Flyt i livet;)

Det går så sjukt bra för mej. Inte alls så att jag ville lägga mej ner och gråta på gatan för typ 30min sen. Jag kom inte in i porten. Min hem nyckel låg i postfacket (IGEN) och porten hade låst sig för kvällen alá 21.00. Jag skulle  packa ikväll eftersom jag åker direkt efter jobbet på träningsläger imorgon. Men nu får jag ändra mina planer och sova hos E.
Har precis kokat min egen linsvätska (vuxet). Ska sedan skriva en lista på vad jag ska packa imorgonbitti. Min hjärna brukar inte vara med mej så tidigt så det är bäst att bara följa listan och hoppas på det bästa.

Nu ska jag glömma allt strul som blev ikväll och ta mej en dusch innan jag intar andra kvälls aktiviteter;)

Natti natti alla ni som får livet att löpa på en räls!

Klubba? left or right?

Dagsform på lillfingret: mindre blått, lite mer lila, en aning gulton kan man ana i ytterdelarna (tror jag iaf).

Missade träningen idag. Kändes tråkigt men det körde ihop sig totalt. Jag håller på att testa dem nya färgerna som kom för nån månad sen och jag gillar dem verkligen men ibland  blir dem inte som man tänk sig. Det är väldigt frustrerande när jag gjort teoretiskt rätt men ändå blir det fel. Det är svårt att rätta till ett "fel" som man inte vet vad man har gjort. Men det är på dessa utmaningar som man lär sig ännu mer. Dagens färg blev iaf klockren tillslut. Alla nöjda alla glada.

***

Jag måste berätta att jag hittat en ny position på planen. Jag har nu sadlat om från målvakt till center.  Det var ca 13 år sen jag spelade ute senast men jag kan bara säga att takterna sitter i. Är man en talang så är man. Eller inte!
Det var iof skit kul att prova spela ute, men fan vad yr jag var. Armar, ben, klubba, andra spelar och en boll. Det var inte lätt ska jag säga. Jag är van att rör mej på en yta på några få kvdrat och nu blev det en massa yta jag skulle springa runt på.

Jag vill verkligen inte missa förmycket av träningen bara för ett litet lillfinger. Men det kan ju vara klokt att inte stå imålet och låta folk sjukta på handen.

***

Jag har börjat få in en fin rutin på min vardag nu. Därav min dåliga uppdatering på bloggen. Om ni kollar mina klockslag på tidigare publicerade inlägg så förstår ni själva att det var helt ohållbart. Jag bloggade på nätterna runt 02.00. INTE OKEJ!
Jag har nu börjat få sovrutiner (kolla inte klockslag på detta inlägg, det räknas inte). Jag lagar mat så jag har matlåda med mej till jobbet. Jag sparar inte bara pengar jag blir nyttigare oxå.
Jag har helt enkelt blivit en bättre människa.


Det lilla har gått sönder!

Sjukt trött är jag nu. Be mej blunda och jag somnar på en sekund.

Jag har efter 24timmar som invalido upptäckt att ett lillfinger på vänster hand betyder mer än jag trodde. Jag hann spela 7min i Nybycupen innan det small. Jag var verkligen inte med och blev en smula chockad. Jag såg henne inte förens jag såg hennes klubba komma i en jävla fart mot min hand. Tack tjejen! Jag vandrar runt här på jorden med ett brutet lillfinger.

Vi vann iaf matchen (jag höll nollan i 7min ahahaa) med...ja ,fan jag minns inte men jag tror det blev 6-0. Nybycupen är en cup för D3 lag, så det var vårat D3 lag som spelade mest.
Jag har aldrig spelat i D3 mer än ett par ggr när jag hoppat in som stand in för nån. Men det är en stor skillnad på divisionerna måste jag säga. D3 är mycket köttigare än D2. Det smäller och vevas hejvilt. Anledningen är att det spelas lite mer tekninskt i D2 än det gör i lägre div. Det är klart att det blir mer slag när spelarna inte har kontroll på bollen. Jag hade otur att drabbas av en innebandyhuligan på plan.
Jag vet att det kan ske olyckor av misstag men jag känner mej osäker på att detta var ett misstag. När jag lämnat plan och min ersättare Emma satt sig i buren, gick det bara 1min innan samma tjej drog på ett hårt slag på Emmas fingrar oxå. Jag tror inte att endel förstår att dessa hugg/slag kan göra stor skada för den drabbade även utanför planen.

