som vandrar runt i min egen bubbla fylld av E. En fantastisk kombination kan jag lova. så har någon av mina kvinnliga läsare behova av att komma och leva i mit kvinnohem så är det bara att säga till. Finns plats för alla.
Listan!!!
1, Göra nåt som är mycket spontant och lite halv galet.
2, Sortera bland vänner. Ge mer till dem jag känner att jag får ut nåt av, ta bort dem som ändå bara tar och inte ger nåt.
3, Göra om i köket, det är alldeles för stelt och tråkigt där.
4, Äta sundare, har språrat ur lite senaste tiden.
5, Våga tro på att det finns snälla och trygga karlslokar att satsa på.
Detta är gjort hittils:
1, Drar iväg och seglar om 1½ dygn. Det är inte bara spontant eftersom jag knappt känner dem jag ska segla med. Jag kan ju knappt simma, har aldrig åkt en båt större än en eka (ålandsbåt räknas inte), det kallas galet!!!
2, Har bestämt mej för att det finns nån som jag tror eller har trott skulle finnas där när det blåser stark motvind. Jag gick på en rejäl mina där. Jo, det är klart att "vännen" finns där när personen ifråga, själv har lust men annars så...vips borta. Man ska inte säga att man inte har så många riktiga vänner när man inte vårdar dem man har fått ordentligt. Jag har hellre några få nära än många ytliga.
3, Jag har köpt nya gardiner, nya randiga burkar, ny duk, ny kökshandduk. Detta blev mer än en succé kan jag lova. Det bästa av allt är att allt var på rea;)
4, Jag har varit sund och inte ätit socker och skit på hela veckan. Jag har minskat på portionerna och rört mej mer. Mycket bra!!!
5, Ja, jag har inte gjort så mycket på den fronten än men min tanke är att jag ska våga lita på nån igen. Nu när jag var i Norrköping denna gång var det första gången sedan jag bodde där som jag inte hade ångest av att komma dit. Jag har inte kännt mej helt bekväm en enda gång sen jag bodde där. Denna gång kände jag att jag inte behövde oroa mej, ingen kommer tvinga mej tillbaka mej till mitt "gamla" liv igen. Jag tog till och med mej Alice till den hemska bänken längs strömmen och satt där i ett par minuter och det kändes konstigt nog riktigt bra. Jag är tydligen klart med det som varit.
Nu ska jag packa och vara lite trevlig;)
Natti Natti
Just Jävlar!!!!
Redan här kan man säga "just jävlar", se så vi såg ut då:)
Jag och min kära Kombo har haft många långa nattdisskutioner. Mycket tankar har åkt fram och tillbaka men nu har vi kommit fram till en sak. Båda jag och Plin lever i den delen i livet som vi kallar "just jävlar". Det är den perioden vi kommer minnas tillbaka till när vi är 35 år. Vi kommer sitta med våra fantastiska karlar (vi är givetvis lyckligt gifta), våra glada barn (som aldrig är jobbiga) och våra välfyllada vinglas. Medans våra fantastiska män grillar det perfekta köttet börjar vi så smått surra om gammla tider.
- Just jävlar, kommer du ihåg?
- Ja, han som du hade en kort period.
- Haha, hur kunde jag tro att han var den perfekta.
- Och du, kommer du ihåg hur jobbig den där tentan var?
- Eller den lördagsnatten vi skulle gå hem från krogen tillsammmans för att sedan ha "bakis frukost" dagen efter. Och ingen av oss kom hem;)
- Den gången vi vind för våg stack iväg med bilen utan att ha någonstans att sova, bilen enda alt.
- Just jävlar det var tider det, tur att vi hade den tiden för annars hade vi inte uppskattat det vi har idag.
Verkligheten?????
Jag kommer tillbaka kanske i kväll, imorgon, någon annan dag. Den som lever får se.
Nu när jag tagit mej tillbaka till verkligheten ska jag vara kvar här och fundera lite till, sen försvinner jag igen, in i drömmarnas värld;) Bättre där.
