Allting har ett slut...
Nu kom den här dagen som jag någonstans i mitt dumma jag aldrig trodde skulle komma. Jag visste att det inte var så jätte många år kvar, kanske redan nästa säsong. Men jag hade ett mål ett mål som verkligen inte skulle vara svårt att nå. Jag skulle spela i 20 år. Det blev "bara" 16 (14år i målet). Att bestämma sig för att sluta hade känts okej men att behöva sluta pga en skada (förslitnings skada i knät), det känns svårt att ta.
Jag började min karriär i Storvreta IBK 1992. Det var då det vi inte hade lindade klubbor eller andra lag att spela mot. Min första Storvreta-cup spelade jag -93. Då fanns inget mer motstånd än att spela final direkt mot F-85. Idag har Storvreta-cupen mer än 500 lag (rätta mej om jag har fel). Lite har hänt sen dess.
Jag har spelat i flera klubbar med olika framgångar. Jag har kvalat, spelat flera SM, vunnit och förlorat. Gråtigt av ilska, glädje, frustation och smärta.
Min vinnarskalle har gjort mej olycklig över många motståndare. Men jag har vunnit mer än förlorat. Jag har stampat sönder många vattenflaskor och slängt många väskor i glovet när jag kommit hem. Men fler ggr har jag kommit hem och inte vetat vad jag ska göra med min vinnar glädje.
Känslan av att jag varit bäst och räddat laget från förlust har varit obeskrivlig. Jag skulle kunna betala sjuka mängder för att få känna den känslan en gång till.
Känslan av att spela för varandra, vinna som ett team är den skönaste som finns, inget kan mäta sig med en riktig lagkänsla.
Det finns minnen jag aldrig glömmer.
Storvreta F-86´s nummer 9, Rengren som gjorde alla mål.
Mora-cuperna, welcome cup i Barkarby, KalleAnka cuperna och Storvreta cuperna (fast vi alltid kom tvåa efter skit Duvbo med Petra Wais(?).
Distrikts-SM, alla Klubb-SM, träningarna med Damlaget när jag själv var 14.
Innebandygymnasiet med grabbarna + Hanna som aldrig gnäller.
Många minnen finns det och mycket kul har det varit men ny ska säcken knytas ihop, enligt mej alldeles för tidigt.
Vad jag ska göra nu har jag ingen anning om. Har aldrig gjort nåt annat än å tränat och spelat. Jag får börja spela schack eller nåt.
Tack Mams å Paps för allt skjutsande under åren;)
Den började i Ärentunahallen 1992, då en mycket läcker utespelare med en oerhörd teknik. Kanske ska jag bli sportklädes designer, kunde ju matcha redan på unga dar:)
Det slutade i målet i Allianshallen 2008. Allt startade i Storvreta och slutade i Storvreta, rätt komiskt faktiskt.
Det var länge sen jag grät men nu gör jag det.
Nu börjar nåt nytt förhoppninsvis...
Jag började min karriär i Storvreta IBK 1992. Det var då det vi inte hade lindade klubbor eller andra lag att spela mot. Min första Storvreta-cup spelade jag -93. Då fanns inget mer motstånd än att spela final direkt mot F-85. Idag har Storvreta-cupen mer än 500 lag (rätta mej om jag har fel). Lite har hänt sen dess.
Jag har spelat i flera klubbar med olika framgångar. Jag har kvalat, spelat flera SM, vunnit och förlorat. Gråtigt av ilska, glädje, frustation och smärta.
Min vinnarskalle har gjort mej olycklig över många motståndare. Men jag har vunnit mer än förlorat. Jag har stampat sönder många vattenflaskor och slängt många väskor i glovet när jag kommit hem. Men fler ggr har jag kommit hem och inte vetat vad jag ska göra med min vinnar glädje.
Känslan av att jag varit bäst och räddat laget från förlust har varit obeskrivlig. Jag skulle kunna betala sjuka mängder för att få känna den känslan en gång till.
Känslan av att spela för varandra, vinna som ett team är den skönaste som finns, inget kan mäta sig med en riktig lagkänsla.
Det finns minnen jag aldrig glömmer.
Storvreta F-86´s nummer 9, Rengren som gjorde alla mål.
Mora-cuperna, welcome cup i Barkarby, KalleAnka cuperna och Storvreta cuperna (fast vi alltid kom tvåa efter skit Duvbo med Petra Wais(?).
Distrikts-SM, alla Klubb-SM, träningarna med Damlaget när jag själv var 14.
Innebandygymnasiet med grabbarna + Hanna som aldrig gnäller.
Många minnen finns det och mycket kul har det varit men ny ska säcken knytas ihop, enligt mej alldeles för tidigt.
Vad jag ska göra nu har jag ingen anning om. Har aldrig gjort nåt annat än å tränat och spelat. Jag får börja spela schack eller nåt.
Tack Mams å Paps för allt skjutsande under åren;)
Den började i Ärentunahallen 1992, då en mycket läcker utespelare med en oerhörd teknik. Kanske ska jag bli sportklädes designer, kunde ju matcha redan på unga dar:)
Det slutade i målet i Allianshallen 2008. Allt startade i Storvreta och slutade i Storvreta, rätt komiskt faktiskt.
Det var länge sen jag grät men nu gör jag det.
Nu börjar nåt nytt förhoppninsvis...
Jaha!
Kom hem från träningen (som förövrigt var kul och riktigt jobbig). Jag gick in i köket stod vid fönstret, vandrade vidare till sovrummet, hoppade sedan in i duchen. Jag gick runt ett par varv i lägenheten för att känna efter. Vad kände jag då? Typ ingenting konstigt nog.
Jag har sedan jag började i Storvreta D2 (trodde jag iaf att jag började i) spelat mer i D3. För att jag är sämre än dem andra målvakterna? Svar Nej. För att jag har sämre träningsnärvaro? Verkligen inte. För att jag är små skadad? Inte ett skit, har knappt några blåmärken.
Bästa spelare på plan vad är det? Träningsnärvaro bara skit. Och skada det ska man spela med.
Min första tanke om att jag spelat mer i D3 var att jag skämdes. Jag har aldrig spelat där förut och trodde nog aldrig att jag skulle göra det heller. Det var väl kanske inte vad som var sagt från början heller. Nu skäms jag inte ens längre. Jag är mest förvirrad över hur det kan ha blivit såhär.
Att jag skulle bli likgiltig det trodde jag aldrig när det gällde denna sport. Att jag tillslut skulle sluta bry mej fanns inte ens. Att glädjen över det som varit mitt liv i över 17år skulle försvinna fanns inte ens i min vildaste fantasi. Jag har så sjukt många ggr under min spelar karriär kämpat och slitigt för att vara nummer ett. Jag har alltid klarat mina mål. Reglerna har varit stenhårda och följts av alla. Min vinnarskalle har varit min störrsta sporre. Vinnarskallen har jag även fått jobba med många ggr när det kokat över.
Men vart är den nu? Det spelar ingen roll för det finns inga regler och det splear inte längre nån roll om jag är bäst på varje träning.
Jag spelade för D3 i lördags för att nästan alla yngre tjejer var på klubb-sm. Jag gick ner ännu en gång på den nivån jag aldrig varit eller velat vara på. Jag spelade och blev förnedrad. Jag tapppade mycket av mitt självförtroende. Jag lovade mej själv efteråt att vara förevigt bäst så kanske jag slipper bli överspelade igen. Men vad spelar det för roll när det inte finns några regler.
Jag kommer harva vidare men tyvärr är glädjen för det jag en gång brunnit för mindre. Kanske glädjen kommer tillbaka, kanske inte men vad spelar det för roll när inget annat spelar nån roll.
