Ett skyfall av flaskor
Imorgon är det exakt 5veckor kavr tills vi åker. Jag längtar så sjuk mkt. Sen står jag ju på jobbet och berättar för alla mina kunder att jag ska åka så det minskar ju inte direkt min längtan efter semseter. Jag vet inte vad jag längtar mest efter, att få vara med E dygnet runt i tre veckor, att kunna göra vad jag vill utan att behöva hålla koll på tiden, att få sola och bada eller att bara få vara ledig. Jag tror nog att det är kombinationen mellan att få vara med E och vara helt ledig i 3 långa veckor. Jag har inte varit ledig i tre veckor i sträck sen sommaren 2007, jag njuter av tanken. Nu känns det ju nästan som ni skulle kunna tolka det jag skriver som att "helt ledig i 3veckor" vinner lite över "att få vara med min E dygnet runt". Så är inte fallet, jag skulle ju inte vilja vara ledig och borta från min andre hälft i tre veckor.
Fan vad snurrigt allt blev i mitt skrivande nu. Verkligen i behov av semester.
***
Jag var och tränade för första ggn i dag på självaste gymmet (tidigare har det varit fjant-pass). Jag är rätt förvånad över att jag 12.00 en söndag ställer mej på en power walk maskin på Friskis&svettis. Det har ju inte varit det jag brukar sysselsätta mej med på söndagsförmiddagar. Men och andra sidan så brukar jag ju inte behöva ta på mej en bikini med sex veckors varsel.
Jag kännde mej verkligen bortkommen på gymmet. När jag kom in så visste jag inte vart power walk makinerna fanns, så jag började leta utan att se allt för bortkommen ut. Tyckte att jag såg nåt på övervåningen, går upp och inser att det bara var maskiner där. Jag får lite panik över att alla har sett att jag kom upp och sätter mej vid en maskin som jag inte har en aning om hur man använder, gör ett litet försök så det ska se lite bra ur. Sen smiter jag ner igen.
När jag går upp på den andra övervåningen som oxå den har ett räcke som man absolut borde kunna ställa sin vattenflaska på medan man stretchar(?) händer det som inte hade behövts för att toppa min bortkommenhet på gymmet. Jag råkar putta ner flaskan som hamnar rätt på den största mannen på gymmet. Hans överarmar var större än min midja (och det är midjan jag försöker träna till det mindre så ni förstår själva storleken på armarna).
Jag spinger och möter honom i trappan för att kolla om han blivit skadad. Han var bara lite skadad sa han, men vart skadan satt vet jag inte och jag hann inte titta klart på hans stora kroppsbyggnad innan han stack iväg. Han blev kanske rädd att jag var ute efter honom så han kände nog att det var bäst att fly.
Jag känner spontant att jag inte får nåt flow i min nya träningsform. Saknar min äckliga hjälm och mina fula söndertejpade skor. Men jag ger inte upp, imorgon ska jag och Plin gå på Ki-box. Jag känner mej lugn då jag förutsätter att inte ens Friskis lägger till dansåfjant-hopp på ett hårt box-pass. Om så är fallet ska jag lägga mej ner och bli otränad och fet.
Fan vad snurrigt allt blev i mitt skrivande nu. Verkligen i behov av semester.
***
Jag var och tränade för första ggn i dag på självaste gymmet (tidigare har det varit fjant-pass). Jag är rätt förvånad över att jag 12.00 en söndag ställer mej på en power walk maskin på Friskis&svettis. Det har ju inte varit det jag brukar sysselsätta mej med på söndagsförmiddagar. Men och andra sidan så brukar jag ju inte behöva ta på mej en bikini med sex veckors varsel.
Jag kännde mej verkligen bortkommen på gymmet. När jag kom in så visste jag inte vart power walk makinerna fanns, så jag började leta utan att se allt för bortkommen ut. Tyckte att jag såg nåt på övervåningen, går upp och inser att det bara var maskiner där. Jag får lite panik över att alla har sett att jag kom upp och sätter mej vid en maskin som jag inte har en aning om hur man använder, gör ett litet försök så det ska se lite bra ur. Sen smiter jag ner igen.
