Sitter i soffan hemma i  mitt eget hem, forfarande nästan lika fatastiskt som igår. Men det finns ju alltid ett MEN; jag är lite rädd, det är bara läskiga tv program, det är lite kusligt när man tittar ut på gatubelysningen. Känslan säger mej att jag bara måste vänja mej, inte tänka så mycket, jag kommer vara själv ett bra tag fram över så det är ingen ide att gräma sig nu, bit ihop för fan! Ett uttryck som förföljt mej den senaste tiden.

Hade en mycket bra dag på jobbet idag (förutom att jag blev sen, fick mjölk i maten å det återstod 5 min att äta min nya mat på)  min första kund fick mej att le konstant, vissa människor har så fantastiska personligheter, å jag har sån tur att jag får träffa många med den egenskapen. Har kanske tur å få se den mer i morgon;)

Nu börjar alla bitar i mitt liv falla på plats, känns som om lugnet börjar komma inom mej. Har bara en stress faktor kvar, men den håller jag för mej själv. Tror det kommer lösa sig med tiden.

Jag har lite panik, jag har tappat bort mitt dyra röda läder armband, så förbannat typiskt, jag som skulle ha det imorgon. Ska nog gråta lite nu...

Nu ringer telefonen, är nån jag absolut vill prata me:)

Hepp på re!