Jag har inte gett upp, det skulle jag aldrig göra så länge jag inte lagt hjälmen på hyllan, jag får bara ändra taktik, och inse att innebandy är tydligen inte allt som det var förr.
Natti natti nu ska jag sova, har ju match imorgon. Jag och bänken har blivit som ett med varandra. Vi håller tummarna för att det går bra imorgon och att alla handleder håller. En vinst behöver tjejerna! Heja Heja!!!!!!
Jag har sedan jag började i Storvreta D2 (trodde jag iaf att jag började i) spelat mer i D3. För att jag är sämre än dem andra målvakterna? Svar Nej. För att jag har sämre träningsnärvaro? Verkligen inte. För att jag är små skadad? Inte ett skit, har knappt några blåmärken.
Bästa spelare på plan vad är det? Träningsnärvaro bara skit. Och skada det ska man spela med.
Min första tanke om att jag spelat mer i D3 var att jag skämdes. Jag har aldrig spelat där förut och trodde nog aldrig att jag skulle göra det heller. Det var väl kanske inte vad som var sagt från början heller. Nu skäms jag inte ens längre. Jag är mest förvirrad över hur det kan ha blivit såhär.
Att jag skulle bli likgiltig det trodde jag aldrig när det gällde denna sport. Att jag tillslut skulle sluta bry mej fanns inte ens. Att glädjen över det som varit mitt liv i över 17år skulle försvinna fanns inte ens i min vildaste fantasi. Jag har så sjukt många ggr under min spelar karriär kämpat och slitigt för att vara nummer ett. Jag har alltid klarat mina mål. Reglerna har varit stenhårda och följts av alla. Min vinnarskalle har varit min störrsta sporre. Vinnarskallen har jag även fått jobba med många ggr när det kokat över.
Men vart är den nu? Det spelar ingen roll för det finns inga regler och det splear inte längre nån roll om jag är bäst på varje träning.
Jag spelade för D3 i lördags för att nästan alla yngre tjejer var på klubb-sm. Jag gick ner ännu en gång på den nivån jag aldrig varit eller velat vara på. Jag spelade och blev förnedrad. Jag tapppade mycket av mitt självförtroende. Jag lovade mej själv efteråt att vara förevigt bäst så kanske jag slipper bli överspelade igen. Men vad spelar det för roll när det inte finns några regler.
Jag kommer harva vidare men tyvärr är glädjen för det jag en gång brunnit för mindre. Kanske glädjen kommer tillbaka, kanske inte men vad spelar det för roll när inget annat spelar nån roll.
Jag har inte gett upp, det skulle jag aldrig göra så länge jag inte lagt hjälmen på hyllan, jag får bara ändra taktik, och inse att innebandy är tydligen inte allt som det var förr.
Natti natti nu ska jag sova, har ju match imorgon. Jag och bänken har blivit som ett med varandra. Vi håller tummarna för att det går bra imorgon och att alla handleder håller. En vinst behöver tjejerna! Heja Heja!!!!!!
Ett lyckat utkast!
Ligger å slöar på soffan och tänker på hur sjukt kul det har varit och träna denna vecka. Jag har två skit roliga träningar bakom mej. Dem har varit väldigt givande och bra variation på. Jag fick idag träna på mina efterlängtade utkast. Jag är eller var otroligt svag på mina långa utkast. Om det är nåt jag behövde träna på så var det dem. Å äntligen fick jag det, tack Erica!!!!
Man känner sig inte så komplett som målvakt om man aldrig kastar ut långa bollar. Efter bara ett par kast idag så kom mitt självförtroende tillbaka. Kast armen hade som tur var inte gått å dött på riktigt, den satt bara långt inne (hur blev det där??)
Träning måste vara kul för att man ska vilja träna och denna vecka har varit skit kul. Sen märker man på tjejerna att dem lär sig mycket och att tvåmålspelet blir mer givande när vi haft många olika övningar innan.
Kort och gott; en utav dem roligaste tränings veckorna sen Palme dog.
****
Nu på lördag smäller det. LINA håll i klubban för jag kommer och briljerar i Nortan 13.30 på lördag. Det är Junior-SM i helgen och jag var tydligen inte en junis längre så jag är hemma och spelar D3 match ist. Heja alla Seniorer!!!!
Man känner sig inte så komplett som målvakt om man aldrig kastar ut långa bollar. Efter bara ett par kast idag så kom mitt självförtroende tillbaka. Kast armen hade som tur var inte gått å dött på riktigt, den satt bara långt inne (hur blev det där??)
Träning måste vara kul för att man ska vilja träna och denna vecka har varit skit kul. Sen märker man på tjejerna att dem lär sig mycket och att tvåmålspelet blir mer givande när vi haft många olika övningar innan.
Kort och gott; en utav dem roligaste tränings veckorna sen Palme dog.
****
Nu på lördag smäller det. LINA håll i klubban för jag kommer och briljerar i Nortan 13.30 på lördag. Det är Junior-SM i helgen och jag var tydligen inte en junis längre så jag är hemma och spelar D3 match ist. Heja alla Seniorer!!!!
Wattholmahallens återkomst
Det var början på oktober 2002 som jag spelade Klubb-SM (innebandy) i Wattholmahallen. Det var det sista jag gjorde för Storvreta IBK (den gången). Jag kommer aldrig att glömma när min dåvarnade "SM" tränare röt i åt mej och sa att jag fan kunde bättre än såhär.
Klart jag kunde bättre än såhär men hur skulle jag göra, jag såg inget. Efter två perioder blev jag utbytt. Tränaren böjde sig ner å tittade på mej och frågade om jag inte såg nåt, om det var nåt konsigt med mina ögon?
Det var då jag bestämde mej för att jag aldrig mer skulle stå i mål i Wattholmahallen. Jag tänkte på samma sätt som jag gjorde när jag var 6 år och åt pizza med lekis. Jag fick ont i magen efter pizzan och fick några timmar senare operera bort blindtarmen. Jag trodde att det var pizzan´s fel.
Samma sak tänkte jag 2002 efter att ha blivit utbytt. Min värld rasade samman och jag fick ta mej igenom en lång sjukhus vistelse, många tårar, många oklarheter om vad som hade hänt med min syn.
Nu 6 år senare(och frisk med bra syn) kan jag fortfarande inte ställa mej i målet i Wattholmahallen. Jag har gjort ett försök och det gick bra så länge jag stod i det "andra" målet. Men nu då? Nu finns det inte längre nåt mer skäl att inte behöva stå i målet. Vi tränar varje onsdag i den jävla hallen. Jag ska, jag vill och jag kommer ställa mej i helvetesmålet igen men det tar tid. Trodde inte att det skulle påverka mej så mycket som det tydligen har gjort.
Hade "tur" imorgon att jag inte hade möjlighet att träna. Så jag tränar tidigare med D3-gruppen ist i Allianshallen. Känns skönt att få skjuta upp Wattholma en vecka till.
Tänk att nåt som hände för 6år sen kan sitta så djupt. Nu har iof den sjukdomen (dubbelsidig synnervsinflammation) ärrat mej för livet med diverse följder. Men jag kan leva med dessa följder men tycker att det är jobbigt att behöva möta det jag möte under den "jobbiga" tiden. Men man ska ju göra sånt man tycker är jobbigt för att övervinna dem. Så det gör jag sakta men säkert.
Klart jag kunde bättre än såhär men hur skulle jag göra, jag såg inget. Efter två perioder blev jag utbytt. Tränaren böjde sig ner å tittade på mej och frågade om jag inte såg nåt, om det var nåt konsigt med mina ögon?