När jag går upp på den andra övervåningen som oxå den har ett räcke som man absolut borde kunna ställa sin vattenflaska på medan man stretchar(?) händer det som inte hade behövts för att toppa min bortkommenhet på gymmet. Jag råkar putta ner flaskan som hamnar rätt på den största mannen på gymmet. Hans överarmar var större än min midja (och det är midjan jag försöker träna till det mindre så ni förstår själva storleken på armarna).
Jag spinger och möter honom i trappan för att kolla om han blivit skadad. Han var bara lite skadad sa han, men vart skadan satt vet jag inte och jag hann inte titta klart på hans stora kroppsbyggnad innan han stack iväg. Han blev kanske rädd att jag var ute efter honom så han kände nog att det var bäst att fly.
Jag känner spontant att jag inte får nåt flow i min nya träningsform. Saknar min äckliga hjälm och mina fula söndertejpade skor. Men jag ger inte upp, imorgon ska jag och Plin gå på Ki-box. Jag känner mej lugn då jag förutsätter att inte ens Friskis lägger till dansåfjant-hopp på ett hårt box-pass. Om så är fallet ska jag lägga mej ner och bli otränad och fet.
Frisk och svettig här kommer 2009
Som ni märkt så har det varit helt tyst här på bloggen. Det är nämligen så att jag har varit totalt slutkörd. Jag har varit så trött att jag hoppades på riktigt att nån skulle ha ihjäl mej så jag kunde få sova för gott (nu när jag är pigg igen känns det skönt att ingen uppfyllde min önskan). Att bara ta ut två veckors semester på sommaren visade sig vara en dum idé när den stressiga jobbtiden föll in.
Men nu är det ju 2009 och nu händer det grejer. Först och främst ska jag äntligen ta ut min semester och åka till Thailand den 16 Feb, tänker inte komma hem förens den 9 Mars. Jag och min andra hälft tar på oss varsin rygga och får se vart vi hamnar.
Detta är inte allt. Idag har jag börjat mitt nya liv utan innebandy och börjat utföra annan sorts träning. Jag har gjort det som jag aldrig trodde att jag skulle göra. KÖPA ETT FRISKIS&SVETTIS KORT. Ja det är tydligen min nya träningsform. Mitt första besök hade kunnat bli mitt sista om jag inte börjat tänka på att jag ska vandra runt i en bikini om 6veckor och behöver ligga i hård träning. Det är ju alltid lite mer besvärligt när man inte blir brun utan bara tomatröd. Alla ser mej för att jag lyser (inte av utstrålning utan av rödsolbränna) och jag känner att det skulle underlätta om jag iaf kunde se snygg ut till formerna när huden sviker.
Åter till mitt första träningspass. Min kära Plin drog med mej på passet som (enligt henne) inte hade några avancerade danssteg utan nästan bara innehöll styrka. Ditt fanskap. Jag fick stuttsa runt som en fjolla och slänga med armarna till nördmusik. Inte nog med att passet var fullt (ca 50pers) alla kunde rörelserna utom jag, alla såg mej när dem andra hade ner sina armar och jag hade upp mina. Att självaste instruktören var så jag jävla glad åt nåt som jag inte visste vad det var gjorde inte saken bättre (jag såg nog fan att hon flinade åt min dåliga kordination).
Jag känner även att det uppdagades att jag har noll koll på vad jag är bra på. Jag trodde på riktigt att jag var rätt så bra på att dansa och håll takten. (en annan har ju dansat jazzdans en termin när jag var sju år). Jag insåg att jag kanske aldrig har dansat nyktert mitt på ljusa dan. Det känns som jag äger dansgolvet när jag vid halv två tiden på lördagskvällarna dansar som om jag hade vunnit FloorFiller. Jag ska nog ta mej en funderare på om jag ska besöka dansgolvet nästa gång jag går ut.
