Lillfingrets dagsform: troligen under gipsskenan hudfärgad normal nyans, ingen smärta, helt klart hopp om framtiden. Ska tillbaka till Farbror Doktor på måndag.

***

Jag bär (tro det eller ej) sorg. Mitt i allt glada och lyckliga jag lever i så finns den en stor saknad, en tomhet, en oändlig längtan. Hur jag ska kunna leva vidare vet jag inte. Om man har något man verkligen gillar eller rent ut sagt älskar så vill man inte att det ska gå förlorat. Jag har levt i snart 1½ månad i en stor förlust. Jag har gjort som alla andra gör när dem förlorat nåt dem älskar; Försökt ersätta det med nåt liknande, nåt som känns som nästan. Men nästan är inte nära.
Man kan ju inte gemföra Eliten med Korpen.

Det förlorade har funnits med mej i alla möjliga situationer; i parken, på jobbet, på krogen, ja t.o.m i sägen (har iaf hänt en gång). Dem har följt med mej troget genom regn och sol. Genom sorg och lycka. Dem har varit med när jag gått vidare, varit med in i det nya. Dem har tagit mej till rätta platser, till fel platser.

JAG HAR TAPPAT BORT MIN FINA CONVERS!!!!!!!

 

Vart har dem tagit vägen??? Jag känner mej halv.