Det var då jag bestämde mej för att jag aldrig mer skulle stå i mål i Wattholmahallen. Jag tänkte på samma sätt som jag gjorde när jag var 6 år och åt pizza med lekis. Jag fick ont i magen efter pizzan och fick några timmar senare operera bort blindtarmen. Jag trodde att det var pizzan´s fel.
Samma sak tänkte jag 2002 efter att ha blivit utbytt. Min värld rasade samman och jag fick ta mej igenom en lång sjukhus vistelse, många tårar, många oklarheter om vad som hade hänt med min syn.
Nu 6 år senare(och frisk med bra syn) kan jag fortfarande inte ställa mej i målet i Wattholmahallen. Jag har gjort ett försök och det gick bra så länge jag stod i det "andra" målet. Men nu då? Nu finns det inte längre nåt mer skäl att inte behöva stå i målet. Vi tränar varje onsdag i den jävla hallen. Jag ska, jag vill och jag kommer ställa mej i helvetesmålet igen men det tar tid. Trodde inte att det skulle påverka mej så mycket som det tydligen har gjort.
Hade "tur" imorgon att jag inte hade möjlighet att träna. Så jag tränar tidigare med D3-gruppen ist i Allianshallen. Känns skönt att få skjuta upp Wattholma en vecka till.
Tänk att nåt som hände för 6år sen kan sitta så djupt. Nu har iof den sjukdomen (dubbelsidig synnervsinflammation) ärrat mej för livet med diverse följder. Men jag kan leva med dessa följder men tycker att det är jobbigt att behöva möta det jag möte under den "jobbiga" tiden. Men man ska ju göra sånt man tycker är jobbigt för att övervinna dem. Så det gör jag sakta men säkert.
Höga klackar, grissinnebandy och en jävla massa snor
Så ver det söndag igen. Helgen har varit lugn. Kan inte bli annat när man har en skalle toppmatad med snor. Innehållet är som mos, jag kan knappt tänka. Sjukt förkyld å skiten ger inte med sig heller.
Hade visning i fredags:
Plats: V-dala nation
Publik: ca 450pers
Visade; HairTeams höst/vinterkollektion
En av våra modeller fick magsjuka så jag fick hoppa in som ersättare. Vad gör man inte för laget? Jag i skit snygga byxor, farligt höga klackar trampar ut på catwaken. Tur att Throzan kan trolla med sitt smink och göra en snorskalle vacker som en jävla sommardag. Hon kan sminka hon. Lovar att mina ben skakade som aldrig förr sekunderna innan jag skulle ut och trampa inför en enligt mej allt för stor publik.
Jag var skit nervös för visingen och att toppa det med att gå själv blev nästan mer än vad jag klarade av. Men en mintu-shot senare gick jag som en kung i min läskiga klackar. Det bästa av allt JAG RAMLADE INTE.
Inte varje dag man går modell på sin egen visning..
Wow har hon inte gjort annat än att springa runt i höga klackar på catwalken eller? (inte för att klackfan syns men jag lovar att dem är där)
***
Spelade DM i helgen oxå. Eller spelade är väl att ta i. Jag satt på bänken. Jag känner nu såhär i efterhand att bänken är fel plats för mej, jag passar inte in i bänkraden. Så detta var ett undantag. Jag ska sluta bryta lillfingrar och vara förkyd så jag slipper bli placerad på "fel" plats.
Det känndes lite konstigt att inte spela DM, det är första gången sen jag gick upp i damlag som jag inte spelade DM. Men men shit happends.
Vi gick till semi men där var segersviten slut. Vi mötte Hagunda. När jag skrev Hagunda fick jag en kall kår. Det var det grislaget som förra säsongen krossade min tumme alá två stora sprickor.
Dem hade värvat många nya spelare men deras fula grisspel hade dem kvar. Detta är utan tvekan det tråkigaste laget att möta i Div.2. Visst har dem endel bra delar men det mesta dem gör är att slå och skada sina motståndare. Men med tanke på hur deras tränare gapar från båset är det ju inte konstigt att dem får attitydsproblem och spelar mer köttinnebandy än teknikinnebandy.
Vi gjorde mindre mål och förlorade helt enkelt. Men om jag ska vara ärlig så förlorar jag hellre med ett rent spel än vinner med tusentals efterslängar och skadade motståndare.
Jag tycker tjejerna i Storvreta kämpade skit bra hela helgen. Det är stort att inte tappa humöret när man får motgångar. För det är nåt jag aldrig har sett i nåt annat lag. Storvreta har många unga spelare som uppträder väldigt moget även om pressen är väldigt hög många ggr. Ett lag som verkligen spelar som ett lag och peppar varandra. Hatten av för oss helt enkelt;)
Nu är det dax att inta soffläge och kolla på filmen "Holiday".
Hade visning i fredags:
Plats: V-dala nation
Publik: ca 450pers
Visade; HairTeams höst/vinterkollektion
En av våra modeller fick magsjuka så jag fick hoppa in som ersättare. Vad gör man inte för laget? Jag i skit snygga byxor, farligt höga klackar trampar ut på catwaken. Tur att Throzan kan trolla med sitt smink och göra en snorskalle vacker som en jävla sommardag. Hon kan sminka hon. Lovar att mina ben skakade som aldrig förr sekunderna innan jag skulle ut och trampa inför en enligt mej allt för stor publik.
Jag var skit nervös för visingen och att toppa det med att gå själv blev nästan mer än vad jag klarade av. Men en mintu-shot senare gick jag som en kung i min läskiga klackar. Det bästa av allt JAG RAMLADE INTE.
Inte varje dag man går modell på sin egen visning..
Wow har hon inte gjort annat än att springa runt i höga klackar på catwalken eller? (inte för att klackfan syns men jag lovar att dem är där)
***
Spelade DM i helgen oxå. Eller spelade är väl att ta i. Jag satt på bänken. Jag känner nu såhär i efterhand att bänken är fel plats för mej, jag passar inte in i bänkraden. Så detta var ett undantag. Jag ska sluta bryta lillfingrar och vara förkyd så jag slipper bli placerad på "fel" plats.
Det känndes lite konstigt att inte spela DM, det är första gången sen jag gick upp i damlag som jag inte spelade DM. Men men shit happends.
Vi gick till semi men där var segersviten slut. Vi mötte Hagunda. När jag skrev Hagunda fick jag en kall kår. Det var det grislaget som förra säsongen krossade min tumme alá två stora sprickor.
Dem hade värvat många nya spelare men deras fula grisspel hade dem kvar. Detta är utan tvekan det tråkigaste laget att möta i Div.2. Visst har dem endel bra delar men det mesta dem gör är att slå och skada sina motståndare. Men med tanke på hur deras tränare gapar från båset är det ju inte konstigt att dem får attitydsproblem och spelar mer köttinnebandy än teknikinnebandy.
Vi gjorde mindre mål och förlorade helt enkelt. Men om jag ska vara ärlig så förlorar jag hellre med ett rent spel än vinner med tusentals efterslängar och skadade motståndare.
Jag tycker tjejerna i Storvreta kämpade skit bra hela helgen. Det är stort att inte tappa humöret när man får motgångar. För det är nåt jag aldrig har sett i nåt annat lag. Storvreta har många unga spelare som uppträder väldigt moget även om pressen är väldigt hög många ggr. Ett lag som verkligen spelar som ett lag och peppar varandra. Hatten av för oss helt enkelt;)
Nu är det dax att inta soffläge och kolla på filmen "Holiday".
Klubba? left or right?
Dagsform på lillfingret: mindre blått, lite mer lila, en aning gulton kan man ana i ytterdelarna (tror jag iaf).
