Vinst å träningsvärk
Blogg inloggningen strulade igår så det gick inte att skriva ett inlägg, men nu kommer det.
Ja som sagt vinst, vi vann med 5-2 mot Arlanda, en måste vinna match. Men vinsten var verkligen inte självklar, efter 6 min i första period låg vi under med 0-2.
Jag kan bara för min egen del känna att det var skit jobbigt, efter att inte tränat sen slutet på november å inte ha synskärpa längre än tio meter, ville jag kasta in handduken.
Jag kände hur mina frustrations tårar började rina på kinden. Två tankar for runt i mitt huvud; "kommer jag inte kunna spela mer?", "detta kommer inte att gå, jag ser ju inget".
I samma sekund kom jag på mej själv, jag kan ju fan inte sitta där å ge upp.
Efter att ha gett mej själv en rejäl utskällning, talat om att mina ögon har inte hindrat mej från något förrut så va fan ska dem göra det nu.
Två smällar på hjälmen å sen höll jag tät resten av matchen.
Jag var stolt över tjejerna, dem slet å kämpade mot ett "grisigt" arlanda försvar. Jag tycker det var riktigt kul å se hur Frötuna har utvecklats under säsongen. Vi både skapar chanser å tar dem. Ett stort plus i kanten till systrarna som slet som djur där uppe, en stjärna till Katta å Tilda på backen.
Alla var positiva å glada, även när vi hamnade i snabbt underläge (0-2). Denna lag moral var härlig att beskåda. Det kändes bra att vi vann, inte bara för min egen skull utan oxå för det som komma skall, hålla sig kvar i tvåan.
Direkt efter matchen blåsts av kom domaren fram å sa att han tyckte att jag var skit bra å att jag var fruktansvärt snabb i benen. Det var ord som behövdes då det måste spelas mycket bra för att vi ska hänga kvar.
Jag har inte samma förutsättningar nu som jag hade sist jag ställde mej i målet men det finns ändå inget som kan stoppa mej nu, känner att hade jag bara haft lite mer syn hade jag blivit galet farlig. Men ingen annan än jag märker när den kommer tillbaka så det kan ju bara gå spikrakt uppåt nu.
Det snuskiga tränings värk jag känner nu är inget mot vad jag kommer känna imorgon;) Men efter löpningen ikväll kommer det nog kännas lite bättre, ett tag iaf:P
Ska iväg till jobbet nu. Sen ikväll är det löp träning å "teori". Ska även kolla in matchen Storvreta-Årsta IK, måste säga att jag hoppas på Storvreta. Dels för Peter å Johans skull, dels för att det är min moder klubb, dels för att det finns många unga talanger i laget å sist men inte minst för att damtvåans serie ska fortsätta leva...
Ja som sagt vinst, vi vann med 5-2 mot Arlanda, en måste vinna match. Men vinsten var verkligen inte självklar, efter 6 min i första period låg vi under med 0-2.
Jag kan bara för min egen del känna att det var skit jobbigt, efter att inte tränat sen slutet på november å inte ha synskärpa längre än tio meter, ville jag kasta in handduken.
Jag kände hur mina frustrations tårar började rina på kinden. Två tankar for runt i mitt huvud; "kommer jag inte kunna spela mer?", "detta kommer inte att gå, jag ser ju inget".
I samma sekund kom jag på mej själv, jag kan ju fan inte sitta där å ge upp.
Efter att ha gett mej själv en rejäl utskällning, talat om att mina ögon har inte hindrat mej från något förrut så va fan ska dem göra det nu.
Två smällar på hjälmen å sen höll jag tät resten av matchen.
Jag var stolt över tjejerna, dem slet å kämpade mot ett "grisigt" arlanda försvar. Jag tycker det var riktigt kul å se hur Frötuna har utvecklats under säsongen. Vi både skapar chanser å tar dem. Ett stort plus i kanten till systrarna som slet som djur där uppe, en stjärna till Katta å Tilda på backen.
Alla var positiva å glada, även när vi hamnade i snabbt underläge (0-2). Denna lag moral var härlig att beskåda. Det kändes bra att vi vann, inte bara för min egen skull utan oxå för det som komma skall, hålla sig kvar i tvåan.
Direkt efter matchen blåsts av kom domaren fram å sa att han tyckte att jag var skit bra å att jag var fruktansvärt snabb i benen. Det var ord som behövdes då det måste spelas mycket bra för att vi ska hänga kvar.
Jag har inte samma förutsättningar nu som jag hade sist jag ställde mej i målet men det finns ändå inget som kan stoppa mej nu, känner att hade jag bara haft lite mer syn hade jag blivit galet farlig. Men ingen annan än jag märker när den kommer tillbaka så det kan ju bara gå spikrakt uppåt nu.
Det snuskiga tränings värk jag känner nu är inget mot vad jag kommer känna imorgon;) Men efter löpningen ikväll kommer det nog kännas lite bättre, ett tag iaf:P
Ska iväg till jobbet nu. Sen ikväll är det löp träning å "teori". Ska även kolla in matchen Storvreta-Årsta IK, måste säga att jag hoppas på Storvreta. Dels för Peter å Johans skull, dels för att det är min moder klubb, dels för att det finns många unga talanger i laget å sist men inte minst för att damtvåans serie ska fortsätta leva...
Kommentarer
Trackback
