Nyss hemkommen från ett träningspass ute på Viktoria (brandstationen). Vi spelade fotboll sedan övergick vi till 5-kamp alá hinderbana. Jag är glad och överlyckig att jag tog mej runt utan att få mer än ett skrapmärke. Om saningen ska fram så mår inte min fot nåt vidare eller rättare sagt tån som sitter på foten. Den är vackert blå med en nyans av lila (min favvo färg;)
Kanske kan vara så att jag inte skulle varit med idag? Men jag känner att jag måste vara med, jag låg eller ligger efter i kondition. Visst jag är måvkat men jag måste kunna och orka lika mycket som dem andra.

***

Tiden springer ifrån mej. Vart tar den vägen? Redan Onsdag imorgon å det resulterar i snart helg...REDAN. Jag är förvirrad. Helgen blir iof trevlig, ska ju på en tripp till Norrtälje där det vankas festligheter. Å jag som hade tänkt att jag skulle bli sundare efter midsommar å dra ner på festandet å drickandet. Måste ju tänka på all träning jag lägger ner, vill ju inte att allt ska vara förjäves.

Dax för den här svettfian att ta sig en rengörare.