Missade träningen idag. Kändes tråkigt men det körde ihop sig totalt. Jag håller på att testa dem nya färgerna som kom för nån månad sen och jag gillar dem verkligen men ibland blir dem inte som man tänk sig. Det är väldigt frustrerande när jag gjort teoretiskt rätt men ändå blir det fel. Det är svårt att rätta till ett "fel" som man inte vet vad man har gjort. Men det är på dessa utmaningar som man lär sig ännu mer. Dagens färg blev iaf klockren tillslut. Alla nöjda alla glada.
***
Jag måste berätta att jag hittat en ny position på planen. Jag har nu sadlat om från målvakt till center. Det var ca 13 år sen jag spelade ute senast men jag kan bara säga att takterna sitter i. Är man en talang så är man. Eller inte!
Det var iof skit kul att prova spela ute, men fan vad yr jag var. Armar, ben, klubba, andra spelar och en boll. Det var inte lätt ska jag säga. Jag är van att rör mej på en yta på några få kvdrat och nu blev det en massa yta jag skulle springa runt på.
Jag vill verkligen inte missa förmycket av träningen bara för ett litet lillfinger. Men det kan ju vara klokt att inte stå imålet och låta folk sjukta på handen.
***
Jag har börjat få in en fin rutin på min vardag nu. Därav min dåliga uppdatering på bloggen. Om ni kollar mina klockslag på tidigare publicerade inlägg så förstår ni själva att det var helt ohållbart. Jag bloggade på nätterna runt 02.00. INTE OKEJ!
Jag har nu börjat få sovrutiner (kolla inte klockslag på detta inlägg, det räknas inte). Jag lagar mat så jag har matlåda med mej till jobbet. Jag sparar inte bara pengar jag blir nyttigare oxå.
Jag har helt enkelt blivit en bättre människa.
Det lilla har gått sönder!
Sjukt trött är jag nu. Be mej blunda och jag somnar på en sekund.
Jag har efter 24timmar som invalido upptäckt att ett lillfinger på vänster hand betyder mer än jag trodde. Jag hann spela 7min i Nybycupen innan det small. Jag var verkligen inte med och blev en smula chockad. Jag såg henne inte förens jag såg hennes klubba komma i en jävla fart mot min hand. Tack tjejen! Jag vandrar runt här på jorden med ett brutet lillfinger.
Vi vann iaf matchen (jag höll nollan i 7min ahahaa) med...ja ,fan jag minns inte men jag tror det blev 6-0. Nybycupen är en cup för D3 lag, så det var vårat D3 lag som spelade mest.
Jag har aldrig spelat i D3 mer än ett par ggr när jag hoppat in som stand in för nån. Men det är en stor skillnad på divisionerna måste jag säga. D3 är mycket köttigare än D2. Det smäller och vevas hejvilt. Anledningen är att det spelas lite mer tekninskt i D2 än det gör i lägre div. Det är klart att det blir mer slag när spelarna inte har kontroll på bollen. Jag hade otur att drabbas av en innebandyhuligan på plan.
Jag vet att det kan ske olyckor av misstag men jag känner mej osäker på att detta var ett misstag. När jag lämnat plan och min ersättare Emma satt sig i buren, gick det bara 1min innan samma tjej drog på ett hårt slag på Emmas fingrar oxå. Jag tror inte att endel förstår att dessa hugg/slag kan göra stor skada för den drabbade även utanför planen.
Jag hade "tur" och lyckades tala om för Farbror doktorn att jag inte ville ha gips. Då kan jag ju inte jobba och det skulle inte funka, jag har tok mycket på gång nu på jobbet och måste vara där. Jag har fått en fin liten plast skena som håller ihop mitt lillfinger med ringfingret. Även i stridens hetta finns det gränser.
Detta var nästan komiskt, för jag har haft en riktig skit vecka. Allt jag gjort har gått lite lätt åt helvete. Tillslut har det ordnat sig men innan det så har jag nästan brytit ihop. Det fattades ju bara att jag skulle toppa eländet på något sätt. Avsluta veckan med en motgång. Jag tycker att jag lyckades väldigt bra, att bryta nåt på sluttampen kan ju bara bli succé.
Jag blev nästan lite rädd för alla motgångar. Jag känner mej jätte glad och lycklig, men ändå kan inte allt bara få flyta. Är det någon som håller på och jävlas med mej????
Jag har efter 24timmar som invalido upptäckt att ett lillfinger på vänster hand betyder mer än jag trodde. Jag hann spela 7min i Nybycupen innan det small. Jag var verkligen inte med och blev en smula chockad. Jag såg henne inte förens jag såg hennes klubba komma i en jävla fart mot min hand. Tack tjejen! Jag vandrar runt här på jorden med ett brutet lillfinger.
Vi vann iaf matchen (jag höll nollan i 7min ahahaa) med...ja ,fan jag minns inte men jag tror det blev 6-0. Nybycupen är en cup för D3 lag, så det var vårat D3 lag som spelade mest.
Jag har aldrig spelat i D3 mer än ett par ggr när jag hoppat in som stand in för nån. Men det är en stor skillnad på divisionerna måste jag säga. D3 är mycket köttigare än D2. Det smäller och vevas hejvilt. Anledningen är att det spelas lite mer tekninskt i D2 än det gör i lägre div. Det är klart att det blir mer slag när spelarna inte har kontroll på bollen. Jag hade otur att drabbas av en innebandyhuligan på plan.
Jag vet att det kan ske olyckor av misstag men jag känner mej osäker på att detta var ett misstag. När jag lämnat plan och min ersättare Emma satt sig i buren, gick det bara 1min innan samma tjej drog på ett hårt slag på Emmas fingrar oxå. Jag tror inte att endel förstår att dessa hugg/slag kan göra stor skada för den drabbade även utanför planen.
Jag hade "tur" och lyckades tala om för Farbror doktorn att jag inte ville ha gips. Då kan jag ju inte jobba och det skulle inte funka, jag har tok mycket på gång nu på jobbet och måste vara där. Jag har fått en fin liten plast skena som håller ihop mitt lillfinger med ringfingret. Även i stridens hetta finns det gränser.
Detta var nästan komiskt, för jag har haft en riktig skit vecka. Allt jag gjort har gått lite lätt åt helvete. Tillslut har det ordnat sig men innan det så har jag nästan brytit ihop. Det fattades ju bara att jag skulle toppa eländet på något sätt. Avsluta veckan med en motgång. Jag tycker att jag lyckades väldigt bra, att bryta nåt på sluttampen kan ju bara bli succé.
Jag blev nästan lite rädd för alla motgångar. Jag känner mej jätte glad och lycklig, men ändå kan inte allt bara få flyta. Är det någon som håller på och jävlas med mej????
Match dax...
Nu är det total uppladdning som gäller. Match mot Hammarby ikväll i Allians A 19.30.
Jag jobbar på högvarv för att inte bli sen och hinna till samlingen i lagom tid. Jag kommer iof vara uppvärmd redan innan jag har börjat värma upp (med tanke på mitt arbetstempo).
Tagga tagga...
Jag jobbar på högvarv för att inte bli sen och hinna till samlingen i lagom tid. Jag kommer iof vara uppvärmd redan innan jag har börjat värma upp (med tanke på mitt arbetstempo).
Tagga tagga...
Gästbloggat
Har gästbloggat hos min tränare Peter Bohlin, läs och njut:
www.zerpo.blogg.se
Träningsvärk???
Denna dag har gått i ett från morgon till sena kvällen. Men på nåt sätt så har det hela tiden rullat på enligt schema. Åkte som en galning hem efter jobbet för att byta om och dra vidare på träning. Vi hade mjölksyra träning uppe vid sten-sture backen...fy fan säger jag bara.
