Jag har fått frågan ca 10-15 ggr under kvällen. Jag vet inte vad jag ska svara...jag vet inte hur det gick, för det hände inget mer än att jag fick glada tabletter som får benen att kännas som spagetti:) Å en sjukskriving som varar lika länge som jag lever känns det som:( Jag vill ju klippa å babbla me mina kunder. Stackars sate som får lyssna på mej när jag inte jobbar, måste ju få prata ändå, jag ska välja ut ett lämpligt offer...hehe...

Jag va in på jobbet efter mitt flera timmar långa sjukhus besök. Tycker  verkligen om mina jobbar kompisar:) Jag saknar dem redan...Sofie kom fram å skrattade lite med sitt galet sköna garv...jag blev jätte glad å kommer leva på det länge:)
Skulle ha pratat med Big Boss M men han stod med kund så jag ringde honom när han slutade. Varför känner man sig så skyldig? Jag var tok nervös när jag skulle ringa, jag har ju aldrig varit rädd för honom förut.
Det var inte så farligt som jag trodde han förstod å ville bara att det skulle ordna sig. Han sa att det var ju bara bra att det hände nu, menade på att jag redan haft en skit höst så det var ju lika bra att ta all skit på samma gång. Jag håller med! Han avslutade vårt samtal med att säga att jag inte behövde oroa mej för att det ska bli värre med mitt öga, han hade inte träffat så många som var så målmedvetna å envisa så inget biter som inte ska vara där.
Jag tog det som en komplimang.

Nu är det hög tid att knapra i sig ett piller så man blir människa igen...sen måste jag slummra in i drömmarnas värld, det är ju en ny dag i morgon:)