Vad kan äta upp mej mer än ovisshet? Jag blir nästan förbannad av att inte veta. Just nu skiter jag i hur det blir bara jag vet, å för att ens kunna skriva som jag gjorde så betyder det att det gått förlångt.

Jag lever mest för dagen å tänker inte på vad som kan hända eller inte hända i framtiden, jag kan ju iaf inte påverka utgången, men att varje dag dras med ovisshet gillar jag inte.

Om man inte vågar kasta sig ut å chansa så vinner man heller inget. Men vissa nöjer sig med lite. Det gör inte jag, jag vill alltid vinna mer. Jag har kastat mej utför många ggr förut å kommer helt klart att göra det igen i framtiden. Jag vill framåt och är inte rädd för att misslyckas på vägen.

Men som sagt alla är vi olika...kanske borde söka mej till likasinnade.