Skulle från början bara vara med och kolla å ta det jätte lungt eftersom jag fortfarande äter pescillin (?). Men oj så bra det går att vara med bara lite...åt helvete med lite...
Jag har en sån fruktansvärd hat-kärlek till denna försäsong. Jag tycker att det är jätte kul på samma sätt som jag bara vill spy för att det är så jobbigt.
Peter Bohlin´s försäsongs träningar är ju inte direkt kända för att vara slappa och halv jobbiga...dem är skit jobbiga men så blir det resultat oxå. Hård träning och slit är nycklen till framgång.
Nu ska jag somna tidigt och göra nåt som jag alltid försöker undvika varje kväll, nämligen fundera. Jag har en viss skräck till att ligga och fundera, jag kan nästan bli tokig av att vrida och vända på saker i mina tankar. Men nu är det dax att fundera på vad jag vill med mitt liv så det är bara att bita i det sura äpplet.
Så tak för mej och natti natti!
Skulle från början bara vara med och kolla å ta det jätte lungt eftersom jag fortfarande äter pescillin (?). Men oj så bra det går att vara med bara lite...åt helvete med lite...
Jag har en sån fruktansvärd hat-kärlek till denna försäsong. Jag tycker att det är jätte kul på samma sätt som jag bara vill spy för att det är så jobbigt.
Peter Bohlin´s försäsongs träningar är ju inte direkt kända för att vara slappa och halv jobbiga...dem är skit jobbiga men så blir det resultat oxå. Hård träning och slit är nycklen till framgång.
Nu ska jag somna tidigt och göra nåt som jag alltid försöker undvika varje kväll, nämligen fundera. Jag har en viss skräck till att ligga och fundera, jag kan nästan bli tokig av att vrida och vända på saker i mina tankar. Men nu är det dax att fundera på vad jag vill med mitt liv så det är bara att bita i det sura äpplet.
Så tak för mej och natti natti!
Nu är det spikat!!!
Nästa säsong så kommer jag spela i min moderklubb Storvreta IBK. Känns nytt, spännande och nåt som jag kommer känna är värt att lägga ner väldigt mycket energi på. Jag har spelat i klubben i över tio år, jag kan hur den fungerar, jag har haft Peter Bohlin och Johan Krantz som tränare tidigare i Frötuna, men ändå känns allt nytt och väldigt inspirerande. Jag har satt upp nya mål för mej själv och kommer göra allt för att dem ska uppnås.
Äntligen har den lyckokänsla som jag haft för innebandy i 16år kommit tillbaka, jag njuter!
Å tack du fina som stöttar mej i allt!
Äntligen har den lyckokänsla som jag haft för innebandy i 16år kommit tillbaka, jag njuter!
Å tack du fina som stöttar mej i allt!
Besviken...
Ja, det är jag. Trött? nej det är jag inte.
Hade träning ikväll, kommer dit å halltiden är fel å vi får vänta å strula med andra lag innan vi får börja träna i C-hallen. Vi är ca 20 st ute spelare (jätte kul!), inte så att Frötuna har klonat sig eller så utan att vi tränar med spelare från Årsta IBK, Fyrislund å vårat eget -90-lag.
När "-90" tjejerna kom ner så blev jag jätte glad i typ 1min. Om jag säger så här det ryktas om att det finns två målvakter i 90-laget men sett dem träna har jag inte, så jag började tvivla om dem existerade. Men tydligen, ända till människan drar fram klubban.
Nej, men så passligt, damen ville spela ute, så gulligt. Jag blir förbannad! Vi behöver målvakt inte nån odåga med klubba som är på fel plats (målet menar jag är rätt plats).
Till nästa säsong är det sagt att det skall finnas minst två målvakter. Känns som det ser mörkt ut just nu.
Men att konkurera med sig själv är jätte givande, verkligen jag menar det, jag blir bara bättre å bättre...haha
Nej nu orkar jag inte gnälla mer, just nu ser det ut som att det kanske bara å gilla läget. Men jag har sagt det förr å säger det igen: Jag är inte nöjd där jag står just nu och jag gillar inte att "nöja" mej när jag vet att jag kan få mer.
Hade träning ikväll, kommer dit å halltiden är fel å vi får vänta å strula med andra lag innan vi får börja träna i C-hallen. Vi är ca 20 st ute spelare (jätte kul!), inte så att Frötuna har klonat sig eller så utan att vi tränar med spelare från Årsta IBK, Fyrislund å vårat eget -90-lag.
När "-90" tjejerna kom ner så blev jag jätte glad i typ 1min. Om jag säger så här det ryktas om att det finns två målvakter i 90-laget men sett dem träna har jag inte, så jag började tvivla om dem existerade. Men tydligen, ända till människan drar fram klubban.
Nej, men så passligt, damen ville spela ute, så gulligt. Jag blir förbannad! Vi behöver målvakt inte nån odåga med klubba som är på fel plats (målet menar jag är rätt plats).
Till nästa säsong är det sagt att det skall finnas minst två målvakter. Känns som det ser mörkt ut just nu.
Men att konkurera med sig själv är jätte givande, verkligen jag menar det, jag blir bara bättre å bättre...haha
Nej nu orkar jag inte gnälla mer, just nu ser det ut som att det kanske bara å gilla läget. Men jag har sagt det förr å säger det igen: Jag är inte nöjd där jag står just nu och jag gillar inte att "nöja" mej när jag vet att jag kan få mer.
Mål och män!
Jag sitter här å känner att jag skaffat mej en aningens träningsvärk. Jag känner efter vart jag har skaffat mej mest samtidigt som jag små ler. Låren å ljumskarna ligger på delad andra plats. På första å största plats ligger min "utkast-arm". Den påminde mej om att den fanns hela dagen, jag ville liksom inte lyfta upp min arm mer än ca 15cm. Detta är förstås en omöjlihet att inte göra i mitt yrke. I kombination med frustration över mina dåliga utkast (måste verkligen träna hårt på dem) och grova smärta i höger armen kände jag mej mycket nöjd. Det är ju underbart att ha träningsvärk, man känner att man lever.
Jag var ute å tog min kvälls promenad alá 1timme för en stund sen, det känns bättre i låren nu. Det är skönt att komma igång igen efter all otur jag dragits med den gångna säsongen. Dock tråkigt att komma igång när alla andra trappar ner. Men Åland är ju kvar å jag tänker köra tills jag spyr (inte pga alkohol).
Nån sa på träningen igår att vi åker ju dit (åland) för att ha kul å att det inte spelar så stor roll om vi vinner eller inte. Nåt sa mej att jag ville ta upp en disskution om detta men jag la band på mej å sa bara med lite len röst att målet borde väl ändå vara att vinna, vad är annars meningen med att spela match? Ingen respons..suck!
Jag vet att jag tyvärr inte kommer komma upp i min "vanliga" kapacitet men göra allt jag kan tänker jag ändå göra. Mitt mål med nästa säsong (vart jag än spelar) är att träna upp mej så jag kommer upp på den nivån jag vet att jag kan vara på. Skönt att motivationen har dykt upp igen.
****
Min trio på jobbet satt (snarare låg som en ormgrop i personalrummet) idag på lunchen å bläddrade i tidningar å fastnade i tidningen DV-MAN. En massa snyggingar posade i olika outfits. Personalrummet förvandlades på bara några sekunder till ett tonårsrum med tre fjortisar.
Det hela slutade med att vi började gissa på vem man skulle välja och vilka dem andra trodde att man skulle välja. Ett, två, tre alla skulle peka samtidigt på den man trodde ex. jag kunde tänka mej å jag vem jag ville ha.