Hemlig beundrare
Ligger här som så många ggr förr i min säng. Klockan är på tok för mycket, men men. Tankarna rör sig i turbofart i huvudet. Jag blir ibland galen på mej själv. Jag har nu äntligen fått det jag velat ha så länge och drömt om i så många år. Vad är det då för fel? Ja, inte fan vet jag men nåt har gått riktigt snett. När det perfekta har entrat mitt liv, i egentligen en perfekt tid. Så vill jag inte ha det.
Vad är det jag har fått? Vad syftar jag på? En handling, en person, en resa? Det perfekta har i allafall kommit nu, helt utan för varning.
Har idag hittat en låt som passar klockrent in i mitt liv och stämmer perfekt med mina tankar. Jag lyssnar nu och hoppas att livet får samma utgång som låtens slut. Kanske är låten skriven om mitt liv innan det ens har hänt?
Jag är så nöjd med min tillvaro just nu. Bara det lilla bekymmret som snurrar så jag blir yr stör mej just nu.
***
Jag fick ett "kärleks meddelande" idag av en anonym avsändare. Jag har ingen aning om vem det var ifrån, satt en lapp utanför dörren. Trodde först det vara mina kvälls gäster som inte hade bättre för sig än att driva med mej men så var tydligen inte fallet. Efter någon timmes efterforskning trodde jag dem när dem sa sig vara oskyldiga. Var det du så får du nog ge dej till känna annars kan jag inte ge svar på din förfrågan.
***
Det är dax att göra ett seriöst försök att blunda och inte titta igen förens klockan 07.00.
Natti natti...jag vet iaf vad jag ska drömma om.
I väntans tider
På höger sida i sängen ligger min Darling å snusar, jag har verkligen varit saknad märker jag;)
Vad ska jag göra, jag är inte trött å detta är inte första natten detta inträffar. Jag skulle helst av allt vilja gå hem till Mams å Paps å bli liten igen, säga att jag inte kan sova då har man liksom lämpat över problemet till nån annan. När jag var liten och inte kunde sova så sa jag alltid till å så fort jag hade sagt det så blev jag trött å somnade som en sten.
Den senaste veckan har det känts många ggr som om jag vill vara liten igen.
Min spontana tanke är att jag inte är redo just nu att bli vuxen.
Men nu när jag skriver så kanske jag inte har nåt val å det kanske inte är värre än såhär att vara vuxen. Jag har ju redan gjort dem läskiga första stegen. Skaffat bostadsrätt, fast jobb och katt. Allt detta har jag t.o.m haft i två år, jag borde inte bli så chockad inför det som kommer i framtiden, jag är ju redan i vuxen världen.
Jag vill bara meddela att jag väntar på eller hoppas på att få brev från Frisörföretagarna om jag blivit nominerad eller ej. Brevet kommer till dem som har blivit nominerade denna vecka, resten får veta via nätet. Jag är förväntansfull samtidigt som jag är lite rädd, jag vill inte att det ska bli fredag å jag inte fått nåt brev. Jag vill vinna!!!!
Nu ska jag göra ännu ett seriöst försök att somna.
Saningens ögonblick...
*Man kan vara ensam mitt i en stor folkmassa*
Just nu är en stor tjej väldigt liten...
En afton i min hjärna
***
Imorgon är det träning igen och jag ska äntligen vara med, lite grann iaf. Man börjar ju gärna med lite mjölksyraträning om man får välja;)
Känner mej just nu lite distraherad av att skriva, jag kommer ingen vart och mina tankar ligger inte här i bloggen, jag måste nog göra nåt annat, som är mer sunt för mej.
Straffad?
Dagens största straff är att mina kvälls planer inte blir av, jag kan inte göra det som jag tyckte skulle bli väldigt och nu menar jag väldigt trevligt...men vad ska man göra, det finns ju fler dagar denna vecka och jag har konstigt nog inte planerat nåt förutom på fredag (jag får ju inte träna imorgon så jag blev automatiskt "ledig").
Jobba ska jag iaf göra imorgon...jippiiiiii...
Fort kan det gå...
Hur vet man vad som är rätt och inte? Mina terorier om att man inte lämnar så länge man vinner mer än man förlorar känns lite störda just nu.
Man kan inte både ha kakan och äta den, tyvärr så försvinner mycket när man väljer att äta, men det är smällar man får ta om man tycker att det är värt det.
