Sitter och smyg skriver lite på jobbet, detta är strängt förbjudet. Men Chefen är ju på semester..haha

Igår satt jag å klurade ut världens bästa inlägg. Men vad hände? Jag blev för trött och somnade.
Tror att det var den stora sprutan som tog musten ur mej. Jag vaccinerade mej inför resan. Jag lovar att dem fick borra in skiten i armen på mej. Det gjorde ont som satan, jag känner en viss förlamning i armen nu. Jag överdriver inte, jag är inte den som kryddar på saningen.
Vill bara meddela att det inte är över än. Läkaren som förövrigt var sjukt solbränd och som säkert hade åkt till värmen för att kolla om vaccinet fungerade, kläckte plötsligt ur sig att jag måste ta en till spruta innan jag åker.
Först frågade han om jag ville ha det billigare alternativet och ta två sprutor på samma gång (det blir samanlagt en spruta mer i långa loppet)? Öhh dum fråga tänkte jag, hellre är jag utan mat än å behöva ta två sprutor som borras in i armen.
Jag trodde givetvis att om jag betalade lite mer så skulle jag slippa ta två. Men där fick jag, ett borr till om en månad. Allt går tydligen inte att köpa;)

Jag var skit duktig, ändå fick jag inte ett enda litet klistermärke eller klapp på armen med en menade blick hur stolt sprutkvinnan var över mej. Nästa gång tänker jag fan inte bita ihop och spela oberoeende, vad får jag för det. Nej det är dax att gå tillbaka till det gamla vanliga, gråta och tro att dem vill döda mej.

Nu måste jag ringa min kund och fråga om hon helt plötsligt blev snygg i håret utan min hjälp. Här är hon ju inte iaf.

Imorgon är det exakt 5veckor kavr tills vi åker. Jag längtar så sjuk mkt. Sen står jag ju på jobbet och berättar för alla mina kunder att jag ska åka så det minskar ju inte direkt min längtan efter semseter. Jag vet inte vad jag längtar mest efter, att få vara med E dygnet runt i tre veckor, att kunna göra vad jag vill utan att behöva hålla koll på tiden, att få sola och bada eller att bara få vara ledig. Jag tror nog att det är kombinationen mellan att få vara med E och vara helt ledig i 3 långa veckor. Jag har inte varit ledig i tre veckor i sträck sen sommaren 2007, jag njuter av tanken. Nu känns det ju nästan som ni skulle kunna tolka det jag skriver som att "helt ledig i 3veckor" vinner lite över "att få vara med min E dygnet runt". Så är inte fallet, jag skulle ju inte vilja vara ledig och borta från min andre hälft i tre veckor.
Fan vad snurrigt allt blev i mitt skrivande nu. Verkligen i behov av semester.

***

Jag var och tränade för första ggn i dag på självaste gymmet (tidigare har det varit fjant-pass). Jag är rätt förvånad över att jag 12.00 en söndag ställer mej på en power walk maskin på Friskis&svettis. Det har ju inte varit det jag brukar sysselsätta mej med på söndagsförmiddagar. Men och andra sidan så brukar jag ju inte behöva ta på mej en bikini med sex veckors varsel.

Jag kännde mej verkligen bortkommen på gymmet. När jag kom in så visste jag inte vart power walk makinerna fanns, så jag började leta utan att se allt för bortkommen ut. Tyckte att jag såg nåt på övervåningen, går upp och inser att det bara var maskiner där. Jag får lite panik över att alla har sett att jag kom upp och sätter mej vid en maskin som jag inte har en aning om hur man använder, gör ett litet försök så det ska se lite bra ur. Sen smiter jag ner igen. 

När jag går upp på den andra övervåningen som oxå den har ett räcke som man absolut borde kunna ställa sin vattenflaska på medan man stretchar(?) händer det som inte hade behövts för att toppa min bortkommenhet på gymmet. Jag råkar putta ner flaskan som hamnar rätt på den största mannen på gymmet. Hans överarmar var större än min midja (och det är midjan jag försöker träna till det mindre så ni förstår själva storleken på armarna).
Jag spinger och möter honom i trappan för att kolla om han blivit skadad. Han var bara lite skadad sa han, men vart skadan satt vet jag inte och jag hann inte titta klart på hans stora kroppsbyggnad innan han stack iväg. Han blev kanske rädd att jag var ute efter honom så han kände nog att det var bäst att fly.