Jag hade "tur" och lyckades tala om för Farbror doktorn att jag inte ville ha gips. Då kan jag ju inte jobba och det skulle inte funka, jag har tok mycket på gång nu på jobbet och måste vara där. Jag har fått en fin liten plast skena som håller ihop mitt lillfinger med ringfingret. Även i stridens hetta finns det gränser.

Detta var nästan komiskt, för jag har haft en riktig skit vecka. Allt jag gjort har gått lite lätt åt helvete. Tillslut har det ordnat sig men innan det så har jag nästan brytit ihop. Det fattades ju bara att jag skulle toppa eländet på något sätt. Avsluta veckan med en motgång. Jag tycker att jag lyckades väldigt bra, att bryta nåt på sluttampen kan ju bara bli succé.

Jag blev nästan lite rädd för alla motgångar. Jag känner mej jätte glad och lycklig, men ändå kan inte allt bara få flyta. Är det någon som håller på och jävlas med mej????

Luktar apa

Hade ännu en träning ikväll. Å det kändes bra och roligt. Nu har jag börjat få lite struktur på mitt liv. Rutinerna har kommit och jag känner mej inte alls lika stressad som jag gjort dem senaste veckorna. Nu känns allt bara kul. Jag sa till Mams idag att jag verkligen mår skit bra. Det var så skönt att få säga det och mena vad jag sa. Det har ju inte ungått någon att senaste året har varit skit.

Innan träningen idag hade jag en trevlig vandring bland mina grannar. Jag å Lill M kom hem och skulle bara styra upp lite innan jag skulle iväg och träna. Jag skulle bara ta ut nyckeln från postfacket (E började jobba senare än mej så han fick kasta in den där). Men vart fan var nyckeln? inte i mitt postfack iaf. Jag började leta som en galning och både jag å Lill M fösökte snoka in i facken under. Tiden började springa iväg och jag kände att jag inte skulle hinna till träningen i tid.

Jag fick helt enkelt börja i facket under mitt. Jag plingade på hos tanten på våning 1 (trapphusherskarinnan som har anklagat mej för att ha spytt i trapphuset, detta är ju såklart ett påhitt från hennes sida). Tanten skulle precis sova (klockan 19.30!!!!!). Det stank tigerbalsam från hennes lägenhet. Jag började genast undra vad som försegick därinne...Jag vill nog inte veta.
Tantens fack var tomt. Även killen med det konstiga efternamnets fack var tomt. Jag kände hopplösheten komma. Men jag kackade på hos mitt sista hopp; killen med hunden. Han hann bara öppna dörren innan han förstod att det var den mystiska nycklen jag ville åt.

Detta var ett perfekt sätt att lära känna sina grannar på. Peta ner en nyckel lite fel bara, sen är det bara att gå runt och vara trevlig och släpa ner dem till sina postfack. Jag tror dem uppskattade min trapphus vandring väldigt mycke.

Nu måste jag duscha för detta håller inte längre. Jag stinker verkligen.'

Haha...vilket skit tråkigt inlägg föresten.

Natti natti   

Världens bästa Syster...

Finns det nåt bättre än syskon. Min storasyster är det bästa jag har. Jag känner mej nere när hon är nere, jag är glad när hon är glad.



Detta är syskonkärlek

En ny vecka

Jag vaknade av en sjukt läskig mardröm. Man skulle då kunna tro att dagen började dåligt. Men inte (lite kanske, jag var lite rädd), den är sjukt skön. jag vaknade med en helt ny energi och nu är det bara att köra en ny vecka.

Ikväll är det träning och jag tycker det ska bli jätte kul. Pigg och glad, då kan jag göra bra träningar.

Nu ska jag på min lediga dag städa mitt hem och får ordning på det som försummats de senaste veckorna. Sen ska jag ner till jobbet och fixa Alicias hår. Innan träningen ska jag ha möte med kolletionsgruppen. Dax att ta fram modeller och betämma frisyrer och smink. Kom gärna och kolla på vår visning på V-dala den 19 sep. Den kommer bli skit bra:)

Nej nu har jag inte tid med detta längre.

