Har precis krypigt ner i sängen, efter att ha letat efter min "sex and the city"-box i ca en halv timme med extra hjälp av M å P...när min hysteri lagt sig frågade jag Farmor (som gått å lagt sig) var den var å hon svar lite lugnt att hon lagt den i facket bakom förarsätet. Tack min natt är räddad!
 
Satt för en stund sen med en öl handen på trappan å bara njöt. Det är så tyst här...inte ett ljud, inte en bil (ok ibland), inte ens en gatubelysing som stör. När jag satt där å tittade upp mot Öjeberget å trädkronorna som lystes upp av månen tänkte jag och lovade mej själv att jag alltid skulle komma ihåg den känslan. Känslan av att va totalt fri, just i den sekunden fanns bara jag och ingen annan. Tanken fick mej oxå att känna hur stark jag faktist är, att jag klara mej jätte bra själv. Iof frös jag jätte mycket så en värmande karlslok hade ju inte varit helt fel...vet ju en som är stor och stark;)

När jag gick in på "mitt" lilla rum med väggar och golv i trä, så fick jag en härligt känsla till. Det knarrade så himla bekant i golvet, precis som när jag var lite å smög runt i vårat gamla hus. Älskar ljudet av trägolv!

Idag blev jag mitt gamla jag igen, när kl 15:15 hade passerat så var det som om jag förstod vad jag hade saknat. Den sitter där den ska nu:)

5½ dagar kvar...