Vaknade i morrse och trodde att jag blivit stelopererad under morgon timmarna. Det visade sig efter ca fem min att jag kunde röra mitt vänstra ben några millimeter. Det vara bara luften som gått ur madrassen, jag börjar väl bli gammal och klara inte längre att sova på golvet. 22 årsdagen närmar sig ju så smått...hehe...

Jag känner att min lilla sömn brist börjar ta ut sin rätt, 14 timmars sömn på tre nätter det normala borde väl vara någonstan mellan 20 - 24 timmar, ligger med denna beräkning lite efter.

Pratade i natt med Han som ger mej goda råd och vägleder mej i min förvirring. Gjorde som han sa!
Vi var på stan idag, gick till de butikerna som varit eller som fortfarande är mina favoriter...kom hem å hade visst handlat väldigt mycke, tänkte inte på att allt skulle åka med mej på tåget. Ångest handla!

Va å fikade på de café som jag jämt gömde mej på när det var ett kaos hemma..jag smet dit å drack kaffe, fick tillslut gratis påtår, va jag där ofta eller? Det var och är ett mysigt ställe och vad jag tyckte var bäst var nog att han inte kunde hitta mej där, kunde sitta i flera timmar ibland. Visste iof vad som väntade när jag kom hem men där gav jag mej inte vika, skulle aldrig avslöja vart jag varit, sa att jag varit ute å gått. En trygg plats behöver man alltid.

Jag har gjort som min vägledare sagt, gjort det som är jobbigt och jag har märkt att det verkar funka.
Jag å Lilla T, lite sned:)

Nu ska jag titta lite på tv med mina vänner:)

Ojj, har visst hört att det är en gäst bloggare på ingång....