Här smids det små planer om en stor resa, som snart bär av...

Här smids det små planer om en stor resa, som snart bär av...

Idag ringde en god vän för att tala om att han var så glad för att han hade så bra vänner, och att han är så glad att vi finns. Detta resulterade i en mycket trevlig kvällsfika alá 23.00. Ja visst fan är det bra att man har vänner.

***

När jag ändå är igång och pratar om hur bra det är att ha bra vänner vill jag poängtera mina underbara kunder.
Jag får så sjukt mycket julklappar (som man får öppna innan jul) av dem.
Jag har redan (11dec) fått:

*En julkula
*En strut med polkagrisar
*En miniplånbok (självklart i lyxigt skinn, jag har inga fattiglappar till kunder;)
*En blomma
*En burk hemmagjord honung med citron smak
*En marsipantomte
*Ett mycket exkusivt presentkort på 500 SPÄNN (ja det står 500 jag har inte råkat lägga på en nolla)
*En adventskalender. den skulle enligt kunden visa hur december kommer bli. Jag har hittils öppnat luckor innehållande; en barnvagn, en gunghäst, en barnsäng, en snö gubbe och ett ängla barn. Nu vill jag inte öppna fler luckor, jag blev rädd!

Hur som helt mycket trevligt med julklappar och uppskattning.

Känns som jag borde tala om hur bra det är att ha världens bästa sambo oxå, nu när jag hyllar mina vänner och kunder.

Natti Natti alla ugglor som lurar i mossen.

Ibland händer saker väldigt plötsligt. Klart man ska rädda sitt eget skinn, men nån jävla motta får det fan vara på "försköningen".

Så här mysigt har vi det i sovrummet. Denna bild är tagen från ryggläge i sängen. Den röda bollen mitt i lampan är E´s och mitt första julpynt ihop. EN JULKULA!!! Inte illa, varför slå på stort med en julgran när man ha köpaen liten julkula:)  

Nu kom den här dagen som jag någonstans i mitt dumma jag aldrig trodde skulle komma. Jag visste att det inte var så jätte många år kvar, kanske redan nästa säsong. Men jag hade ett mål ett mål som verkligen inte skulle vara svårt att nå. Jag skulle spela i 20 år. Det blev "bara" 16 (14år i målet). Att bestämma sig för att sluta hade känts okej men att behöva sluta pga en skada (förslitnings skada i knät), det känns svårt att ta.

Jag började min karriär i Storvreta IBK 1992. Det var då det vi inte hade lindade klubbor eller andra lag att spela mot. Min första Storvreta-cup spelade jag -93. Då fanns inget mer motstånd än att spela final direkt mot F-85. Idag har Storvreta-cupen mer än 500 lag (rätta mej om jag har fel). Lite har hänt sen dess.

Jag har spelat i flera klubbar med olika framgångar. Jag har kvalat, spelat flera SM, vunnit och förlorat. Gråtigt av ilska, glädje, frustation och smärta.
Min vinnarskalle har gjort mej olycklig över många motståndare. Men jag har vunnit mer än förlorat. Jag har stampat sönder många vattenflaskor och slängt många väskor i glovet när jag kommit hem. Men fler ggr har jag kommit hem och inte vetat vad jag ska göra med min vinnar glädje.

Känslan av att jag varit bäst och räddat laget från förlust har varit obeskrivlig. Jag skulle kunna betala sjuka mängder för att få känna den känslan en gång till.

Känslan av att spela för varandra, vinna som ett team är den skönaste som finns, inget kan mäta sig med en riktig lagkänsla.

Det finns minnen jag aldrig glömmer.

Storvreta F-86´s nummer 9, Rengren som gjorde alla mål.

Mora-cuperna, welcome cup i Barkarby, KalleAnka cuperna och Storvreta cuperna (fast vi alltid kom tvåa efter skit Duvbo med Petra Wais(?).

Distrikts-SM, alla Klubb-SM, träningarna med Damlaget när jag själv var 14.

Innebandygymnasiet med grabbarna + Hanna som aldrig gnäller.

Många minnen finns det och mycket kul har det varit men ny ska säcken knytas ihop, enligt mej alldeles för tidigt.
Vad jag ska göra nu har jag ingen anning om. Har aldrig gjort nåt annat än å tränat och spelat. Jag får börja spela schack eller nåt.

Tack Mams å Paps för allt skjutsande under åren;)

 

Den började i Ärentunahallen 1992, då en mycket läcker utespelare med en oerhörd teknik. Kanske ska jag bli sportklädes designer, kunde ju matcha redan på unga dar:)




Det slutade i målet i Allianshallen 2008. Allt startade i Storvreta och slutade i Storvreta, rätt komiskt faktiskt.

Det var länge sen jag grät men nu gör jag det.

Nu börjar nåt nytt förhoppninsvis...

Just nu är jag inne i ett skede i livet som innebär förändring. Och i och med detta så kommer oxå bloggen att ändra utseende. Ni får helt enkelt hålla er till tåls. Det pågår just nu en renovering här på bloggen (jag är ju ingen hacker så detta tog visst lite längre tid än jag trodde).

Men mycket är på gång och mycket kommer komma här på sidan röd.

Återkommer under helgen!!!!!