Ja, vi är 22, 20 och 27 år gamla och väldigt mogna.
****
Det finns oskriva regler inom frisör. Vissa saker gör man bara inte, kunder är kunder å inget mer. Imorgon ska jag bryta den regeln. Endast för att jag är som en rebellisk fjortis. Iof om regelbrottet sker efter arbetstid så finns ju inga regler längre, eller?
****
Nu är det dax för svan-hoppet. Måste få min skönhetssömn så jag är vacker imorgon;)
Jag var ute å tog min kvälls promenad alá 1timme för en stund sen, det känns bättre i låren nu. Det är skönt att komma igång igen efter all otur jag dragits med den gångna säsongen. Dock tråkigt att komma igång när alla andra trappar ner. Men Åland är ju kvar å jag tänker köra tills jag spyr (inte pga alkohol).
Nån sa på träningen igår att vi åker ju dit (åland) för att ha kul å att det inte spelar så stor roll om vi vinner eller inte. Nåt sa mej att jag ville ta upp en disskution om detta men jag la band på mej å sa bara med lite len röst att målet borde väl ändå vara att vinna, vad är annars meningen med att spela match? Ingen respons..suck!
Jag vet att jag tyvärr inte kommer komma upp i min "vanliga" kapacitet men göra allt jag kan tänker jag ändå göra. Mitt mål med nästa säsong (vart jag än spelar) är att träna upp mej så jag kommer upp på den nivån jag vet att jag kan vara på. Skönt att motivationen har dykt upp igen.
****
Min trio på jobbet satt (snarare låg som en ormgrop i personalrummet) idag på lunchen å bläddrade i tidningar å fastnade i tidningen DV-MAN. En massa snyggingar posade i olika outfits. Personalrummet förvandlades på bara några sekunder till ett tonårsrum med tre fjortisar.
Det hela slutade med att vi började gissa på vem man skulle välja och vilka dem andra trodde att man skulle välja. Ett, två, tre alla skulle peka samtidigt på den man trodde ex. jag kunde tänka mej å jag vem jag ville ha.
Ja, vi är 22, 20 och 27 år gamla och väldigt mogna.
****
Det finns oskriva regler inom frisör. Vissa saker gör man bara inte, kunder är kunder å inget mer. Imorgon ska jag bryta den regeln. Endast för att jag är som en rebellisk fjortis. Iof om regelbrottet sker efter arbetstid så finns ju inga regler längre, eller?
****
Nu är det dax för svan-hoppet. Måste få min skönhetssömn så jag är vacker imorgon;)
Träning utan svett..
Ligger i sängen å känner mej riktigt nöjd över mina kvälls aktiviteter efter träningen. Jag har dammsugit hela lägenheten (duktigt), vik ihop alla kläder å lagt in i garderoben (mycket duktigt), diskade (jätte duktigt), rensat kattlådan (förbannat duktig), gjort 100st sit up´s (nästan oförskämt duktig), sist men inte minst vattnat blommorna (äckligt duktig med tanke på att dem sjunger på sista versen, men nu kommer överleva några veckor till).
Hade träning ikväll. Ja, vad ska jag säga, dålig närvaro resulterade i match i 50 min. Hmm...vad ger det mej i målet? Kanske inte allt för mycket, känner mej tyvärr inte helt slutkörd efter träningen. Känns många ggr som vi målvakter glöms bort. Kan bara tala för mej själv men tar jag mej till träningen så vill jag nästan krypa därifrån, inte vara torr i pannan efter ca 10 skott på mål i match.
En ultimat träning för mej är när jag får slita så jag tror jag skall drunkna i mitt eget svett. Jobba så mycket att alla krafter tar slut så jag måste gå på bara ren vilja sista 15 min. Jag tycker vi har bra träningar å tycker Throzan gör ett jätte bra upplägg, men för mej blir det lite för lite tyvärr. Kanske skulle bli aningens jobbigare om alla träffar mål på övningarna.
Nästa vecka jobbar jag sent å brukar vanligtvis missa onsdags träningen men nu har jag sån tur att den börjar en timme senare. Tur det för om tre veckor är det cup på Åland å jag har tänk att jag skall vara skit bra å då måste jag träna. Kan inte bli bättre utan träning.
***
Måste bara berätta att jag jobbade med en kund idag i FYRA timmar, ja jag skriver rätt fyra långa timmar å ändå är jag inte klar än ska fortsätta på fredag i två timmar till. Ni undrar säkert vad det är för galet hår projekt jag gett mej in på. Det undrar jag oxå.
Vill bara tillägga att kunden är en Han å det är sällan man har en kille i stolen i mer än 1,5 tim.
***
Nu ska jag göra svan-hoppet i säng. Tro inte att detta är något jag bara säger att jag skall göra för jag gör verkligen ett kast-hopp alias svanhopp i säng. Tror ni mej inte så kan ni anmäla er till mej så ska jag ordna en live visning.
Rätt klädval eller total blackout?
Jag tog mej i väg å kollade på matchen mellan Storvreta å Dalen som slutade, jag vad fan blev det? typ 8-3 till Storvreta:)
Satt å kollade på hur en del klär sig när dem är å kollar innebandy. För mej är det obegripligt hur man kan dra på sig fest blåsan med tillhörande högklack i lack. För fan idrott är gympadojjor å sköna kläder inte glitter å glamuor. SVETT!!
Aja jag skall inte lägga mej i andras klädval men det finns tillfällen som man anpassar sin klädsel.
Eller va fan jag vill visst lägga mej i klädvalen i alla idrotts hallar. Varför finns det inte en lag på att vinter sporter inte borde få ha vita matchställ. Förstår inte folk att man inte klär i hel vitt när man är kritvit i huden. Ingen kan ju känna sig bekväm som albino, eller?
Att jag tog upp just vita matchställ har enbart med att jag blev bländad under matchen då Dalen hade vitt, vitt och åter vitt.
Inte konstigt att dem förlorade!
Herregud vad jag har skrivit svordomar i detta inlägg. Men jag skriver som jag tänker å jag verkar ju gilla att svära så det finns ingen anledning att rätta till detta. Personligt skulle det väl va?
Nej, bara på sommaren!
Nej, bara på krogen!
Satt å kollade på hur en del klär sig när dem är å kollar innebandy. För mej är det obegripligt hur man kan dra på sig fest blåsan med tillhörande högklack i lack. För fan idrott är gympadojjor å sköna kläder inte glitter å glamuor. SVETT!!
Aja jag skall inte lägga mej i andras klädval men det finns tillfällen som man anpassar sin klädsel.
Eller va fan jag vill visst lägga mej i klädvalen i alla idrotts hallar. Varför finns det inte en lag på att vinter sporter inte borde få ha vita matchställ. Förstår inte folk att man inte klär i hel vitt när man är kritvit i huden. Ingen kan ju känna sig bekväm som albino, eller?
Att jag tog upp just vita matchställ har enbart med att jag blev bländad under matchen då Dalen hade vitt, vitt och åter vitt.
Inte konstigt att dem förlorade!
Herregud vad jag har skrivit svordomar i detta inlägg. Men jag skriver som jag tänker å jag verkar ju gilla att svära så det finns ingen anledning att rätta till detta. Personligt skulle det väl va?
Nej, bara på sommaren! Mys, framtidsplaner å dop...
I natt timmen före midnatt fick jag besök...lite otippat men väldigt trevligt. Vi pratade många timmar innan vi sedan skedade hela natten.
Idag har Frötuna spelat sin sista match mot Årsta IBK. Det blev vinst med 7-5. Skönt att avsluta serien med vinst, då vi som känt inte har varit allt för bortskämda med 3p.
