Det räcker med att jag finns så blir det strul. Jag gör inmget speciellt, bara är hemma å är sjuk (börjar så smått tillfriskna).
Nu menar jag inte sånt strul som är bråk eller så utan bara min närvaro gör ibland att det blir missförstånd å konstigheter. Många skulle bli glada av min situation men efter många upprepade ggr av samma sak tröttnar jag. Eller det är klart att det kan vara en komplimang!

Jag vill bara vara, men det går inte för jag finns!

Ja, herre jävlar så förvirrat det kan vara, jag fattar knappt själv vad jag har skrivit...haha...