Jag kännde mej så dålig efter ett tag att jag nästan övervägde att ställa mej i mitten brevid den överdrivet glada instruktören och berätta hur det egentligen kom sig att jag var där. Att jag på riktigt var en lagspelare och älskade bollsport, att jag inte hörde hemma bland sånt här fjantdansande, men pga skada var tvungen att hitta en ny träningform. Jag skulle avsluta med att utmana hela gruppen att utse vem som var den bästa innebandymålvakten.
Jag tänkte till en gång till innan jag tänkte gå fram till mitten. Jag hade redan gjort bort mej genom att skratta högt åt mej själv och kände att det fick räcka för idag.
Nästa pass på torsdag är det min tur att välja. Då blir det nog Ki-box eller spinning. Jag har fjollat klart för denna veckan.
Men nu är det ju 2009 och nu händer det grejer. Först och främst ska jag äntligen ta ut min semester och åka till Thailand den 16 Feb, tänker inte komma hem förens den 9 Mars. Jag och min andra hälft tar på oss varsin rygga och får se vart vi hamnar.
Detta är inte allt. Idag har jag börjat mitt nya liv utan innebandy och börjat utföra annan sorts träning. Jag har gjort det som jag aldrig trodde att jag skulle göra. KÖPA ETT FRISKIS&SVETTIS KORT. Ja det är tydligen min nya träningsform. Mitt första besök hade kunnat bli mitt sista om jag inte börjat tänka på att jag ska vandra runt i en bikini om 6veckor och behöver ligga i hård träning. Det är ju alltid lite mer besvärligt när man inte blir brun utan bara tomatröd. Alla ser mej för att jag lyser (inte av utstrålning utan av rödsolbränna) och jag känner att det skulle underlätta om jag iaf kunde se snygg ut till formerna när huden sviker.
Åter till mitt första träningspass. Min kära Plin drog med mej på passet som (enligt henne) inte hade några avancerade danssteg utan nästan bara innehöll styrka. Ditt fanskap. Jag fick stuttsa runt som en fjolla och slänga med armarna till nördmusik. Inte nog med att passet var fullt (ca 50pers) alla kunde rörelserna utom jag, alla såg mej när dem andra hade ner sina armar och jag hade upp mina. Att självaste instruktören var så jag jävla glad åt nåt som jag inte visste vad det var gjorde inte saken bättre (jag såg nog fan att hon flinade åt min dåliga kordination).
Jag känner även att det uppdagades att jag har noll koll på vad jag är bra på. Jag trodde på riktigt att jag var rätt så bra på att dansa och håll takten. (en annan har ju dansat jazzdans en termin när jag var sju år). Jag insåg att jag kanske aldrig har dansat nyktert mitt på ljusa dan. Det känns som jag äger dansgolvet när jag vid halv två tiden på lördagskvällarna dansar som om jag hade vunnit FloorFiller. Jag ska nog ta mej en funderare på om jag ska besöka dansgolvet nästa gång jag går ut.
Jag kännde mej så dålig efter ett tag att jag nästan övervägde att ställa mej i mitten brevid den överdrivet glada instruktören och berätta hur det egentligen kom sig att jag var där. Att jag på riktigt var en lagspelare och älskade bollsport, att jag inte hörde hemma bland sånt här fjantdansande, men pga skada var tvungen att hitta en ny träningform. Jag skulle avsluta med att utmana hela gruppen att utse vem som var den bästa innebandymålvakten.
Jag tänkte till en gång till innan jag tänkte gå fram till mitten. Jag hade redan gjort bort mej genom att skratta högt åt mej själv och kände att det fick räcka för idag.
Nästa pass på torsdag är det min tur att välja. Då blir det nog Ki-box eller spinning. Jag har fjollat klart för denna veckan.
Svart under ögonen!
Jag är arg, besviken och sjukt frustrerad. Fan jävla skit. Att lägga ner så mycket tid och snubbla på första målsättningen känns skit. Jag är så jävla arg på mej själv av nån anledning. Jag satsade för att komma högre men just nu är jag lägre än jag någonsin varit förut.
Min första målsättning gick åt helvete.