Nu börjar alla värvingar å provträningar. Vad gäller Frötunas frantid låter jag vara osagt. Jag kan bara från min enga personliga sida tycka att det är tråkigt å mäsrkligt hur föreningen tänker inför framtiden.
Själv vill jag bara spela bli bättre å till skillnad från förra säsongen så vill jag satsa den kommande säsongen. Livet ser annorlunda ut nu mot vad det gjorde för ett år sedan. Efter att nu har varit mer skadat än hel denna säsong kan det bara bli bättre nästa. Jag vet vad jag kan å bara jag får mer å bättre träning å framförallt mer konkurrans om platsen i målet så blir jag farlig men men. Jag ställer mej frågan är Frötuna rätt lag. Kanske kanske inte.
Nu ska jag iväg på dop. Min lilla kusin Malte döps. Kan erkänna att jag andvänder mina sista krafter å åker dit.
Puss på glada.
Idag har Frötuna spelat sin sista match mot Årsta IBK. Det blev vinst med 7-5. Skönt att avsluta serien med vinst, då vi som känt inte har varit allt för bortskämda med 3p.
Nu börjar alla värvingar å provträningar. Vad gäller Frötunas frantid låter jag vara osagt. Jag kan bara från min enga personliga sida tycka att det är tråkigt å mäsrkligt hur föreningen tänker inför framtiden.
Själv vill jag bara spela bli bättre å till skillnad från förra säsongen så vill jag satsa den kommande säsongen. Livet ser annorlunda ut nu mot vad det gjorde för ett år sedan. Efter att nu har varit mer skadat än hel denna säsong kan det bara bli bättre nästa. Jag vet vad jag kan å bara jag får mer å bättre träning å framförallt mer konkurrans om platsen i målet så blir jag farlig men men. Jag ställer mej frågan är Frötuna rätt lag. Kanske kanske inte.
Nu ska jag iväg på dop. Min lilla kusin Malte döps. Kan erkänna att jag andvänder mina sista krafter å åker dit.
Puss på glada.
Tjejsyndrom....
Ja här händer inte så mycket....jag drack varm blåbärssoppa till frukost.
Igår kväll hade jag en nära döden upplevelse (på riktigt). Skulle äta riktig mat för första gången på många dygn. Linnea var här å gjorde potatismos å köttbullar. Jag åt ca 1,5dl mos å två köttbullar. Detta var tydligen för mycket jag börjar spy...suck...har provat äta vanlig mat två ggr men det går inte.
Jag kommer dö av svält...
Å inte nog med det vi förlorade igår oxå med 8-3.
Matchen hade varit kul å i väldigt högt tempo. Det är bra för Frötuna att möta ett lag som spelar bra å tuff innebandy, å som ser till att vi måste ge 100 för att hänga med. Siffrorna var enligt källa lite orättvisa då inte sagt att vi borde ha vunnit. Funbo var bättre å hade färre ribbskott, slarvpass å skott över mål. Domarna tillät väldigt mycket å vi i Frötuna är ju som sagt inte kända för vårt tuffa spel, men vi hade kommit igång bättre å bättre å vågat gå in mer i närkamper så det är positivt.
Fick en liten hint om att det nog var tur att jag inte var med på matchen då det fanns en spelare i motståndarlaget som var mer aggresiv än alla tillsammans i alliansen. Hon gapade å skrek både könsord å svordommar vitt å brett.
Var hon bitter över något? Ibland har man bara sig själv att skylla över saker å ting. Kanske är dax att kolla på leget å se hur gammal hon är å sen putsa pipan å göra rätt.
***
Jag känner mej lite besviken. Har fått höra bak vägar att flera i laget tycker att jag är "för het" på endel matcher. Att jag brusar upp å blir för taggad å ja vill vinna för mycket helt enkelt. Förra matchen sa jag hela tiden att ag inte är arg utan bara försöker peppa laget. Jag har nu försått att det inte gick in när jag innan varje mening sa dessa ord (jag är inte arg).
Å egentligen så är jag mest irriterad över att ingen kan ställa sig rak ryggad å säga det rätt till mej. Detta är en typisk tjej grej att tissla å tassla som femåringar istället för att vara rak å ärlig.
Jag vet att jag blir för "het" ibland. Men jag vill vinna å älskar att vinna å kommer alltid göra allt för att vinna. Att man inte kan eller vill tagga till i en jämn match är för mej helt oförståligt.
Sen kan jag ju bara säga till er om aldrig har en hjälm på skallen. Försök prata med laget som befinner sig många långa meter bort utan att skrika. Försök skrika utan att låta bestämd. Jag klara iaf inte att skrika å låta som Jesus Maria på rösten.
Sen är det ju oxå såhär, jag skriker mer positiva saker till laget än negativa men man hör ju det man vill höra.
Jag ska skärpa mej å låta mindre "peppad" men då får ni börja peppa så slipper jag göra det själv.
Slutsats: Frötuna hade gjort en välgodkänd insatts mot Funbo. Tagga nu till nästa helg å ta tre sista poängen.
Igår kväll hade jag en nära döden upplevelse (på riktigt). Skulle äta riktig mat för första gången på många dygn. Linnea var här å gjorde potatismos å köttbullar. Jag åt ca 1,5dl mos å två köttbullar. Detta var tydligen för mycket jag börjar spy...suck...har provat äta vanlig mat två ggr men det går inte.
Jag kommer dö av svält...
Å inte nog med det vi förlorade igår oxå med 8-3.
Matchen hade varit kul å i väldigt högt tempo. Det är bra för Frötuna att möta ett lag som spelar bra å tuff innebandy, å som ser till att vi måste ge 100 för att hänga med. Siffrorna var enligt källa lite orättvisa då inte sagt att vi borde ha vunnit. Funbo var bättre å hade färre ribbskott, slarvpass å skott över mål. Domarna tillät väldigt mycket å vi i Frötuna är ju som sagt inte kända för vårt tuffa spel, men vi hade kommit igång bättre å bättre å vågat gå in mer i närkamper så det är positivt.
Fick en liten hint om att det nog var tur att jag inte var med på matchen då det fanns en spelare i motståndarlaget som var mer aggresiv än alla tillsammans i alliansen. Hon gapade å skrek både könsord å svordommar vitt å brett.
Var hon bitter över något? Ibland har man bara sig själv att skylla över saker å ting. Kanske är dax att kolla på leget å se hur gammal hon är å sen putsa pipan å göra rätt.
***
Jag känner mej lite besviken. Har fått höra bak vägar att flera i laget tycker att jag är "för het" på endel matcher. Att jag brusar upp å blir för taggad å ja vill vinna för mycket helt enkelt. Förra matchen sa jag hela tiden att ag inte är arg utan bara försöker peppa laget. Jag har nu försått att det inte gick in när jag innan varje mening sa dessa ord (jag är inte arg).
Å egentligen så är jag mest irriterad över att ingen kan ställa sig rak ryggad å säga det rätt till mej. Detta är en typisk tjej grej att tissla å tassla som femåringar istället för att vara rak å ärlig.
Jag vet att jag blir för "het" ibland. Men jag vill vinna å älskar att vinna å kommer alltid göra allt för att vinna. Att man inte kan eller vill tagga till i en jämn match är för mej helt oförståligt.
Sen kan jag ju bara säga till er om aldrig har en hjälm på skallen. Försök prata med laget som befinner sig många långa meter bort utan att skrika. Försök skrika utan att låta bestämd. Jag klara iaf inte att skrika å låta som Jesus Maria på rösten.
