Känslan är underbar när man knappt orkar röra sig en meter, man har tagit ut det allra sista i kroppen, benen nästan skakar. Det blev en hård träning idag, va faktiskt riktigt kul. Kände att jag behövde få ut min ilska på nån och den "nån" blev boll jäveln, för in i mitt mål skulle den fan inte! Vann förövrigt straff tävlingen: Jag mot alla andra, blev 15-8 till mej (vill tillägga att spelarna för en gångs skull träffade mål mer än dem sköt utanför).

I lördags bestämde jag mej för att på måndag skulle allt bli bra. Jag skulle ha en såndär riktig nystart på måndagen. Å nu menar jag inte "på måndag börjar mitt nya liv utan att äta godis" eller nåt annat löjligt som man aldrig förljer i alla fall. Utan detta skulle bli en ny start på mitt nya liv. Jag skulle satsa på jobbet, jag skulle komma igång med träningen å bli en jätte mycket bättre målvakt, jag skulle bli den Emma som jag är på riktigt och alltid har varit, egentligen. Allt sket sig, jag kom till jobbet men tårarna sprutande, totalt tom kände jag mej. Vad hade hänt med min måndag jag skulle ju ta ett steg framåt men en simpel idiot drog tillbaka mej igen. FAN!!
Ett sms å marken under mej försvann, jag fick ingen luft längre. Det stod inget värre än vad det gjort i nåt av de andra tusen som jag fått tidigare, men nu gick det bara inte. Jag vet vad jag vill med mitt liv, jag har planer och mål, låt mej få göra det jag vill. Jag är ledsen men du knäcker mej bara tillfälligt, för på sikt går jag ändå vinnande ur striden. Man lär sig nåt av allt!

Nu ska jag duscha, luktar pekka!

Måste säga att jag är glad att ni ställer upp när det blåser motvind! Vad vore livet utan er!

I morgon är det tisdag å då börjar mitt nya liv;)