Andas...

Hämtade kartonger på vinden, samma som va med i flytten från Norrköping. Jag hade sparat tidingarna som glasen va inlindade i, började kolla och å det va ju Norrköpings tidingar bara en massa NT. Helt plötsligt fick jag tillbaka exakt samma känsla som jag hade då. När jag sprang till konsum-saluhallen å frågade efter kartonger å gamla tidingar, känslan att bara vilja hem, att allt skulle bli så bra bara vi kom hem.
Har aldrig kännt mej så ensam som då, satt på golvet å rullade in allt jag hade, så fort jag kunde, precis som ju fortare jag packade ju fortare kom jag därifrån. Det hjälpte inte att det gick fort jag fick vänta flera veckor till iaf. Jag minns oxå att jag fick så där svårt att andas som jag har nu, känslan av att känna sig rädd, för det är nog det jag är. Livrädd, å det har jag bara gjort allt för att dölja. Vet inte om jag bara trodde att det fanns hopp om ett bättre liv eller om det faktiskt kunde vara så. Man inser så mycket när det är över, varför lyssnade jag inte på dem som fanns runt om mej, då hade jag kunnat ta djupa andetag nu.  Ville ju aldrig att det skulle bli helg för då kom  han,hatade att klockan slog fyra så om fem min va jag inte själv hemma, hatade sms om var , när , hur, varför?! Känns konstigt att tiden i Norrköping va den bästa och sämsta i hela mitt liv. Tror att jag hade stannat där och varit kvar forfarande om jag hade levt själv.

Varför kom jag plötsligt ihåg ditt namn, som jag inte kommit ihåg på hela veckan, önskar nu att jag aldrig skulle ha kommit på det...

Så lätt att vara efterklok.

Jag möttes av min rädsla i dörren (idag) å det första jag fick höra vad att jag såg ut som en jävla fjortis. Jag började kolla vad jag hade på mej men konstaterade att: jeans, top, kofta och halsduk inte såg billigt eller fjortis likande ut. Hmm. det slog mej, det var ju så klart min percing. Efter att utan resultat berättat att jag får se ut som jag vill å skiter i om jag ser ut som en fjortis, fick höra en massa skit om hur jag va å såg ut. Är så trött på Idioten! 

Känns skönt att jag kan inse hur det har varit, lättare att inte ta åt sig nu. Det konstiga är nog att jag alltid haft mycket skinn på näsan och har alltid stått upp för mej själv, det har jag iof gjort hela tiden men inte när han har varit i närheten. Jag hade nog alltid i baktanke vad som  skulle hända när vi väl var själva. Har aldrig blivit slagen vill jag tillägga, det finns annat som oxå kan göra ont.

Läste precis igenom vad jag skrivit å samma sekund som jag läst klart satt jag fingret på radera-knappen. Men ångrade mej. Jag trodde aldrig jag skulle kunna skriva så här men nu har jag gjort det å då ska de fan publiceras.


Tog ett djupt andetag nu...känns skönt!


Ska sova nu ska ju till ögon tidigt i morgon (lite nervös).


(snart) 3dagar kvar...


Kommentarer
Postat av: M

Blir lite ledsen när jag läser. Jag lovar att det finns bra killar som kommer älska dej högt. Jag kanske...hihi.
Detta börjar bli spännande för du har ingen koll på vem jag är än tror jag.

2007-10-30 @ 20:27:15
Postat av: Norrtälje

Men va i helvete!!
undrar vem det är som egentligen har dålig självkänsla och känner sig ful!? som är tyvugna att trycka ner andra i sin omgivning sådär!?
Bra Emma, stå på dig! Ingen trampar på dig! Du e fin, finare än finast! :-D
pöss

2007-10-31 @ 09:31:12
Postat av: Granne

Jag är iaf otroligt glad att du kom hem.
Kommer bra saker ur allt =D

2007-10-31 @ 18:57:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0