Sen är det ju oxå såhär, jag skriker mer positiva saker till laget än negativa men man hör ju det man vill höra.
Jag ska skärpa mej å låta mindre "peppad" men då får ni börja peppa så slipper jag göra det själv.
Slutsats: Frötuna hade gjort en välgodkänd insatts mot Funbo. Tagga nu till nästa helg å ta tre sista poängen.
Frötuna vs Funbo
Nu håller Tjejerna på å värmer upp, är nog ute å springer om jag får gissa. Å vad fan gör jag här?
Idag vinner Frötuna mot Funbo. Funbo måste vinna för att komma tvåa i serien före Storvreta (storvreta måste iof förlora sina två sista vilket inte är så troligt) å vi måste vinna för att snygga till tabellen lite. Vi har redan säkrat ett nytt kontrakt för div.2 men vinna måste man alltid.
Min säsong är över för denna gång. Säsong 16 kommer sumeras efter dem 1 Mars då vi spelat sista matchen mot Årsta IBK (dock utan mej, nu gråter jag).
Stinker apa...hur nu apor luktar?
Har precis fått en smärre chock...sitter här å luktar as gam efter kvällen träning. Har inte kollat statistken på ganska länge så jag har inte haft så bra koll på hur många som läser min blogg. Skriver för min egen skull å för att det är kul så det spelar inte så stor roll. Men antal unika besökare har ökat med (enligt mitt eget mattesnille huvud) 150%. Man kan säga att det är många som hittat hit.
Ja då är det väl på sin plats att hälsa alla nya välkomna. Hoppas ni får en god fortsatt läsning. (tänker inte be om uräskt för min dåliga staving emellanåt, den står jag för).
Nej, nu mår jag verkligen illa av mej själv...luktar pekka....måste kasta mej in i duchen...
1 poäng känns som 0
Nu är lördagen slut. Jag har hunnit spela match, köpt en tröja, ett par skor (ja, jag äger redan för många men det är ett missbruk jag lever med, ett skomissbruk), ett par röda örhängen (otippat), en as cool present till Nils;) å sist men inte minst ett par skit obehagliga strumpbyxor. Vem fan uppfann strumpbyxan? Nån som inte led av cellskräck iaf.
Sen har jag varit hos mor å far å ätit. Det var fruktansvärt god mat, saftigt kött å potaisgratäng å massa liter med sås. Tack för att ni göder mej
Har även hunnit märka att min telefon inte beter sig som den ska. Har skickat flera sms idag, men jag har bara fått svar på två av fem. Lev.rapporten har inte heller kommit. Börjar ledsna på det här nu, men jag ska köpa ny när abonemanget gått ut i april.
Så förlåt alla vänner å bekanta om jag verkar otrevlig å inte svara på era medelanden, jag kanske inte har fått dem.
***
Dagens förlust eller nej nu blev det fel, dagens oavgjort.
Det kändes som en förlust, att spela som vi gjorde idag är totalt katastrofalt. Ingen var bra, alla gjorde inte sitt bästa.
Jag försökte inför tredje period att peppa tjejerna å få dem att lufta upp huvudena från knävecken men det visade sig vara en omöjlig uppgift.
Jag kände stor frustration under hela matchen. Dels för att jag inte riktigt kände att jag kom in i matchen från start, sedan att jag omedvetet kände mej begränsad av min tumme som så fint sitter fast i en hård skena.
Det som jag kände skiljer mej från dem andra i laget i dagens match var att jag iaf hade bestämt mej för att lämna hallen med rak rygg.
Att förlora mot ett bättre lag är en del av sporten men att spela lika mot ett lag som inte har någonting är bedrövligt.
Jag känner mej besviken på mej själv som inte var bättre, men mest besviken är jag på mitt eget lags inställning. Detta var en ren inställnings match. Mina medspelare ville inte vinna helt enkelt. Jag ställde frågan i en time out i tredje period, svaret blev ett lamt "jo vi vill vinna, men vi är lite trötta" (våra motsåndare hade två spelare mindre än oss). Jag försökte förklara för laget att om man är trött då kör man på ren jävla vilja.
Det fanns ingen vilja...
Alla dåliga bortförklaringar som kom i omklädnings rummet efter matchen fick mej att vilja spy. Den enda bortförklaringen i dagens match är att vi helt enkelt inte var bättre än Fyrislund. Ibland måste man ransaka sig själv å tänka på vad man kan förbättra. Sedan är det bara att komma på alla träningar å bli bättre.
Att skylla ifrån sig är inget för vinnarskallar. Frötuna kan betydligt bättre än såhär, det har vi redan bevisat den här säsongen.
Jag har aldrig känd så mycket frustration under en säsong som jag gjort under denna, kanske har att göra med att jag aldrig har spelat i ett lag som har förlorat så mycket. Men man lär sig ju nåt på allt.
Nya tag nästa helg mot Funbo.
***
Dax att sova, ska på stort event (Sebastian/Sasson) i Sthlm i morgon;)
Sen har jag varit hos mor å far å ätit. Det var fruktansvärt god mat, saftigt kött å potaisgratäng å massa liter med sås. Tack för att ni göder mej
Har även hunnit märka att min telefon inte beter sig som den ska. Har skickat flera sms idag, men jag har bara fått svar på två av fem. Lev.rapporten har inte heller kommit. Börjar ledsna på det här nu, men jag ska köpa ny när abonemanget gått ut i april.
Så förlåt alla vänner å bekanta om jag verkar otrevlig å inte svara på era medelanden, jag kanske inte har fått dem.
***
Dagens förlust eller nej nu blev det fel, dagens oavgjort.
Det kändes som en förlust, att spela som vi gjorde idag är totalt katastrofalt. Ingen var bra, alla gjorde inte sitt bästa.
Jag försökte inför tredje period att peppa tjejerna å få dem att lufta upp huvudena från knävecken men det visade sig vara en omöjlig uppgift.
Jag kände stor frustration under hela matchen. Dels för att jag inte riktigt kände att jag kom in i matchen från start, sedan att jag omedvetet kände mej begränsad av min tumme som så fint sitter fast i en hård skena.
Det som jag kände skiljer mej från dem andra i laget i dagens match var att jag iaf hade bestämt mej för att lämna hallen med rak rygg.
Att förlora mot ett bättre lag är en del av sporten men att spela lika mot ett lag som inte har någonting är bedrövligt.
Jag känner mej besviken på mej själv som inte var bättre, men mest besviken är jag på mitt eget lags inställning. Detta var en ren inställnings match. Mina medspelare ville inte vinna helt enkelt. Jag ställde frågan i en time out i tredje period, svaret blev ett lamt "jo vi vill vinna, men vi är lite trötta" (våra motsåndare hade två spelare mindre än oss). Jag försökte förklara för laget att om man är trött då kör man på ren jävla vilja.
Det fanns ingen vilja...
Alla dåliga bortförklaringar som kom i omklädnings rummet efter matchen fick mej att vilja spy. Den enda bortförklaringen i dagens match är att vi helt enkelt inte var bättre än Fyrislund. Ibland måste man ransaka sig själv å tänka på vad man kan förbättra. Sedan är det bara att komma på alla träningar å bli bättre.
Att skylla ifrån sig är inget för vinnarskallar. Frötuna kan betydligt bättre än såhär, det har vi redan bevisat den här säsongen.
Jag har aldrig känd så mycket frustration under en säsong som jag gjort under denna, kanske har att göra med att jag aldrig har spelat i ett lag som har förlorat så mycket. Men man lär sig ju nåt på allt.
Nya tag nästa helg mot Funbo.
***
Dax att sova, ska på stort event (Sebastian/Sasson) i Sthlm i morgon;)
