Ska jag eller ska jag inte? Borde jag för min egen skull?
Allt var så mycket enklare när jag var 15. Men nu är jag ju tyvärr inte det utan vuxen å tänka lite längre än näsan räcker.
Varför blev det så här? Ville ju inte det, men jag kan inte ro för det.
Detta är väldigt kompliserat å förvirrande.

Är det kanske värt att förlora det? Kan inte framtiden visa lite bara lite, behöver å vill inte se mycket bara en glimt. Skulle bli så mycket enklare då.