Jag vet att jag svär i varje jävla mening så skit i och bomba mail om det. Min religon säger att det är okej att utrycka sig fritt!
Min första målsättning gick åt helvete.
Jag vet att jag svär i varje jävla mening så skit i och bomba mail om det. Min religon säger att det är okej att utrycka sig fritt!
Cyklande damer i uppförsbacke
Fick ett sent återbud nu på morgonen...suck eller härligt? Jag kan iaf konstatera att det är väldigt skönt att bara vara, idag har jag ingen lust att prata.
Igår cyklade jag å Erica...håll i hatten...3,5 mil. Efter det hade vi styrka med mycket mage och rygg. Jag har sjukt ont i runpan och mellan benen...haha..tur att jag är singel;) Eller nej fan det kanske är då det är jobbigt att inte kunna röra sig utan smärta.
Vilket fall som helst så var det jäkligt jobbigt att dra runt på en gamla dam cykel med taskiga växlar och köra stenhårt i alla uppförsbackar.
***
Bjöd nån på en mycket avancerad middag igår. Det blev (snabb)fullkorns mackisar med ketchup och grillkrydda. Jag tyckte nog att gästen varkade nöjd Eller var det sällskapet som gjorde att torra makaroner ,ätandes på balkongen blev en succé.
***
Dax att göra lite nytta.
Igår cyklade jag å Erica...håll i hatten...3,5 mil. Efter det hade vi styrka med mycket mage och rygg. Jag har sjukt ont i runpan och mellan benen...haha..tur att jag är singel;) Eller nej fan det kanske är då det är jobbigt att inte kunna röra sig utan smärta.
Vilket fall som helst så var det jäkligt jobbigt att dra runt på en gamla dam cykel med taskiga växlar och köra stenhårt i alla uppförsbackar.
***
Bjöd nån på en mycket avancerad middag igår. Det blev (snabb)fullkorns mackisar med ketchup och grillkrydda. Jag tyckte nog att gästen varkade nöjd Eller var det sällskapet som gjorde att torra makaroner ,ätandes på balkongen blev en succé.
***
Dax att göra lite nytta.
Hinderbana:)
Nyss hemkommen från ett träningspass ute på Viktoria (brandstationen). Vi spelade fotboll sedan övergick vi till 5-kamp alá hinderbana. Jag är glad och överlyckig att jag tog mej runt utan att få mer än ett skrapmärke. Om saningen ska fram så mår inte min fot nåt vidare eller rättare sagt tån som sitter på foten. Den är vackert blå med en nyans av lila (min favvo färg;)
Kanske kan vara så att jag inte skulle varit med idag? Men jag känner att jag måste vara med, jag låg eller ligger efter i kondition. Visst jag är måvkat men jag måste kunna och orka lika mycket som dem andra.
***
Tiden springer ifrån mej. Vart tar den vägen? Redan Onsdag imorgon å det resulterar i snart helg...REDAN. Jag är förvirrad. Helgen blir iof trevlig, ska ju på en tripp till Norrtälje där det vankas festligheter. Å jag som hade tänkt att jag skulle bli sundare efter midsommar å dra ner på festandet å drickandet. Måste ju tänka på all träning jag lägger ner, vill ju inte att allt ska vara förjäves.
Dax för den här svettfian att ta sig en rengörare.
Kanske kan vara så att jag inte skulle varit med idag? Men jag känner att jag måste vara med, jag låg eller ligger efter i kondition. Visst jag är måvkat men jag måste kunna och orka lika mycket som dem andra.
***
Tiden springer ifrån mej. Vart tar den vägen? Redan Onsdag imorgon å det resulterar i snart helg...REDAN. Jag är förvirrad. Helgen blir iof trevlig, ska ju på en tripp till Norrtälje där det vankas festligheter. Å jag som hade tänkt att jag skulle bli sundare efter midsommar å dra ner på festandet å drickandet. Måste ju tänka på all träning jag lägger ner, vill ju inte att allt ska vara förjäves.
Dax för den här svettfian att ta sig en rengörare.
