Är det den svenska avundsjukan som entrat Uppsalas centrala delar eller är det ett kvinnligt syndrom som visar sig när man minst anar det?

I vilket fall som helst så finner jag varken anledning eller annan förståelse för att man snackar ner saker som glädjer andra i sin närmaste omgivning. Varför inte glädjas åt att nån annan får ta ett steg framåt och komma lite längre?
Alla får sin chans att gå till nästa etapp men när eller hur vet inte jag. Man måste ta den när den kommer för att få veta om man kan lyckas.

Jag vet vilken väg jag skall ta och kommer trampa på utan att stoppas av avundsjuka eller vad det nu är/var.

Jag, precis som fantomen, har både tusen ögon ochtusen öron.

Detta blev ännu ett inlägg som förmodligen ingen kommer fatta som inte är berörd. Är beredd att få frågor om vad jag menade med detta inlägg, jag hävisar att läsa inlägget en gång till, om hissen ändå inte gått ända upp så ber jag er att inte läsa fler ggr utan nöja er med ovissheten.

Nu ska Grabben fortsätta ge mej privatlektioner i gitarrspelandet;)

Jag har redan gått å lagt mej en gång. Bäddat ner mej i sängen, försökt välja sida (jag har en hårdare madrass å en mjukare, halva halva), fick beslutsånges å la mej raklång över båda,bäddat ner Svea under täcket. Nu var det dax att sova. Så fan heller, min tankeverksamhet börjar jobba på högvarv.

* Får inte glömma att ta med saxarna till jobbet imorgon.

* Får absolut inte glömma när mina nyinköpta ägg har utgångs datum (fan att jag slängde förpakningen 21 mars,kom ihåg).

* Tänk om cykeln är snodd när jag kommer ut imorgon å ska stressa till jobbet,vad gör jag då?

* Vad gör Svea-Sven om dagarna när jag inte är hemma. Vill nog inte veta.

* Tänk om jag aldrig mer kan äta utan att må illa å vilja spy, hur kommer jag då att se ut om ett år?

* Får absolut inte glömma matlådan.

* Varför kommer jag aldrig kunna bli bättre på engelska? (kanske för att jag är så snuskigt bra på annat;)

Ja dessa tankar är bara några som rör sig i mitt huvud när jag ska sova. Jag gjorde ett tappert försök att gå upp å skriva en kom-i-håg lapp, som nu så fint sitter på ytterdörren. Detta hjälpte inte.

Det har gått så långt att jag nu ligger på soffan. Jag har nu lite ångest för detta eftersom jag lovat mej själv att inte sova där bara för att jag lever själv å kan sova vart som helst. Jag har varit duktig å sovit i sängen hela 2008. (kan hända att jag kryddade lite där å glömde bort några undantag).
Men men jag kommer inte att kunna somna utan att ha lite ljud från teven.

Fick förövrigt en liten present idag från världens bästa Farmor.
Vad kan man väl bäst ge en människa som lever i en röd värld? Jo, en bok som heter röda boken. Så fyndigt namn på en röd bok.
Tack Farmor för denna gåva!!!



Det var jobbigt att blogga så jag tror jag kan sova nu...

Natti natti alla ugglor!!!!!

Hmm...kan det bli tråkigare? Jag har ingen röst är galet trött, hungrig som en varg. Rastlös men orkar ändå inte göra nåt. Är det lagligt att vara sjuk såhär länge? Jag tror inte det...

Jag tänker aldrig mer vara sjuk å defenitivt inte få influensan....
Blev lite gladare igår kväll då jag fick besök av nån jag tycker om. Lite sällskap kan göra denna sällskapssjuka sjukling lite piggare, alltid nåt.

Å i natt kom M å P hem från Florens, så nu e jag inte ensam längre. Jag har ju så fint kommit hem (i torsdags, jag bor nästan hemma igen, hjälp!!!) till Mams å Paps med min lilla katt å parkerat mej i mitt gamla rum, helt plötsligt blev jag 12år igen, jätteskönt!!!

     Jag blir glad av skor så jag ville bara ge en hyllning till alla fina skor! Spec, mina egna;) 

Kan ingen komma hit å ge mej lite aptit. Jag är hungrig men kan inte äta för jag mår så illa. 

Jag äter mer pecillin än mat. Nu har jag även böjat förstå varför Svea vill ligga på min mage å sova, den går ju in som en hängmatta, hon behöver inte orora sig för att rulla ner.
                                                                
                                       Ser nästan ut som Svea-Sven
                                                                             

                  VS                     

Nu har jag inte kunnat äta sedan onsdags lunch. Ja, jag är lite hungrig, men jag har hinkat blåbärsoppa om aldrig förr. Nu har jag börjat må så smått illa av alla dessa blåbär-nypon-saftsoppor, så jag skulle ta steget å dricka lite coca cola för att få i mej lite socker å dryck.

I "normala" fall så är jag en coca cola light drickare å har varit i många år (säg vad ni vill om light läsk men jag dricker sånt om jag dricker läsk). Nu behövde jag socker å hällde upp ett stort kallt glas coca cola orginal...FY FAN VAD ÄCKLIGT!!! Sött som satan å nån äcklig bismak. Uccssshhh!!!!

