Två mindre å en stor...man kan säga att tummens nedre delar mår mindre bra en dag som denna.

Farbror Doktor sa: "detta är defenitivft inte skador som kommit efter bara ett slag"
Jag svara: Öh, nej.
(I samband med mitt svar visade jag mina armar å skrattade lite, den allvarliga doktorn skrattade med mej). Blåa!

Farbror Doktor frågar om jag inte haft väldigt ont. Jag kände efter å svarade inte så jätte mycke men ganska. För att vara doktorn till lags borde jag väl svarat att jag inte ville annat än å dö.

Jag får nu vandra omkring med en skena på handen å se lite skadad ut. Jag vet ingen på denna jord som har mer otur än jag. Är man nära mej behöver man inte oroa sig för att vara med om en olycka för den står jag för.

Ett bra exempel på att andra känner sig immuna mot olyckor är när vi var med frisör klassen i Turkiet. Det började åska å blixtra nåt fruktansvärt å en tjej i klassen blev livrädd å började gråta.
Våran lärare tröstade henne å sa: "Det är ingen fara blixten slår inte ner på dej, Emma sitter bordet bakom dej"
Tjejen slutade gråta å jag satt i godan ro å fortsatte dricka mitt äppel te.

Jag är inte den som gillar å hämnas men nu känns det helt rätt.
Vi i Frötuna fick frågan innan matchen mot Haguna om vi kunde tänka oss att låta en kvinnlig domare döma våran match. Hon var ny men enligt dem väldigt bra.
 Vi tog beslutet att detta gick bra å att det var kul att det finns tjejer som vill döma.
Tyvärr så var det den kvinnliga domaren som befann sig runt mitt mål hela matchen, det var henne jag sa till ett X antal ggr om slag på mina händer, vet inte om hon hade hörsel problem, var allmänt nochalant eller hade slut på luft i lungorna men blåsa kunde hon tydligen inte.

Det var flera incidenter i matchen som var väldigt oaccseptabla från dreas sida. Jag anser inte att dem var dåliga under hela matchen men som doktorn sa: "Det är väl inte meningen att man ska bli halvt ihjäl slagen på div.2 match, jag är insatt i innebandy å kan av skadorna bedöma säga att har du fått ordentligt med stryk för att få dessa skador".

Det är för mej ofattbart att det inte ens blev ETT frislag. Ist fick dem ett lednings mål. Alla domare kan döma fel men inte så stora fel å så många ggr.
Så jag är väldigt ledsen att behöva kasta in en anmälan mot "stjärn domaren" å hennes kollega. Det var inte meningen att sätta en käpp i hjulet redan såhär tidigt i  hennes domar karriär. Men jag önskar ingen annan att behöva röntga handen, eller få större skador än vad jag fått. Innebandy får gärna vara hårt men inte skadligt.

Jag behöver mina händer i mitt jobb. Nu har jag tur å kan klippa med både vänster å höger men de är inte skönt för det.

Nu ska jag tula med Svea (ja, jag vet att tula på Norska betyder knulla, jag ska inte ligga med katten jag lovar).

 

Igår fanns inget utrymme i mitt huvud för att skriva blogg. Var så förbannat besviken på förlusten. Å besvikenhet går ju gärna i mitt fall över till ilska. Tror att inlägget hade blivit något jag sen fått ångra.

Jag tänker inte säga så mycket om matchen, bara ge lite reflektioner:

* Jag kände mej het å var på gång, bra form helt enkelt.

* Alla i laget spelade jätte bra, kämpade å slet.

* Hagunda måste ha varit bakis eller så är dem helt enklet inte bättre än såhär.

* Möjlien att detta var en underskattnings match från Hagundas sida, under skattning lönar sig aldrig..ahhaa.

* Vi var mer taggade än någonsin...i paus vilan brann det i vårat hörn.

* Domar bruden var pinsam. Gubb domaren ännu mer pinsam. Säger inte mer om dem då det verkar som om man kan bli anmäld för att kalla en domare för "tomte", Jag vill andvända betydligt grövre ord, så jag låter bli.

* Min tumme, som blev krossad sekunden innan Hangundas lednings mål (3-4), värker nåt fruktansvärt å har fått ett mindre vackert utseende.

* Sorgligt att domare inte bryr sig mer över slag på målvkat (inte ens efter att jag sagt till), tråkigt att det ska behöva gå så långt som till skada.

* Matchen var våran ända till sista 10 min.

* Frötuna gjorde säsongens hittills bästa match:)

* Ingen jävel kan stoppa oss nu...topp lagen bör inte slappna av föreens efter matchen mot oss.

* Hård träning i veckan med samma vinnar känsla som på matchen...det blir klockrent.

Dax att smörja tumme:)

Tränings värken är på "fel", i förrgår tränade vi mest armar. Jag har tok mycke tränings värk i magen...kan detta tyda på att jag skrattade så jag höll på att dö.
Måste ha gjort jätte fel när jag gjorde armövningarna;)

Snart dax att göra upp.

Sitter här uppladdad å klar. Det enda som inte känns helt klockrent är att jag tappat bort mitt ena svettband till handlederna. Jag har iof fått lånat ett nytt rött;) men det är inte samma sak.

Jag är lite skrockfull (?), tror att saker kan gå fel om man ruckar på rutiner. Svettbanden är en sån grej, jag måste ha dem, det betyder tur. Likadant är det med mina skor som har samma tejp längst in som jag tejpade dit för över tio år sen.

Det finns bevis att det kan gå sett om nåt ändras. Ena tjepen (vänster sko) lossnade precis före en avgörande match i DJ-SM, jag fick nära till gråt tejpa dit ny tejp. Matchen gick åt helvete.

