Tre sprickor till olycksfågeln
Två mindre å en stor...man kan säga att tummens nedre delar mår mindre bra en dag som denna.
Farbror Doktor sa: "detta är defenitivft inte skador som kommit efter bara ett slag"
Jag svara: Öh, nej.
(I samband med mitt svar visade jag mina armar å skrattade lite, den allvarliga doktorn skrattade med mej). Blåa!
Farbror Doktor frågar om jag inte haft väldigt ont. Jag kände efter å svarade inte så jätte mycke men ganska. För att vara doktorn till lags borde jag väl svarat att jag inte ville annat än å dö.
Jag får nu vandra omkring med en skena på handen å se lite skadad ut. Jag vet ingen på denna jord som har mer otur än jag. Är man nära mej behöver man inte oroa sig för att vara med om en olycka för den står jag för.
Ett bra exempel på att andra känner sig immuna mot olyckor är när vi var med frisör klassen i Turkiet. Det började åska å blixtra nåt fruktansvärt å en tjej i klassen blev livrädd å började gråta.
Våran lärare tröstade henne å sa: "Det är ingen fara blixten slår inte ner på dej, Emma sitter bordet bakom dej"
Tjejen slutade gråta å jag satt i godan ro å fortsatte dricka mitt äppel te.
Jag är inte den som gillar å hämnas men nu känns det helt rätt.
Vi i Frötuna fick frågan innan matchen mot Haguna om vi kunde tänka oss att låta en kvinnlig domare döma våran match. Hon var ny men enligt dem väldigt bra.
Vi tog beslutet att detta gick bra å att det var kul att det finns tjejer som vill döma.
Tyvärr så var det den kvinnliga domaren som befann sig runt mitt mål hela matchen, det var henne jag sa till ett X antal ggr om slag på mina händer, vet inte om hon hade hörsel problem, var allmänt nochalant eller hade slut på luft i lungorna men blåsa kunde hon tydligen inte.
Det var flera incidenter i matchen som var väldigt oaccseptabla från dreas sida. Jag anser inte att dem var dåliga under hela matchen men som doktorn sa: "Det är väl inte meningen att man ska bli halvt ihjäl slagen på div.2 match, jag är insatt i innebandy å kan av skadorna bedöma säga att har du fått ordentligt med stryk för att få dessa skador".
Det är för mej ofattbart att det inte ens blev ETT frislag. Ist fick dem ett lednings mål. Alla domare kan döma fel men inte så stora fel å så många ggr.
Så jag är väldigt ledsen att behöva kasta in en anmälan mot "stjärn domaren" å hennes kollega. Det var inte meningen att sätta en käpp i hjulet redan såhär tidigt i hennes domar karriär. Men jag önskar ingen annan att behöva röntga handen, eller få större skador än vad jag fått. Innebandy får gärna vara hårt men inte skadligt.
Jag behöver mina händer i mitt jobb. Nu har jag tur å kan klippa med både vänster å höger men de är inte skönt för det.
Nu ska jag tula med Svea (ja, jag vet att tula på Norska betyder knulla, jag ska inte ligga med katten jag lovar).
Farbror Doktor sa: "detta är defenitivft inte skador som kommit efter bara ett slag"
Jag svara: Öh, nej.
(I samband med mitt svar visade jag mina armar å skrattade lite, den allvarliga doktorn skrattade med mej). Blåa!
Farbror Doktor frågar om jag inte haft väldigt ont. Jag kände efter å svarade inte så jätte mycke men ganska. För att vara doktorn till lags borde jag väl svarat att jag inte ville annat än å dö.
Jag får nu vandra omkring med en skena på handen å se lite skadad ut. Jag vet ingen på denna jord som har mer otur än jag. Är man nära mej behöver man inte oroa sig för att vara med om en olycka för den står jag för.
Ett bra exempel på att andra känner sig immuna mot olyckor är när vi var med frisör klassen i Turkiet. Det började åska å blixtra nåt fruktansvärt å en tjej i klassen blev livrädd å började gråta.
Våran lärare tröstade henne å sa: "Det är ingen fara blixten slår inte ner på dej, Emma sitter bordet bakom dej"
Tjejen slutade gråta å jag satt i godan ro å fortsatte dricka mitt äppel te.
Jag är inte den som gillar å hämnas men nu känns det helt rätt.
Vi i Frötuna fick frågan innan matchen mot Haguna om vi kunde tänka oss att låta en kvinnlig domare döma våran match. Hon var ny men enligt dem väldigt bra.
Vi tog beslutet att detta gick bra å att det var kul att det finns tjejer som vill döma.
Tyvärr så var det den kvinnliga domaren som befann sig runt mitt mål hela matchen, det var henne jag sa till ett X antal ggr om slag på mina händer, vet inte om hon hade hörsel problem, var allmänt nochalant eller hade slut på luft i lungorna men blåsa kunde hon tydligen inte.
Det var flera incidenter i matchen som var väldigt oaccseptabla från dreas sida. Jag anser inte att dem var dåliga under hela matchen men som doktorn sa: "Det är väl inte meningen att man ska bli halvt ihjäl slagen på div.2 match, jag är insatt i innebandy å kan av skadorna bedöma säga att har du fått ordentligt med stryk för att få dessa skador".
Det är för mej ofattbart att det inte ens blev ETT frislag. Ist fick dem ett lednings mål. Alla domare kan döma fel men inte så stora fel å så många ggr.
Så jag är väldigt ledsen att behöva kasta in en anmälan mot "stjärn domaren" å hennes kollega. Det var inte meningen att sätta en käpp i hjulet redan såhär tidigt i hennes domar karriär. Men jag önskar ingen annan att behöva röntga handen, eller få större skador än vad jag fått. Innebandy får gärna vara hårt men inte skadligt.
Jag behöver mina händer i mitt jobb. Nu har jag tur å kan klippa med både vänster å höger men de är inte skönt för det.
Nu ska jag tula med Svea (ja, jag vet att tula på Norska betyder knulla, jag ska inte ligga med katten jag lovar).
Kommentarer
Postat av: Jonte
Låter mer som du kraschat i skidbacken!
Postat av: Hanna
på tal om tula.
Toula är ett fint finskt namn. Tycker iaf jag.
Hade en söt flicka i mammas gamla trapphus som hette så..
Postat av: Lina
ÅHH Tula.. vilket fint namn ;-)
låter som en kandidat till nästa kid.
hmm.. då får vi inte vistas i Norge dock.
Blir svårt. Jonas syster bor där. Attans!
Puss å kram
Trackback