Jag ligger heller här å magrar ihop än å dricker sånt snusk.

Det vore på sin plats att jag får fri entré till Farbror doktorn nu. Jag har ju i princip varit mer på sjukhus detta underbara sjukfria jävla 2008 än jag barit hemma.

Ni kanske tror att jag har en hemlig kärleks affär med Doktorn? Jag kan lugna er med å säga att det är olika Doktorer jag ar träffat å den ena är fan skummare än den andra. Men singel som man är så får man ju passa på å ragga när tillfället ges (halvt avklädd å karl som klämmer, nej nu ljög jag, jag menar gubbe).

Idag var jag dock halv död när Doktorn undersökte mej. Å jag kan säga att jag inte blev klokare efter jag träffat honom. Jag fick iof pencillin å host medicin. Men han kunde tydligen inte säga om jag hade lunginflammation eller inte, bara bekräfta att jag har influensan (som jag redan visste). 

Fy fan vad starka grejer jag måste ha fått, jag somnar nästan....

Nej et här är inte hållbart jag deckar när som helst.. 

Det är väldigt sällan som jag gråter av smärta men nu har jag precis fällt några stora krokodil tårar. JAG HAR SÅ FÖRBANNAT ONT I KROPPEN!!!!

Känns som om mina lungor ska gå sönder (tror nästan att dem redan gjort det).

Det här var något av det värsta jag varit med om, jag skulle kunna tänka mej att dö för en stund, för att sedan återuppstå frisk å kry.

Det värsta av allt å nu menar jag det värsta (förutom att jag håller på att dö) är att jag inte kommer spela nån mer match den här säsongen. Vi har två matcher kvar, en på söndag mot Funbo å sista matchen nästa lördag mot Årsta IBK. På söndag är det en omöjlighet att spela, finns inte en chans att febern å lungorna återhämtar sig tills dess. Å nästa lördag har varit bestämd sen länge att jag inte ska spela, då är det dop i Norrköping för lilla Thyra. Det är väldigt viktigt dop för jag ska om rösten återkommer spela å sjunga på dopet, om inte rösten återkommer så kommer jag snurra om låten en anning å läsa den som dikt i stället.

Så jag kommer så fort jag blir lite piggare att sumera den gångna säsongen som för egen del mest bestått av motgångar. Detta innebär ju iof att det bara kan bli kanon nästa säsong.
 
Det här har tagit mej låång tid att skriva detta, nu svettas jag å fryser om vart annat. Nu måste jag vila för detta var det mest krävande jag gjort denna dag.

Bye bye krya på mej...

Vet inte om jag kommer att överleva detta, förmodligen influensan.
Om jag gör det så blir det mera blogg i morgon.

Om nån vill mörda så är jag ett villigt offer.

Har nu funnit en förklaring på den drastiska ökningen av besökare här på bloggen.

Min blogg är länkad på upplands innebandy förbund hemsida. uibf.se

Det är väl för härligt när man fínner förklaringar på saker å ting.

Det har uppstått ett i min lilla värld ett STORT problem. Min dator har utsatts för ett brott eller för att vara på det klara en ren misshandel. Min lilla vrelse på fyra ben har löp amok över tangentbordet.

Jag vet inte vad problemet är bara att jag inte kan andvända det.

Det kommer att ske en reperation under kvällen...

Nu ska jag fortsätta mitt flirtande med mina kunder...men jag ska fan inte ge en jävlel nån gratis penna;)

Don´t worry be happy jag ska skriva mer snart (förstår att ni saknar att

"En gång ingen gång" gör sig påmind även en dag som denna. Jag kan göra massor med saker utan att få dåligt samvete eller få det ogjort, för det finns ju inte längre...

Den som kom på ordspråket ska få en stor guldstjärna av mej.

"En gång ingen gång" susar i mitt huvud väldig ofta å underlättar i mitt liv.

Sitter här å är lite mindre förstörd efter min tvådagars alkoholintags helg.
Berättar mer om våran "kick off" imorgon, måste äta lite å sen vila upp min spa behandlade kropp:)

Känner att jag börjar svettas en aning, inte för att jag städat hela lägenheten på under två timmar, utan för att en mäsnniska som inte ens är född kommer ta min födelsedag.
Jag sätter min högra arm (ingår en trasig tumme) på att ungen kommer behaga att dyka upp på lördag.
9:e feb är min fördelsedag han får skaffa sig en egen.

Tur för bebisen att jag är lätt charmad å kommer ha överseende med detta lilla över tramp.

Så nu bebis när jag godkännt att du till och med får komma på min födelsedag så kom då för fan. Din mamma börjar tröttna på att du gömmer dej därinne (å resten av världen oxå förresten).

Komsi komsi....du kan få en present om du kommer, (fast bara om du ger mej en oxå eftersom jag fyller gammal snart, du kan få va presenten bara du kommer ut).

