I dag  var de åter  igen dax för DM, räknade ut att jag går in på min 15:e säsong. Känns som man är gammal när man är bland dem med mest rutin å ändå är en av de yngsta i laget! JAG ÄR SÅÅÅ TRÖTT! Tränade första träningen i onsdags, gick bättre än förväntat. Kanske va lite hårt att gå på säsongen me en träning alà 1tim, å två dagar senare fyra matcher. Vårat något nya lag gick in i DM som blåbär, men jag måste säga att vi förvånade till och med mej. Kämpar glöden var enorm, även om vi förlorade båda matcherna me udda målet. Om jag ska va ärlig så trodde jag att vi skulle förlora med två siffrigt, vet att man inte får tänka så men ända. Just nu sitter jag i Hannas soffa och undrar om jag någonsin kommer kunna ta mej härifrån...mycket tveksamt! Har aldrig haft sån mjölksyra i benen som idag, å jag allergisk mot mjölk så då förstår man ju smärtan;) haha.
Ett tag i sista matchen mot Årsta kändes de som om det var jag mot världen, hann inte riktigt uppfatta om jag hade mina spelare på planen. När matchen äntligen var slut så kunde jag inte röra mej, all min kraft var slut. Om nån fört skott statistik hade de helt klart blivit 80-3 till Årsta.

Resumen för dagen: Jag känner mej nöjd men inte mer , vet att jag kan mycke bättre å stabilare. Men var ändå tvungen att ta åt mej av allas goda kommentarer efter och under matchen.

Nu funderar jag starkt på att gå hem om jag överlever alla Hannas jävla trappor ner, varför bo högst upp utan hiss, jag lider med Hanna å Andreas, antar att dom oxå lider!