Nu är lördagen slut. Jag har hunnit spela match, köpt en tröja, ett par skor (ja, jag äger redan för många men det är ett missbruk jag lever med, ett skomissbruk), ett par röda örhängen (otippat), en as cool present till Nils;) å sist men inte minst ett par skit obehagliga strumpbyxor. Vem fan uppfann strumpbyxan? Nån som inte led av cellskräck iaf.

Sen har jag varit hos mor å far å ätit. Det var fruktansvärt god mat, saftigt kött å potaisgratäng å massa liter med sås. Tack för att ni göder mej

Har även hunnit märka att min telefon inte beter sig som den ska. Har skickat flera sms idag, men jag har bara fått svar på två av fem. Lev.rapporten har inte heller kommit. Börjar ledsna på det här nu, men jag ska köpa ny när abonemanget gått ut i april.
Så förlåt alla vänner å bekanta om jag verkar otrevlig å inte svara på era medelanden, jag kanske inte har fått dem.

***

Dagens förlust eller nej nu blev det fel, dagens oavgjort.

Det kändes som en förlust, att spela som vi gjorde idag är totalt katastrofalt. Ingen var bra, alla gjorde inte sitt bästa.
Jag försökte inför tredje period att peppa tjejerna å få dem att lufta upp huvudena från knävecken men det visade sig vara en omöjlig uppgift.

Jag kände stor frustration under hela matchen. Dels för att jag inte riktigt kände att jag kom in i matchen från start, sedan att jag omedvetet kände mej begränsad av min tumme som så fint sitter fast i en hård skena.
Det som jag kände skiljer mej från dem andra i laget i dagens match var att jag iaf hade bestämt mej för att lämna hallen med rak rygg.

Att förlora mot ett bättre lag är en del av sporten men att spela lika mot ett lag som inte har någonting är bedrövligt.

Jag känner mej besviken på mej själv som inte var bättre, men mest besviken är jag på mitt eget lags inställning. Detta var en ren inställnings match. Mina medspelare ville inte vinna helt enkelt. Jag ställde frågan i en time out i tredje period, svaret blev ett lamt "jo vi vill vinna, men vi är lite trötta" (våra motsåndare hade två spelare mindre än oss). Jag försökte förklara för laget att om man är trött då kör man på ren jävla vilja.

Det fanns ingen vilja...

Alla dåliga bortförklaringar som kom i omklädnings rummet efter matchen fick mej att vilja spy. Den enda bortförklaringen i dagens match är att vi helt enkelt inte var bättre än Fyrislund. Ibland måste man ransaka sig själv å tänka på vad man kan förbättra. Sedan är det bara att komma på alla träningar å bli bättre.

Att skylla ifrån sig är inget för vinnarskallar. Frötuna kan betydligt bättre än såhär, det har vi redan bevisat den här säsongen.

Jag har aldrig känd så mycket frustration under en säsong som jag gjort under denna, kanske har att göra med att jag aldrig har spelat i ett lag som har förlorat så mycket. Men man lär sig ju nåt på allt.

Nya tag nästa helg mot Funbo.

***

Dax att sova, ska på stort event (Sebastian/Sasson) i Sthlm i morgon;)