Nu är det slut skrivet om detta.
***
Har fått min ledighet beviljad i mars. Då bär det av till Afrika för volontärarbete på barnhem i en månad. Jag känner mej ladda och det känns jätte skönt att jag har bestämt mej. Åker förhoppningsvis direkt efter säsongens slut, hoppas då på att vara tränad och stark för att klara de uppgifter jag ska ta mej an i Afrika.
***
Nu är det hög tid att fixa klart tvätten och packa lite mer till Grekland....
Ett snabbt försök att bli lärarinna
Så nu tänker jag vara bitter på mej själv en längre stund innan jag gör som jag brukar; glömmer bort vad jag var bitter över.
***
Min kombo ligger här brevid på soffan och pluggar intensivt, rättare sagt läser en sjukt tråkig bok som får mej att bli gråhårig bara av att se framsidan.
Ett citat ur boken: "Ged kämpade och vred sig och sprickan i världsmörkret över honom breddades och tänjdes allt mer"
Kan det blir tråkigare? Svar ja: "den outhärdliga ljuskällan avtog och världens brustna kanter fogades långsamt ihop igen".
Jag blir inte bara gråhårig, skiten ramlade av oxå. Fan inte kul och gå runt å va skallig pga en bokjävel jag inte läst mer än två rader i.
Verkar inte vara sunt för mej att försöka plugga.
***
Missade första försäsongs träningen idag, känns ju skit bra att börja i det nya laget med frånvaro. Men jag har jätte svårt att komma ifrån på jobbet om jag inte vet lång tid i förväg. Nu har jag iaf styrt om efter semestern så jag kan vara med på alla träningar när jag kommer tillbaka. Jag blev väldigt besviken att jag missade kvällen träning, inte ofta som jag känner att det ska bli kul att springa men nu känns det motiverande.
Kan väl kanske erkänna att jag har en viss nervositet inför denna försäsong trots allt. Jag vet att konditionen kunde varit bättre men jag gör så gott jag kan på fritiden för att höja den. Utan körkort så cyklar man iaf överallt. Cykla kan jag göra hur långt som helst och i vilken motvind som än möter mej. Men att springa är nåt annat, får ont i hälarna och blir oftast allmänt uttråkad. Har ju inte så mycke spring vana eftersom jag mest står på knäna på träningarna. Och springa på knä är inget jag kan rekommendera.
Men men jag tänker köra i hundra om inte annat får jag väl tänka på den välsvarvade kroppen jag hoppas ska skymta fram så småningom.
Nu ska vi hets äta lite vindruvor så vi sedan kan flyga till sängen i en stor gemensam gas;)
Världen utanför Uppsala...
Eller jo min framtid inom närmaste halvåret är ju utstakat men sen då? Nåt måste hända och nu vet jag vad jag ska göra för att lägga dit det som jag saknat en längre tid.
Jag har funnit nåt som känns meningsfullt och viktigt och som jag inte trodde att jag skulle göra. Nu har jag efter en lång tids funderande bestämt mej:)
(Nej jag ska inte byta jobb eller flytta till Haparnada)
Nu ska jag göra nåt som känns lite mindre meningsfull men som måste göras....diska....jippiiii (när det är klart).
Bort med den 4 maj...
Försöker somna om en gång till, bara en halvtimme till. Det ringer igen.
Ett väldigt oväntat samtal från en gammal klasskompis från Norrköpingstiden. Tjejen som ringde är ute och reser med en annan tjej från klassen, som jag umgicks med ganska mycke i skolan.
Det hade hänt en bilolycka i australien och hon klarade sig inte. Kan det bli mer fel. Hon var bara 23 år och på toppen av livet. Vi smsade för bara fyra dagar sen, vi skulle ha träffats när jag kom ner till Norrköping nästa gång. Det känns väldigt förvirrande känner jag. Ena sekunden finns nån och andra sekunden är hon bara borta.
Man måste ta vara på dem man har och visa att man bryr sig, visa att man finns och berätta hur mycket dem betyder för en innan det är för sent, det kan tydligen gå alldeles för fort.
Jag lämnar nu mina tankar till S familj och sambo.
