Imorgon är det exakt 5veckor kavr tills vi åker. Jag längtar så sjuk mkt. Sen står jag ju på jobbet och berättar för alla mina kunder att jag ska åka så det minskar ju inte direkt min längtan efter semseter. Jag vet inte vad jag längtar mest efter, att få vara med E dygnet runt i tre veckor, att kunna göra vad jag vill utan att behöva hålla koll på tiden, att få sola och bada eller att bara få vara ledig. Jag tror nog att det är kombinationen mellan att få vara med E och vara helt ledig i 3 långa veckor. Jag har inte varit ledig i tre veckor i sträck sen sommaren 2007, jag njuter av tanken. Nu känns det ju nästan som ni skulle kunna tolka det jag skriver som att "helt ledig i 3veckor" vinner lite över "att få vara med min E dygnet runt". Så är inte fallet, jag skulle ju inte vilja vara ledig och borta från min andre hälft i tre veckor.
Fan vad snurrigt allt blev i mitt skrivande nu. Verkligen i behov av semester.

***

Jag var och tränade för första ggn i dag på självaste gymmet (tidigare har det varit fjant-pass). Jag är rätt förvånad över att jag 12.00 en söndag ställer mej på en power walk maskin på Friskis&svettis. Det har ju inte varit det jag brukar sysselsätta mej med på söndagsförmiddagar. Men och andra sidan så brukar jag ju inte behöva ta på mej en bikini med sex veckors varsel.

Jag kännde mej verkligen bortkommen på gymmet. När jag kom in så visste jag inte vart power walk makinerna fanns, så jag började leta utan att se allt för bortkommen ut. Tyckte att jag såg nåt på övervåningen, går upp och inser att det bara var maskiner där. Jag får lite panik över att alla har sett att jag kom upp och sätter mej vid en maskin som jag inte har en aning om hur man använder, gör ett litet försök så det ska se lite bra ur. Sen smiter jag ner igen. 

När jag går upp på den andra övervåningen som oxå den har ett räcke som man absolut borde kunna ställa sin vattenflaska på medan man stretchar(?) händer det som inte hade behövts för att toppa min bortkommenhet på gymmet. Jag råkar putta ner flaskan som hamnar rätt på den största mannen på gymmet. Hans överarmar var större än min midja (och det är midjan jag försöker träna till det mindre så ni förstår själva storleken på armarna).
Jag spinger och möter honom i trappan för att kolla om han blivit skadad. Han var bara lite skadad sa han, men vart skadan satt vet jag inte och jag hann inte titta klart på hans stora kroppsbyggnad innan han stack iväg. Han blev kanske rädd att jag var ute efter honom så han kände nog att det var bäst att fly.

Jag känner spontant att jag inte får nåt flow i min nya träningsform. Saknar min äckliga hjälm och mina fula söndertejpade skor. Men jag ger inte upp, imorgon ska jag och Plin gå på Ki-box. Jag känner mej lugn då jag förutsätter att inte ens Friskis lägger till dansåfjant-hopp på ett hårt box-pass. Om så är fallet ska jag lägga mej ner och bli otränad och fet.