Raketer...

Här sitter vi som två änglar i soffan njuter av OS på tv, dricker vårat citron vatten, pratar om livet och bara njuter av att det är söndag å en ny vecka börjar i morgon.
Mitt i friden piper det i Lill M´s mobil. HAHAHAHA...hon fick en vidofilm...HAHAHAA...det finns dem som är vågade och det finns dem som inte har några som helst hämningar.

Detta är den bästa kvällsunderhållningen jag haft på mycket länge. Tackar vet jag elektroniken.

Hej hopp...

Återhämtning

Nu är det dax att återhämta sig lite. Jag har sovit till klockan tre idag. Enda anledningen till att jag gick upp var att jag skulle hem till Mams å Paps å få käka lite, de va ett tag sen.

Förra veckan trodde jag på riktigt att jag vilken sekund som helst skulle falla ihop och dö av sömnbrist. Det är så sjukt mycket på jobbet och träningar har det varit (känns det som) hela tiden. Att få ihop tiden har inte gått över huvudtaget, Jag har så mycke som ligger över mej så jag vill bara gråta när jag tänker på det. Lägenheten ser ut som skit och jag hinner aldrig städa, har hört att det inte är så poppis att dammsuga efter klockan tolv på nätterna. Å tvätta vad är det? Jag går just nu runt i min reserv trosor, helt underbart att behöva ha fultrosorna när man är nykär;)

Jag måste verkligen lära mej att planera mina dagar. Men hur? Jag kan ju inte planera så det känn ju rätt uteslutet. Jag skulle önska mej en timme mer på dygnet. Jag skulle lägga den efter jobbet så jag hinner i lugn och ro äta innan träningen. Det finns nog inget värre än att stå å stressa hela eftermiddagen på jobbet för att inte bli sen, så jag hinner i tid till träningen.  Jaja det löser sig nog på nåt sätt. Värre saker har ju hänt än att man inte får ihop tiden.

Vi hade match i fredags mot Hammarby och det gick väl inte allt för bra kanske. Jag var arg, frustrerad och orkeslös. För min egen del så var det ju inte direkt en av mina topp matcher. Jag var så trött i huvudet att jag knappt visste vad jag höll på med. Känndes som det blev för många frilägen för Hammarby än vad jag kunde hantera just då. Ska jag vara ärlig så känns dem här fredags träningarna förjävliga. Jag har haft fredagar som mina "fria" kvällar. Fredagskvällen är den enda i veckan som jag inte jobbar sent, den enda kvällen som inte någon begär att jag ska göra nåt på. Jag håller just nu på att bearbeta att den kvällen är borta den med.

När jag ändå håller på att erkänna vad jag känner så kan jag erkänna att det blev lite mer innebandy än vad jag räknat med. Jag visste att det skulle bli mera träning och mer seriöst. Jag är helt med på den linjen, men det har blivit betydligt mer än tre pass i veckan. Det skulle funka om jag hade ett normalt jobb med normala tider men det har jag inte. Men men jag har ju gett mej in leken och får leken tåla.

Nu ska jag sluta gnälla och gå hem till min lägenhet som just nu består av tre inneboende. Plin som är så less på allt som heter karlsokar, Lill M som nöd bor hos mej pga karlslokshelvete och så jag som vandrar runt i min egen bubbla fylld av E. En fantastisk kombination kan jag lova. så har någon av mina kvinnliga läsare behova av att komma och leva i mit kvinnohem så är det bara att säga till. Finns plats för alla.


Match dax...

Nu är det total uppladdning som gäller. Match mot Hammarby ikväll i Allians A 19.30.

Jag jobbar på högvarv för att inte bli sen och hinna till samlingen i lagom tid. Jag kommer iof vara uppvärmd redan innan jag har börjat värma upp (med tanke på mitt arbetstempo).

Tagga tagga...

God morgon alla glada!!!

Att inte vara trött efter att ha sovit fyra timmar måste vara ett tecken på att man är glad å lycklig:) Var hos min vän Herr Selander igår och blev bjuden på mat. Vad bra det är att du är så duktig på att göra sushi...mumma. Sen blev det vattenpipa och en massa surr.
Trevligt!

