Har parkerat mej inlindad i en filt på balkongen med tända ljus, ljudlös mobil, datorn i knät och min belastning jag tar till när jag känner att jag vill få min sköna frihhets känsla att kännas större.

För ett år sen idag började karusellen och jakten på det jag har idag att ta fart. Att ha saker med i bagaget som smärtar är för mej inget negativt utan snarare tvärtom, det stärker. Igår var en dag av stor fövirring och knasiga tankar. Jag har nog trott i min (ibland) trånsynta lilla värld att vissa saker aldrig mer kommer påverka mej, det visade sig att jag hade fel, allt som händer påverkar oss männsiskor mer eller mindre och på olika sätt. Att komma på att det påverkar är ett skönt sätt att kunna jobba vidare så det inte blir missförstånd i framtiden.

Jag trodde då att jag aldrig mer skulle få känna den känslan jag känner idag....välbefinnande, trygghet och ro! Jag sitter här rakryggad och stolt över att den kom. Jag har jobbat och slitigt för att ingen ska dra tillbaka mej när jag jobbat framåt, jag är framme nu, jag är i mål och jag har vunnit. Vinsten gav mej försmak att vilja vinna mer och komma längre.

Mycket kan hända på ett år....Liten har blivit stor, ledsen har blivit glad och rädd har blivit trygg.

Det var länge sen jag skrev ett inlagg som jag funderat på att radera när jag kommer till publicera-knappen, varför det blev så idag vet jag inte, kanske för att jag inte vill vara för öppen, kanske för att jag inte vill dela med mej av mina tankar, kanske för att jag inte vet vilka som läser min blogg eller är det så att jag höll på att göra nåt som jag varit bra på förut: fega ur för att det är lättare så ingen kan komma och säga att jag har fel. Jag har slutat fega och gör som jag vill, mina tankar är ärliga och jag står för dem.

Update: Jag gjorde det, så varsågod och läs!