Satt i soffan efter promenaden å fick en vibb av att det var dax att göra nåt som jag är både dålig på och livrädd för.

Detta låter inte som en stor grej men för mej är de det. Jag har packat min väska å den står just nu å tittar på mej å väntar på att jag ska ta med mej den å gå å simma. Ja det står rätt jag är på väg att åka å SIMMA.
Jag ska verkligen lära mej detta ordentligt nu. Att jag får för mej att gå själv å göra detta måste tyda på nån sorts sykos från min sida. I ett normalt tillstånd hade detta inte ens funnits med i min tanke värld.

Jag avskyr att simma så mycket att jag tok vägrade när jag gick i skolan. I trean på gymnasiet skulle vi som vanligt under en period åka å simma. Å jag som vanligt ombytt till bikini vägrade hoppa i. Läraren sa att eftersom jag var ombytt och med, å gjorde mitt bästa (att ens vara där) kunde hon inte sätta IG i betyg utan ett G. Hon gav mej en chans att få mitt MVG i gympa (då resten av idotten gick mycket bra). Jag skulle springa Röbo-rundan (2.5km) på under 9min, klarade jag det så skulle jag få ett MVG.
Då detta MVG var ett måste för att ta sig in på vidar utbildningen i Norrköping var det bara att lägga benen på ryggen.
Jag sprang för min framtid! 8.58 min!!!! MVG

Kan så här i efterhand tycka att det var fel av henne att inte lära mej simma å va i vatten ist. Då kanske jag hade tyckt det var kul att bada å simma idag.

Men nu ska jag göra det....HELT SJÄLV!!!!
Tror att det kan vara så att någon som jag känner har påverkat mej att göra detta utan att denne vet om det.

Simma lungt, hepp påre!