Efter min läskiga cykeltur hem så var jag så pigg att jag var tvungen att börja städa lite (klockan är i detta skede 01.30). Sen kom E och slirade in efter en stadstur med tillhörande vätskestopp. Mycket mysigt.

Ikväll blir det middagsbjudning hos Erica  och sedan bio "sex and the city". En riktigt skön dag om jag får säga det.

Jag har ännu en gång glömt bort att det regnade i morse så jag blev så blöt att jag fick "ge" bort min första kund till en annan kundlös frisör. Mina byxor har nog trokat nu så det är dax att börja jobba nu.

Hej då världen!!!

Pärlor i all ära!

Jag satt en dag på semestern med min kära vän Mia och pratade om allt möjligt. Av nån anledning som jag inte kommer ihåg just nu så kom vi in på ett samtal där jag började spy ut vad jag tyckte om pärlörhängs brudar.

Jag: " fan vad jag stör mej på alla pärlörhängsbrudar. dem kan ju tro att det är okej att ha rosa tröja, söta små pärlörhängen och blonderat hår".

Mia flinar.

Jag: " stelt och tråkigt, alla ser ju likadana ut oxå, INTE okej".

Mia börjar skratta.

Jag: " vad???"

Mia: "Tack för den"

Jag känner att hissen inte gått ändå upp för mej än.

Mia: " jag har pärlörhangen"

Hon visar vad som döljer sig så fint bakom håret.

Jag (i ett försök att rädda mej själv): " men du är ju inte sån"

Mia: " och rosa tröja har jag oxå"

Jag (försöker en gång till att rädda): " hallå den får jag dispans(?) på?"

Mia godkänner tröjincidenten pga min bristande färgkompetens.

Mia: " och det blonderade håret är ju fan du som fixat på mej".

Jag: "helvete".

Där avslutar vi detta samtal. Men tro nu inte att jag kom undan så här lätt inte. Jag skulle börja packa inför min seglings semester och börjar då rota runt i sovrummet. Av nån anledning så rotar jag bland gamla smycken i skokartongen. Jag känner att jag inte riktigt vet hur detta kom sig mej. Men jag har tydligen varit en riktig pärlälskare. Jag har inte bara haft ett par örhängen utan tydligen så har jag haft ett svårt missbruk med pärlor av alla dess slag.

Allt detta har skett utanför min vetskap. Jag har tydligen levt ett liv jag inte minns eller inte vill minnas. Jag börjar undra om jag är normal.

  Jag har varit blonderad.

 Jag haft rosa tröja

  Å jag har även burit pärlhalsband fler ggr;)

Detta gör mej inte bara rädd utan oxå förvirrad. Vart har jag varit dem senaste åren???

När jag blir stor vill jag bli?

Jag har tydligen inte så mycket att göra om kvällarna (ljuger bra gör jag oxå). Jag har gjort som min två vänner (som inte vet vad dem ska göra med sina arbetsplaner). Jag fick för mej att göra samma test som dem. Om vilken personlighetstyp jag är och vilket arbete som skulle passa mej. Jag är tydligen ingen klockrent utvald till frisöryrket. Men jag så entusiastisk så det gör inget;)

Din personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.


Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Jag funderar starkt på att sadla om till Entreprenör eller Präst.


Slut Reggat.

Sitter i soffan och känner mej lite sliten, tendensen till övertrött börjar växa till stor. Igår röjdes det fin fint på ReggaeFestivalen. Denna helg har varit skit bra, underbar, rolig och nåt jag inte kommer glömma i första taget. Jag har träffat så många sköna människor och umgåtts med dem jag gillar mest (Hannas taco bjudning ingår).

Min totala lycka fortsätter. Snart kommer min lycka hit med en plastpåse. Jag har inte en enda påse hemma, så just nu kan jag inte kasta nåt. Jag var t.o.m tvungen att äta upp maten fast jag var mätt, jag har ju ingenstans att kasta den. Problemet är ju snart löst iaf. Jag undrar vad det blir för påse, ICA, Willys eller kanske Coops...detta ska bli mycket spännade.

***

Hade match nu ikväll mot Årsta IK. Ja, hur gick det då? Bra fråga. Jag vill nog säga godkänt men inte mer. Alla kan mycket bättre. Men jag får ju inte glömma att vi bara haft två träningar inomhus på många veckor. För min egen del så vet jag knappt vad jag ska säga. Jag räddade fler än jag släppte in...haha...det är ju alltid nåt iaf. Nej, men skämt å sido, jag var inte helt pigg från start, men jag har ju bara mej själv att skylla på det. Jag ville inte missa Reggae när det dröjer ett år till nästa gång.