Blogg.se har haft grova problem ikväll, sitter å ska skriva ett galet långt inlägg men vad händer, skit sidan kastar ut mej hela tiden. Detta är upprörande å brist på respekt till alla bloggare. Jag känner mej förbannat rädd för att utsätta min trasiga tumme för ett långt inlägg som sen försvinner. Kommer ladda hela natten nu så kommer en uppdatering i morgon bitti;) Natti natti önskar hon som borde få vip-kort på sjukhuset eller varför inte ett egen inrett rum, som står till förfogande varje gång jag får en skada eller sjukdom. Jag ska verkligen sova på den saken...

Hade inte tillgång till dator igår...

JOBBA JOBBA alla slö högar...sitt inte här å läs! Gör nåt vettigt!

Kan ingen bara komma hit med lite sommar. Varför finns vintern...hatar snö, hatar kyla, hatar tjocka kläder, hatar mörker, hatar halka.
Som ni vet innehåller vintern allt detta, så nej tack ingen mer vinter!!!!!

Så här kommer ett utrop till solgudarna: MER SOL ÅT FOKET Å LÄGG PÅ LITE VÄRME NÄR NI ÄNDÅ ÄR IGÅNG!

Får ofta höra i många olika sammanhang att jag är så positiv å glad. Då detta är något som snurrar i mitt huvud väldigt ofta å att jag hela tiden känner att jag måste hålla uppe den goda minen, men ibland dalar även glada Emma.

Denna vecka har varit en vecka jag förmodligen kommer att radera ut ur mitt register när den är slut. Jag har känt mej väldigt ensam å illa till mods de senaste dagarna. Alla har vi perioder då det känns tyngre än andra. Tror att mycke kan bero på att det händer ganska mycket runt om mej just nu.

Massor med barn prat å lyckliga små familjer. Nya kärlekar å resor. Det finns just nu ingen, förutom Lill-M som inte kilat stadigt. På jobbet är den ena mer nygift å gravid än den andre.

Jag unnar verkligen alla dessa i min närhet ett lyckligt liv å vill inget heller än att det ska bli bra. Men på nåt sätt känner jag mej lite bitter eller bitter är nog fel ord val, lite nere för att det inte jag oxå får ha nåt av det där lyckliga. Jag känner mej inte olycklig utan bara lite ensam.

Men det känns lite bättre nu efter jag pratat med nån jag tycker om. Jag blev stärkt å känner mej på bättre humör nu. När några uppmuntrande ord kommer i rätt tid punkt så kan de betyda väldigt mycket.

Min slutsats av "nere" veckan är nog att jag helt enkelt inte är nån ensam människa. Enmans shower är inget för mej. Jag vill ha människor runt om mej. Jag har bara lite svårt att finna mej i ensam livet (kan det ta mer än ett halv år att väja sig, eller finns det inget hopp för mej?)

Det får bli till å gå eller dra på sig hjälmen å cykla sakta. Ramlar jag har jag som vanligt inte oddsen på min sida. Detta måste övervägas ett tag till. Skönt å ha cykel när jag ska hem om inte annat, snön kanske försvinner under dagen?

Cykel-gå-cykel-gå????

En ny läsare har hittat hit (otippat).

Jag gillar tanken på att allt jag skriver plågar dej...vissa straffar gud med desamma..

God fortsatt läsning!!!! Ahaha...

En dag som bara passerat utan några speciella händelser.

Jobbat, å det gick bra. Men jag kände mej seg å absolut inte så allert som jag brukar. Vaknade å kände mej lite låg redan från start kan man säga.

Träningen gick bra men inte skit bra, var lite ofokuserade av nån andledning. Försökte flera ggr att gaska upp mej men det funkade inte.
Kanske jag sov för mycke i natt? Kan man sova så mycket att man blir trött å seg?

Varför har man dagar då man känner sig låg å nästan lite bitter. Jag tycker sådana dagar är onödiga å bort kastade, varför var nere när man kan vara uppe. Jag kan inte ens minnas när jag hade en sån här skit dag sist.

Det enda som fick mej å tycka att dagen var värd pytte lite uppmuntran var en av mina favvo kunder. En så galet positiv tjej som läser till präst. Hon är så härlig att jag skulle vilja adoptera henne hem till mej. Varje gång hon varit hos mej, känner jag mej jätte inspererad.(?),  (insperationen varade dock inte så länge denna bittra dag, men kommer säkert tillbaka imorgon). Det är härligt men människor som sätter spår.

Bestämdes nyss, helt otippat, att jag ska fika i morgon med en vän som jag vetat vem det varit sen barnsben. Hängt men i början av högstadiet. Efter det har vi små pratat i allians när vi varit där. Nu ska vi ta upp kontakten å ta oss en fika. Tycker det ska bli väldigt trevligt!

Blir ingen träning i morgon:(

Vill oxå bara tillägga att jag saknar mams å paps. Det var ett tag sen vi sågs, inte bra. Jag sover hos er nån dag i veckan. Det känns lite bättre nu!

Natti Natti...imorgon är en ny dag.