En tanke tillbaka och fram igen!
För ett år sen idag började karusellen och jakten på det jag har idag att ta fart. Att ha saker med i bagaget som smärtar är för mej inget negativt utan snarare tvärtom, det stärker. Igår var en dag av stor fövirring och knasiga tankar. Jag har nog trott i min (ibland) trånsynta lilla värld att vissa saker aldrig mer kommer påverka mej, det visade sig att jag hade fel, allt som händer påverkar oss männsiskor mer eller mindre och på olika sätt. Att komma på att det påverkar är ett skönt sätt att kunna jobba vidare så det inte blir missförstånd i framtiden.
Jag trodde då att jag aldrig mer skulle få känna den känslan jag känner idag....välbefinnande, trygghet och ro! Jag sitter här rakryggad och stolt över att den kom. Jag har jobbat och slitigt för att ingen ska dra tillbaka mej när jag jobbat framåt, jag är framme nu, jag är i mål och jag har vunnit. Vinsten gav mej försmak att vilja vinna mer och komma längre.
Mycket kan hända på ett år....Liten har blivit stor, ledsen har blivit glad och rädd har blivit trygg.
Det var länge sen jag skrev ett inlagg som jag funderat på att radera när jag kommer till publicera-knappen, varför det blev så idag vet jag inte, kanske för att jag inte vill vara för öppen, kanske för att jag inte vill dela med mej av mina tankar, kanske för att jag inte vet vilka som läser min blogg eller är det så att jag höll på att göra nåt som jag varit bra på förut: fega ur för att det är lättare så ingen kan komma och säga att jag har fel. Jag har slutat fega och gör som jag vill, mina tankar är ärliga och jag står för dem.
Update: Jag gjorde det, så varsågod och läs!
Verkligheten kom ifatt...
Ovisshet!
Jag lever mest för dagen å tänker inte på vad som kan hända eller inte hända i framtiden, jag kan ju iaf inte påverka utgången, men att varje dag dras med ovisshet gillar jag inte.
Om man inte vågar kasta sig ut å chansa så vinner man heller inget. Men vissa nöjer sig med lite. Det gör inte jag, jag vill alltid vinna mer. Jag har kastat mej utför många ggr förut å kommer helt klart att göra det igen i framtiden. Jag vill framåt och är inte rädd för att misslyckas på vägen.
Men som sagt alla är vi olika...kanske borde söka mej till likasinnade.
Mini semster...(då är jag glad)
Aja, nu när surskalle smittan gett sig på mej kanske jag ska vara lite grinig ett tag, bäst å passa på när det bjuds.
***
Imorgon ska jag ta en tripp till mitt gamla Norrköping å hälsa på. Jag har verkligen längtat ner. Har dem senaste månaderna känt att det är lite tråkigt att inte bo där längre. Saknar mitt gamla jobb, jobbarkompisarna, lägenheten (jätte mycke, trivs iof ännu bättre i min nuvarande men det var nåt spec med min lilla etta), kvällspromenaderna med Maria, fika stunderna med Karin å allt annat som inte finns här.
Helt plötsligt har jag glömt bort att jag sista månaderna i Norrköping nästan grät av hemlängtan till Uppsala, att jag till varje pris skulle hem igen. Kanske var det livssituationen som jag hade då som var oraken till flytten tillbaka Uppsala? Hade jag levt som jag gör idag hade jag helt klart bott kvar.
Leker lite med tanken på hur livet skulle sett ut om jag bodde där. Vet iaf nån jag hade träffat betydligt mer om jag bott kvar (själv) ;)
Det jag kan känna att jag även saknar är känslan att jag skulle sätta mej på tåget till Uppsala och hälsa på. Det var liksom spännande, vad hade hänt sen sist? Känslan att åka tillbaka till Norping var dock inte lika rolig alla ggr.
Tänk vad man kan se annorlunda på saker bara man får lite distans till det.
Jag trivs jätte bra här i Uppsala nu å vill absolut inte ändra nåt. Största anledningen är att jag trivs så snuskigt bra på jobbet, jag vet att jag inte kan få det bättre nån annanstans. Har man det perfekt ska man inte ändra på det.