Så inga stora förändringar så ska det gå vägen. Men vem vet detta kanske är början på nåt ännu bättre!!?? Jag är inte den som är den:)

Dax att dra.....VINNNNNNAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För en gångs skull får jag skriva att vi vann....7-4....gud så bra det kändes att skriva 7-4 när vi var hemma lag;)...Detta ska jag leva på ett tag. Faktum är att jag skiter i om det var en obetydelselös tränings match eller inte, för att vinna är alltid det bästa som finns.

Jag är en sån stark vinnar älskare att jag inte ens kan ge mej vika för ett litet barn. Om jag så spelar fia med knuff mot en femåring ska jag vinna. Inget fusk med att ge med sig lite för att vara snäll. Ungen måste lära sig att gå den hårda vägen. Man måste ha lite rutin oxå för att få vinna.

Dax att duscha bort vinnar svetten...

Att förlora kan få mej tokig, jag tappar humöret på en sekund om jag inser att jag inte kommer vinna. Jag blir hetare än hetast om jag inte vinner. Jag är gillar att slåss från underläge, vända å vinna! Tyvärr så hjälpte det inte att vi vände, vi gick som det förlorande laget därifrån.

Kan inte säga att det var en rättvis vinst till Vesterlöfsta (jävla bonde lag). Matchen var jätte jämn å dem vann på sin rutin i hemma hallen.
Det är klart att man har fördel då man är van att spela å träna i en hall som är minimal å helt utan ytor. Å det som jag tror vi förlorade mest på var nog att golvet var det halaste jag spelat på under mina 16 år i massa olika hallar.
Våra spelare åkte som vantar på golvet å kunde varken vända eller stanna.

För egen del är jag mest rädd för att jag inte kommer kunna röra mej imorgon, mina ljumskar är sjukt uttöjda. En tjej frågade efter matchen om jag var gymnast, eftersom jag kunde gå ner i spagat så många ggr.
Haha...jag var tvungen att svara ärligt på frågan å svarade att det var tyvärr helt ofrivillig å se så spänstig ut;)
Med detta förstår ni hur halt det var, då jag till vardags vill jämföra mej själv med ett kylskåp.

Flera i omklädnings rummet sa att det  var domaren som avgjorde matchen. Ja på sätt å vis men tyvärr inte helt. Jag håller fullständigt med om att dem inte var bra å släppte väldigt mycket men jag tror ändå att mycket berode på vår orutin i den hallen. Kan iof tycka att det vore bättre om domarna blåser mer för slag å sarjtacklingar. Det är bättre om dem blåser innan det gått så långt så det blir köttinnebandy.. Frötuna är ju inte kända för sitt buffliga spel så klart att vi vill att domarna ska döma enligt regelboken.

Tycker det är sällan man möter lag som kommer från landet som spelar fin å snygg innebandy. Tyvärr är det en konstig mix i dessa lag, avdankade morsor å junisar. Tekniken är mindre å kroppen är större. Men så länge dem vinner å får med sig domren så är det ju bara att fortsätta.

Blogg inloggningen strulade igår så det gick inte att skriva ett inlägg, men nu kommer det.

Ja som sagt vinst, vi vann med 5-2 mot Arlanda, en måste vinna match. Men vinsten var verkligen inte självklar, efter 6 min i första period låg vi under med 0-2.
Jag kan bara för min egen del känna att det var skit jobbigt, efter att inte tränat sen slutet på november å inte ha synskärpa längre än tio meter, ville jag kasta in handduken.
Jag kände hur mina frustrations tårar började rina på kinden. Två tankar for runt i mitt huvud; "kommer jag inte kunna spela mer?", "detta kommer inte att gå, jag ser ju inget".
I samma sekund kom jag på mej själv, jag kan ju fan inte sitta där å ge upp.
Efter att ha gett mej själv en rejäl utskällning, talat om att mina ögon har inte hindrat mej från något förrut så va fan ska dem göra det nu.

Två smällar på hjälmen å sen höll jag tät resten av matchen.

Jag  var stolt över tjejerna, dem slet å kämpade mot ett "grisigt" arlanda försvar. Jag tycker det var riktigt kul å se hur Frötuna har utvecklats under säsongen. Vi både skapar chanser å tar dem. Ett stort plus i kanten till systrarna som slet som djur där uppe, en stjärna till Katta å Tilda på backen.

Alla var positiva å glada, även när vi hamnade i snabbt underläge (0-2). Denna lag moral var härlig att beskåda. Det kändes bra att vi vann, inte bara för min egen skull utan oxå för det som komma skall, hålla sig kvar i tvåan.

Direkt efter matchen blåsts av kom domaren fram å sa att han tyckte att jag var skit bra å att jag var fruktansvärt snabb i benen. Det var ord som behövdes då det måste spelas mycket bra för att vi ska hänga kvar.

Jag har inte samma förutsättningar nu som jag hade sist jag ställde mej i målet men det finns ändå inget som kan stoppa mej nu, känner att hade jag bara haft lite mer syn hade jag blivit galet farlig. Men ingen annan än jag märker när den kommer tillbaka så det kan ju bara gå spikrakt uppåt nu.

Det snuskiga tränings värk jag känner nu är inget mot vad jag kommer känna imorgon;) Men efter löpningen ikväll kommer det nog kännas lite bättre, ett tag iaf:P

Ska iväg till jobbet nu. Sen ikväll är det löp träning å "teori". Ska även kolla in matchen Storvreta-Årsta IK, måste säga att jag hoppas på Storvreta. Dels för Peter å Johans skull, dels för att det är min moder klubb, dels för att det finns många unga talanger i laget å sist men inte minst för att damtvåans serie ska fortsätta leva...