Jag har sovit hela dagen å nu menar jag hela.
Eller iaf till klockan tre. Jag hämtade trollen, fick med mej rätt ungar hem...tur!
När vi skulle gå hem tänkte jag att jag skulle vara världens bästa moster å rasta barnen lite, så vi gick en promenad på ca 30 min. När vi är ungefär 3min från hemmet säger Alice: Vanten ramlade!
Jag kastar mej ner på knä för att leta efter vanten, lyfter ur barn nr1 ingen vante, lyfter ur barn nr2 ingen vante.
Ber en snabb bön att vant fan ska dyka upp. Gud finns inte, jag fick vända dubbeldäckaren å vandra samma väg tillbaka för att hitta vanten.
Samtidigt som jag försöker minnas vilken väga jag gått mellan alla hus som ser likadna ut, sitter Alice jätte glad i vagen å ropar: Vart är du lilla vanten!!! Vill du inte åka vagn! Moter Emma, vanten vill inte följa med oss hem. Jag hittar vanten efter ca 25 min promenad. Detta innebär att jag fick en betydligt längre prom än jag tänkt mej.

Sitter nu å funderar på om jag ska skriva det jag har mitt huvud just nu! Hmmm...jag är ju fri som en fågel å kan  vräka ur mej vad som helst, men i detta fall kan jag om jag har otur trampa på någons tår. Jag tror jag bestämmer mej för att va tyst:)

Snart ska jag vara social, så nu måste jag styra upp lite.