Trodde inte att vi va där än, tydligen va vi där. Är jag galen eller håller det som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnde föreställa mej på att hända. Sanningen är fördjävlig, alla jag känner skaffar barn, gifter sig, flyttar hit och dit å e så förbannat lyckliga...bla bla bla...Är det ett hån emot mej i min ångset att behöva leva själv, och att sitta å längat efter en katt?
Allt det jag ville ha fick alla mina nära vänner, om det hade funnits någon Gud så måste han ha missuppfattat adressen på mina önskningar, han tog MIN adressbok å sände ut dem
till mina vänner i stället, en stor anledning till varför jag inte tror att Gud finns, han kan ju uppenbarligen inte göra sitt jobb:(

Usch vad jag låter bitter men det skiter jag i.

Va på min och mormorfars traditionella varannan torsdags middag ikväll. Alltid så himmla mysigt å komma dit efter jobbet å prata å äta hemlagad mat. I kväll blev det dock mycke vin, trevligt för att va en torsdag.