Jag känner spontant att jag inte får nåt flow i min nya träningsform. Saknar min äckliga hjälm och mina fula söndertejpade skor. Men jag ger inte upp, imorgon ska jag och Plin gå på Ki-box. Jag känner mej lugn då jag förutsätter att inte ens Friskis lägger till dansåfjant-hopp på ett hårt box-pass. Om så är fallet ska jag lägga mej ner och bli otränad och fet.
 

Idag så firas det kärlek på byggmästargatan. Man får fira halv år även om man är över 15år. Det är ju om inte annat ett ypperligt tilfälle att få dricka vin på en torsdagskväll;)

Som  ni märkt så har det varit helt tyst här på bloggen. Det är nämligen så att jag har varit totalt slutkörd. Jag har varit så trött att jag hoppades på riktigt att nån skulle ha ihjäl mej så jag kunde få sova för gott (nu när jag är pigg igen känns det skönt att ingen uppfyllde min önskan). Att bara ta ut två veckors semester på sommaren visade sig vara en dum idé när den stressiga jobbtiden föll in.

Men nu är det ju 2009 och nu händer det grejer. Först och främst ska jag äntligen ta ut min semester och åka till Thailand den 16 Feb, tänker inte komma hem förens den 9 Mars. Jag och min andra hälft tar på oss varsin rygga och får se vart vi hamnar.

Detta är inte allt. Idag har jag börjat mitt nya liv utan innebandy och börjat utföra annan sorts träning. Jag har gjort det som jag aldrig trodde att jag skulle göra. KÖPA ETT FRISKIS&SVETTIS KORT. Ja det är tydligen min nya träningsform. Mitt första besök hade kunnat bli mitt sista om jag inte börjat tänka på att jag ska vandra runt i en bikini om 6veckor och behöver ligga i hård träning. Det är ju alltid lite mer besvärligt när man inte blir brun utan bara tomatröd. Alla ser mej för att jag lyser (inte av utstrålning utan av rödsolbränna) och jag känner att det skulle underlätta om jag iaf kunde se snygg ut till formerna när huden sviker.

Åter till mitt första träningspass. Min kära Plin drog med mej på passet som (enligt henne) inte hade några avancerade danssteg utan nästan bara innehöll styrka. Ditt fanskap. Jag fick stuttsa runt som en fjolla och slänga med armarna till nördmusik. Inte nog med att passet var fullt (ca 50pers) alla kunde rörelserna utom jag, alla såg mej när dem andra hade  ner sina armar och jag hade upp mina. Att självaste instruktören var så jag jävla glad åt nåt som jag inte visste vad det var gjorde inte saken bättre (jag såg nog fan att hon flinade åt min dåliga kordination).

Jag känner även att det uppdagades att jag har noll koll på vad jag är bra på. Jag trodde på riktigt att jag var rätt så bra på att dansa och håll takten. (en annan har ju dansat jazzdans en termin när jag var sju år). Jag insåg att jag kanske aldrig har dansat nyktert mitt på ljusa dan. Det känns som jag äger dansgolvet när jag vid halv två tiden på lördagskvällarna dansar som om jag hade vunnit FloorFiller. Jag ska nog ta mej en funderare på om jag ska besöka dansgolvet nästa gång jag går ut.

Jag kännde mej så dålig efter ett tag att jag nästan övervägde att ställa mej i mitten brevid den överdrivet glada instruktören och berätta hur det egentligen kom sig att jag var där. Att jag på riktigt var en lagspelare och älskade bollsport, att jag inte hörde hemma bland sånt här fjantdansande, men pga skada var tvungen att hitta en ny träningform. Jag skulle avsluta med att utmana hela gruppen att utse vem som var den bästa innebandymålvakten.
Jag tänkte till en gång till innan jag tänkte gå fram till mitten. Jag hade redan gjort bort mej genom att skratta högt åt mej själv och kände att det fick räcka för idag.

Nästa pass på torsdag är det min tur att välja. Då blir det nog Ki-box eller spinning. Jag har fjollat klart för denna veckan.