Det är så mycket som rör sig här inne. Allt från jobb till innebandy å livet i största allmänhet. I perioder kan jag bli en riktig tänkare.
Många ggr är det nog mina funderingar på hur andra männinskor reagerar i olika situationer. Jag vet att det alltid finns en andledning till att man gör som man gör men ibland undrar jag om det inte är dax att börja tänka ett steg längre. Man ska leva i nuet, men man har ju faktiskt en framtid oxå, som vi kan påverka.

Kom hem idag å satt mej vid köksbordet med datorn. Satt i godan ro å funderade på vad jag skulle slänga ihop för mat innan jag skulle cykla till M å Sy. RRIIINNNGGG.....RRRINNNGGGG...på dörren. Hjärtat satt inte där det skulle. Jag fick en snabb (konstig) reaktion att jag slängde mej på golvet. Låg där å lyssnade på dörren som ringde för fullt...sedan började knackningarna...en och två ggr. Jag visste vem det  var utan att ens ha sett personen genom fönstret. Jag kröp in till badrummet för att smyg titta ut om jag såg bilen, detta oxå för att få bekräfftat att jag inte kröp runt på alla fyra i onödan (om det  var typ Hanna). Bil jäveln stod där.
Jag trodde min rädsla gått över en aning, men jag lovar att jag verkligen var livrädd!!! Varför????

Jag hade lite svårt att konsentrera mej på matchen, visste inte om han var där men jag fick den känslan. Kändes som jag sneglade mot läktaren och ingången alltför mycket. Håller jag på att bli galen?

Det är konstigt hur mitt knä håller på. Jag har aldrig haft knä problem eller nåt annat kropps problem gemon idrotten, men nu har mitt vänster knä vuxit å börjar så smått lika en tennisboll. Aja det försvinner säkert under natten, det är ju träning i morgon så detta är ju ohållbart:)

Nej nu ska jag följa mitt hjärta (och mina ögon) som säger att det är dax att drömma drömmar....

Å påtal om Hjärta så har mitt satt sig på plats igen, så nu är det funktions dugligt igen.

Följ alltid ditt hjärat då tror iaf jag att man får ett ärligare och bättre liv.