Låg en lapp i brevlådan när jag kom från träningen, det stod: 

"Som du säkert sett så har jag inte varit hemma på några dagar.
 Hoppas du inte börjar undra å blir svartsjuk el så, vill att vi ska kunna
 ha en ärlig vänskap."

För det första så visste jag inte att vi var vänner. För det andra så har jag inte ens sett att människan varit hemma eller inte. För det tredje så har jag inte varit hemma själv heller. För det fjärde så vet jag inte varför jag skulle bry mej. För det femte så har jag aldrig varit svartsjuk, så jag vet inte varför jag skulle börja bli det nu. För det sjätte så bor människan utanför mitt synfält.

Å jag förstår inte var problemet ligger?
Mina väldigt starka nerver börjar nu ge sig till vika. Jag känner att dem får sig en utmaning. Men jag vet att det inte är värt att bli upprörd men det är lättare sagt än gjort.
Fick skriva av mej lite iaf.

Lappen revs sönder i små bitar å spolades ner i toaletten...borta, finns inte, har aldrig funnits.

*************************************************************************************************

Var en sjukt lugn dag på jobbet idag...har haft fullt hela tiden så länge jag kommer ihåg, har fullt resten av veckan men idag var en sjukt lugn dag, flera luckor...konstigt.

När det var så lungt som det var passade vi på att exprimentera med lite kemiska farligheter i våra hår:) Så nu sitter jag här å ser inte ut som igår i håret. Blev nästan som jag tänkt mej, en liten detalj bara som ska styras upp...är väldigt koppar färgad men en galen effekt på höger sida....(kanske kan kasta upp en bild imorgon).

Sitter å funderar på en liten hämnd aktion.
Jag blev under lunchen hårt angripen av diverse personal å en säljare. Jag satt i min tystnad å mumsade på min lunch (jag var verkligen knäpptyst,det är sant). Helt från ingen stans kom en kommentar, snabbt uppföljd av en annan å en tredje. Allt handlade om min livssituation...dem påstod både det ena å det andra.  Började styra om hur vida jag trodde att mitt liv såg ut å hur det verkligen var.
Jag lever tydligen inte så fritt å ensamt som jag trodde.
Alla satt å garvade å sa att jag verkligen borde fundera på om det var dax att kasta in hela handduken eller inte...
Jag var tyst ända till jag gick i försvars ställning; "jag fattar inte vad ni syftar på å jag ser det inte på samma sätt som ni...å jag får ligga med vem jag vill å hur många jag vill" (Sorry Farmor jag var tvungen att skriva ärligt)

Ja dem jävlarna ska få igen...iof trevligt att ge dem stackarna ett samtals ämne (mitt liv)....haha bjuder på den...men så lätt kommer ni inte undan...

Detta är sant, jag ska sova nu...å klockan är inte ens tolv..duktiga jag.