Jag, skogen och frustrationen
Jag vaknade halv tre inatt med datorn i knät och huvudet hade poserat sig som en gamnacke. Jag hade skrivit en halv rad i bloggen innan John Blund tog över.
Hade träning igår igen och jag överträffade mej själv. jag sprang två varv i spåret alá 5km. Kan väl erkänna att jag gick ca 300m men då vill jag tillägga att vi skulle springa 5km på under 30min och jag (vi) kom in på 32min, så antingen sprang vi fort när vi sprang eller så var det powerwalk vi utförde i gången.
När jag springer tänker jag inte bara på hur hemskt det är att behöva vara i skogen utan hinner oxå med att fundera över annat skit oxå. Denna gång gick tankarna till mitt struliga liv. Jag har verkligen fällt krokben för mej själv denna helg. Jag föll tillbaka på den nivån som jag passerade för flera år sedan.
Men jag kan nog säga att det var min frustration som hjälpte mej runt spårhelvetet andra varvet. Sen hade jag ju om jag tänker efter inte sprungit alls om inte min glada Erica peppat mej. Jag blir mer än imponerad över henne, hon sprang där hur glad som helst och hejade på alla vi mötte, flåsade inte ett dugg (iof flåsade jag så högt så jag inte kunde höra om hon gjorde det).
Jag lovar att hon ville säkert göra fyra volter på fotbollsplanen när vi kom tillbaka (det ända som hindrade henne var säkert att komma fram till klockmannen(Peter) så vi fick en bra tid).
Jag är iaf jätte imponerad över mej själv och att jag sedan klarade 45min styrka med extra mycket ben efter gjorde att jag gick rak ryggad därifrån. Nu finns det inget som kan stoppa mej. Det är jag, löparskorna och skogen.
Nu ska jag fortsätta spräcka vattenblåsor på fötterna är uppe i fyra nu. Dessutom är jag helt blå på min högra fot, är detta springande verkligen sunt för mej???
Hade träning igår igen och jag överträffade mej själv. jag sprang två varv i spåret alá 5km. Kan väl erkänna att jag gick ca 300m men då vill jag tillägga att vi skulle springa 5km på under 30min och jag (vi) kom in på 32min, så antingen sprang vi fort när vi sprang eller så var det powerwalk vi utförde i gången.
När jag springer tänker jag inte bara på hur hemskt det är att behöva vara i skogen utan hinner oxå med att fundera över annat skit oxå. Denna gång gick tankarna till mitt struliga liv. Jag har verkligen fällt krokben för mej själv denna helg. Jag föll tillbaka på den nivån som jag passerade för flera år sedan.
Men jag kan nog säga att det var min frustration som hjälpte mej runt spårhelvetet andra varvet. Sen hade jag ju om jag tänker efter inte sprungit alls om inte min glada Erica peppat mej. Jag blir mer än imponerad över henne, hon sprang där hur glad som helst och hejade på alla vi mötte, flåsade inte ett dugg (iof flåsade jag så högt så jag inte kunde höra om hon gjorde det).
Jag lovar att hon ville säkert göra fyra volter på fotbollsplanen när vi kom tillbaka (det ända som hindrade henne var säkert att komma fram till klockmannen(Peter) så vi fick en bra tid).
Jag är iaf jätte imponerad över mej själv och att jag sedan klarade 45min styrka med extra mycket ben efter gjorde att jag gick rak ryggad därifrån. Nu finns det inget som kan stoppa mej. Det är jag, löparskorna och skogen.
Nu ska jag fortsätta spräcka vattenblåsor på fötterna är uppe i fyra nu. Dessutom är jag helt blå på min högra fot, är detta springande verkligen sunt för mej???
Stavar...
Har varit ute å gått i över en timme med promenad-gänget (betåeede av Mormor, Mamma å Syrran). I denna vandring ingår oxå att man har stavar, klär sig lite lagom fult och går i hög fart. Mitt i allt ska man snacka massa skit.
Hmm..nu hinner jag inte skriva mer, måste dra.
Hmm..nu hinner jag inte skriva mer, måste dra.
