Satt och pratade på jobbet (när jag blivit lite gladare) om förhållanden.

En tjej sa att hon bara längtade tills hon och hennes kille fick va me varandra, mysa i soffan, sova tillsammans osv osv. Jag började genast relatera till mitt eget liv, jag har aldrig kännt en stor saknad av någon, inte efter så lång tid. Har man varit tillsammans i flera år å längtan forfarande är så stark att man får tusen fjärilar i magen då måste det  väl va kärlek?  En annan tjej sa att hon skulle lätt kunna va på en öde ö med sin man utan att ha behov av nån annan än just honom. Jag fick ännu mer ångest, har jag aldrig varit kär? Jag har aldrig velat va på nån jävla ö med nån. Nån i samtalet sa att hon verkligen hade hittat rätt. Jag frågade hur hon visste det? Hon svarar: " jag har slutat leta och den starka draging jag har till honom kan bara betyda att jag har hittat min stora kärlek".  Å hjälp, undrar om någon kommer att kunna få mej att känna så, få mej att känna mej älskad i flera år och ett helt liv. Det är en sak att hålla liv i ett förhållande första halv året men sen då....jag hatar när saker går på rutin, det måste va spännande!

Men vem vet vad framtiden har att erbjuda? kanske finns det nån som kan fånga mitt hjärta (som är något svårfångat...hehe). Vill dock inte bli fångad än... 

Snart helg och fredag 15:15! Känns som det är måndag och sen fredag, finns det några andra dagar i veckan, tror inte det.