Nu orkar jag inte skriva mer, måste vara lite social här hemma oxå.

Bye bye!!!

Glädjen fortsätter...

Inte går det att sätta ord på hur skön känsla jag hade igår. Känslan har blivit ännu större om så möjligt. Idag börjar OS...lycka!!!! Reggiefestivalen med alla sköna lirare har börjat. Kunderna är glad och nöjda här på jobbet och jag längtar efter lunch.

Heppa heppa jobba nu Emma!

Äntligen!

Det är inte en lite, inte lagom ,utan JÄTTE glad RödEmma som nu ska möta John-blund. Jag behöver inte somna för att hoppas på en dröm. Den är här i verkliga livet. Efter ett år av berg och dal bana, många tårar, rädslor och ren uppgivenhet så är allt lungt och skönt.

Jag tänker bara njuta. Jag behöver inte hoppas på att framtiden kommer bli lika underbar för jag vet att den kommer bli det. Det är som om inget annat finns. jag minns inte ens att jag senast i morse ville hoppa i ån för att min älskade "fina lila" gick åt helvete (den slutade fungera). Och att jag fick ta mej till fots sista långa biten till jobbet OCH komma försent. Jag minns inte heller att min lunch var vidrig (torra makaroner med konstig inhandlad tonfisk med smak av ingenting). Allt är som bort blåst.

Nu när man nåt sitt mål och vunnit ska man ju hålla ett litet tacktal. Det är ju helt klart på sin plats nu.

Jag vill tacka; Mamma och Pappa, Syster för att du alltid är så överbeskyddande. Hanna för att du är så bra på att presentera folk för varandra. Min älskade Kombo för att du är så otrolig på att skeda. "Familjen" på jobbet för att ni stått ut med alla mina olika dagsformer jag dykt upp med på mornarna. Sen vill jag tacka Gud. Nej vad fan, nu har det gått utför, dax att sova!

Natti natti alla glada!!!

Gutebaggar, söta barn och gryma Pirater!

Sitter å funderar över min semester som snart tar slut. Jag börjar på tisdag igen. När jag funderar så ler jag.
Det har blev en skit kul Gotlands resa, en urmysig Norrköpings vistelse och en helt underbar segling.

Seglingen gick över förväntan, det gick inte bara bra utan skit bra. Båt fan lutade så mycket i början att jag lovade mej själv att bli en riktig båtmänniska om jag överlevde denna tur. Jag överlevde och nu ÄR jag en båtmännsika ut i fingerspetsarna. Jag var som ett med havet.

Jag vill oxå berätta, och håll i er nu. JAG BADADE!!!! Detta är ingen sanning som jag kryddar. Jag var verkligen ner i vattnet, släppte stegen och "simmade" ut några meter. Sen att jag hängde som en koalabjörn runt Kapten och kände att jag vilken sekund som helst skulle få svåra kramper i armarna, hör inte hit. Jag badade och gjorde det dessutom mitt i natten i kolsvarta mörkret.

Vi hade en riktig piratfest på båten (givetvis med rom). Efter grillningen blev det kortspel och sen gick det utför. Inget nämt inget sagt. Jag har lärt mej massor på denna segling; man ska akta sig för bommen, rom är ett måste, man ska åka runt dem röda och gröna "pinnarna" inte på dem, sover man i Kapteshytten får man frukost serverad av övrig besättning rätt in i hytten och att jag kan styra båten själv i en timme utan att kvadda hela den.

 Bad bevis;)

 Pirat fest

 Jag styr kajutan!

 Fyra av fem pirater, efter nattbadet. 

 

Denna bild säger allt om vår Gotlandsresa. Linnea, Bilen, Älskade Weber och en hel brassestol.

 Linnea har morgongymnastik på "campingen", här höftrullningsövning.

 Jag underhåller förbipasserande med lite historik.

 Taddaddddaa, tatttaaaa....

 En hungrig liten Alice i Norping  Thyra badar

 

En underbar semester!!!







 

RSS 2.0